Mål 2018

(null)
(null)

Härja, mål 2018: 

Lydnad: 
  • LD 1 (saknar två förstapris) 
  • Förstapris i Klass 2 och därmed uppflyttad till högsta klassen ⭐️

Godkänt Mentaltest 

Brukset: 
  • Starta lägre klass sök 
  • Träna inför Högre klass spår. Nogrannt, varsamt, lugnt och ordentligt. Inte stressa ihop något för att skynda sig att hinna tävla. 

Tävla Ungdoms SM i Gävle 
  • Helst brukset
Annars: 
  • Lydnadsklass 1 eller 2
  • Debut (och kanske enda start någonsin?! 😂🤷🏼‍♀️) rallylydnad Nybörjarklass 
(null)
(null)

Hugo, mål 2018: 
  • Träna inför att eventuellt, om andan faller in, göra ett doftprov. Prio: träna Nosework. Inte tävla. 
  • Lära sig 5 olika tricks.
  • Åka skidor minst 5 gånger
  • Fortsätta den positiva utvecklingen i Hundmöten. Mål: 8 av 10 ska gå bra. 

I övrigt: haka på, spåra, leta, fysträna. 
Målen med Hugo känns patetiska, men jag vill ändå ha något som går att mäta, annars är det inte just mål - om de inte är mätbara. Jag ids verkligen inte lägga ner tid, pengar, resor och energi på tävlingsmål med Hugo, speciellt när jag ju vet att han helst slipper sådana miljöer också. Vi ska mysa och må, han är min och Härjas allra knäppaste, allvarligaste men sötaste lilla maskot. Det ska han få fortsätta med. 

(null)
(null)

Julia, mål 2018: 
  • Bli färdig SBK-instruktör 
  • Hålla 2 kurser i Luleå BKs regi 
  • Fokusera mer på mig själv och min hundträning och -tävling än på ideellt arbete, än vad jag gjorde år 2017. 

Det sista må vara ett tråkigt mål, men ack så jäkla viktigt för att jag ska fortsätta tycka att det är kul. Jag tänker inte lägga av med det ideella arbetet, men bli bättre på att delegera, be om hjälp och inte ta på mig för mycket. 

Kurser:
  • Boden Brukshundklubbs Kristi Himmelfärdsläger 
  • I övrigt är målet att inte gå lika många kurser som tidigare. Jag måste få tid att träna på allt vi har lärt oss. Jag har fantastiskt kompetenta träningskompisar att inspireras av och växa tillsammans med! 

(null)
(null)

2017 tävlade vi bara 2 gånger. En gång i juni och en gång i augusti. Jag har aldrig under min tid som hundtränare tränat så lite som säsongen 2017. Det ska det bli ändring på. 2018 ska bli ett grymt år, med mer fokus på mig själv och vår träning! Jag ser mycket fram emot att ta upp tävlingslydnaden igen, som det inte blev ett skvatt av förra säsongen. Game on! 


Momentinventering

Till nästa år har jag ju, som tidigare nämnts, tänkt satsa på tävlingslydnaden. Brukset är 70 gånger roligare, egentligen, men tävlingslydnaden har också sin charm. Främsta anledningen till att vi har tänkt satsa på lydnaden är för att jag vill att bruksets Högre klass-lydnad, samt uppletande, spårupptag, svårare spår mm, ska få växa och gro i godan ro. Jag vill inte sätta något tävlingsmål för 2018 i Högre klass spår, utan det får ta den tid det tar. Jag känner mig själv och vet att ifall jag ens tänker en liten tanke om att "hösten 2018 vill jag tävla" eller liknande, så kommer jag kasta ihop momenten, träna mer helhet än detaljer, släppa på kriterier och skynda iväg alldeles för fort.

Hon kommer bara vara 3 år gammal nästa år, och nu är det "bara" ett uppflytt kvar till Elitklass. Det känns helrätt att låta det vänta och mogna till något riktigt bra först. "Vi hinner, vi hinner. Vi har ju massvis med tävlingssäsonger kvar " försöker jag tänka. P.S. Ni får jättegärna påminna mig om detta när jag blir brukstävlingssugen, hehe ;) ;) 
 
 
I alla fall så har jag bestämt mig för att tävla klass 1, fastän vi egentligen är uppflyttade till klass 2. Varför vet jag inte riktigt. Jag är ju ingen "diplommänniska" egentligen, men magkänslan bara sa att det kändes roligt nu när lydnaden ändå känns som en bisyssla, i skuggan av brukset, egentligen... Det känns liksom inte intressant att klättra fort i klasserna då vi ändå inte kommer satsa på något Lydnads-SM eller liknande, så några tävlingar i varje klass känns bara roligare. Varför ska vi ha bråttom? :)

Detta blir ett inlägg mest för min egen skull. Skönt att plita ner tankar och sedan kunna hålla koll på dem ;)
 
Jag har spanat in följande tävlingar: 
  • 11 mars, Piteå
  • 8 april, Piteå
  • 18 och 19 maj, Kiruna
  • 17 juni, Boden
Vi kommer garanterat inte tävla alla tävlingar. Det dyker alltid upp helgjobb, löp (hon löper var 10 månad, så jag har ingen riktig koll på när det brukar bli haha...), skola och annat. Så de där datumen känns som ett bra "första utkast" till en plan. Nu har vi någonting att sikta på. Det känns inte alls orimligt. 

Momentinventering, Lydnadsklass 1:
Sitt i grupp - Consider it done. Men det går aldrig att träna för mycket platsmoment egentligen. Vi ska underhålla, träna med störningar och utöka förståelsen. 
Fritt följ - Vårt svagaste moment och också det moment som mest bara har "kastats ihop" i all hast.Tror ni det hänger ihop? ;) Svängar av alla sorter ska bli tightare i position, jag vill experimentera lite med hennes position och "få upp" höjden på huvudet eventuellt, jag har inte bestämt mig ännu, men jag ska försöka experimentera lite i vinter. Starterna har blivit grymt mycket bättre, så vi ska fortsätta så! Sedan måste vi lära in backande vid sidan. Längs en vägg går det himla bra, så nu är det dags att "våga släppa sargen". 
Ställande under marsch - ordförståelsen är bra 8 av 10 gånger, men vi fortsätter underhålla den i vinter. Mest fokus i momentet kommer att läggas på stadgan och "upplocket". 
Inkallning - Fullt tävlingsbar. "Om man inte blir bättre så blir man sämre", så här ska vi lägga krut på grymma ingångar. 
Läggande under marsch - Läggandet är hon riktigt bra på, hennes "defaultbeteende", dvs att det är det första hon erbjuder vid exempelvis shejping och om hon chansar om det är ställ/lägg eller sitt så blir det alltid ett läggande ;) Tekniken är jag supernöjd med, så här kommer vi egentligen "bara" fokusera på "upplocket". 
Rutan - Hon har alltid varit bra på att hitta till rutan. Här ska vi främst lägga krut på att hitta mitten i rutan och ett distinktare ställande. Läggandet brukar gå bra. Men uppsittet är ett himla kaos. Man brukar ju prata låsta framben eller låsta bakben. I uppsitten kör hon "inte nudda golv" och hoppas att hon landar någonstans. Blir ytterst sällan på rätt ställe ;) 
Apportering - Jag är nöjd med gripandet och farten. Vi ska jobba mer med ingångarna. 
Fjärrdirigering - Hela momentet behöver ju jobba med, haha :) Hon har det i sig och hade en fin teknik förra året, men fjärren är verkligen färskvara. Så vi ska bygga upp tekniken igen, sakta men säkert, stabilt, mycket stadga och mer "stadgatänk" än "skifte-tänk". Jag upplever att det blir mycket lättare trippigt ifall hunden tänker mer på hur skiftet ska utföras än på att spänna musklerna, fokusera på att allt ska vara kontrollerat och ingen förflyttning. Då blir ofta skiftena bra ändå! och jag tar hellre ett lite långsamt skifte utan förflyttning och jobbar på farten i skiftet sedan, än att först få ett power-skifte men som förflyttas för mycket. Jag tror och tänker att det är en lättare väg att gå. Vi behöber även jobba med att nedläggandet i detta moment (och med ett eget kommando såklart) ska ske med låsta framben. Hon har väldigt fina nedlägganden vid sidan med låsta bakben till andra moment, men till fjärren blir det låsta framben! 
Hopp - I klass 1 är det bara en inkallning med hopp. Det enda vi skulle behöva jobba på är ingångarna/avsluten. 
Sändande runt kon - Här behöver vi både jobba med att hon ska "hitta konen". Jag vill ha en momentförberedelse där jag kan fråga "var är konen?", varpå hon ska hitta och låsa. Det är en (1) del. Den andra delen är att runda tight och sedan komma in i en fin ingång. Inte plättlätt, men jag tror att vi kan få det tävlingsbart innan mars! 
 
Sedan siktar vi även på klass 2 2018. Den momentinventeringen ser ut såhär:
Platsliggning - Egentligen bara underhålla, med störning, inte lägga sig innan kommando, uppsitt
Fritt följ - Se ovan + stegförflyttningar
- Se ovan + lära in sättande under gång
Inkallning med ställande - Här har vi kommit en bra bit på vägen! Nu ska vi fortsätta jobba för att det ska vara ett riktigt "feel good"-moment för Härja. Jag tror starkt på att de tar i bättre i ställandet om de bara känner sig duktiga på det. Stegen kommer nog ofta just för att hunden är osäker. Vi får inte glömma att jobba på långa avstånd, så att hon inte blir beroende av att ställandet alltid kommer på en viss sträcka. Samt ingångar. 
Rutan - Se ovan + hitta fotposition i inkallning
Vittring - Hela momentet :) 
Fjärrdirigering - se ovan + längre avstånd + ståskiften
Hopp med metallapport - Hela momentet :) men metallapporten har i alla fall aldrig varit något problem. 
 
Arkivbild från vår lydnadsdebut 2016, förstapris och tredjeplacering! 
 
Summa sumarum så är det detta vi kommer jobba mycket på i vinter. 

Helhetsmässigt: 
  • Frivilliga spontana ingångar. När jag står med fötterna ihop ska hon söka utgångsposition. När jag står med fötterna isär ska hon söka frontingång. Det ska vara det festligaste i hela programmet - att få börja om med en ny ingång. Om hon någonsin blir osäker på vad hon ska göra, vill jag att detta blir hennes defaultbeteende och hennes favoritutförande! Vi har lite att bita i här. Inte alls för att hon har svårt för något utav det, men för att det ska kunna bli ett favoritutförande krävs det att det dels är lite kravlöst kanske, men jag vill ju ha dem raka och fina. Balansgång. Men framför allt krävs det att vi jobbar med det mycket, många gånger, varje gång, jätteofta! 
  • Transporter. Här blandar jag lite tankar från Siv Svendsens filosofi om belöningsgrus, samt Heidi Billkvams "full fest"-tankar, och tankar om att "belöning kommer via mig, haka på så kommer den snart". Det finns nog inget så viktigt för, dels helheltsintrycket, men främst känslan för oss själva, som flowet i transporterna. Det ska vara lite "pang pang"-känsla!
  • Ordförståelse. Vi får inte råka springa iväg i "fort och fel". Det känns så onödigt. Fortsätt underhålla och tänka på modus och att hon faktiskt lyssnar, inte bara gör. Det har hon alltid varit duktig på, men då gäller det att inte glömma bort att träna det bara därför. 

Detaljer:
  • Raka ingångar med kraft! Inte svårare än det låter, men desto svårare att få till kriteriena. Finns väl ingenting tråkigare än avdragen för detta? 
  • Fotgående: starter, position, svängar (alla), backande, stegförflyttningar. 
  • Uppsitt! 
  • Hitta fotposition från inkallning. 

"Hela moment" (tränas såklart inte som hela moment, men med "hela moment" menar jag mer att detta är moment som inte är tävlingsbara. Fotgåendet är tävlingsbart i sin helhet, men behöver stärka sina detaljer):
  • Vittring! Här har jag en plan för att börja, men jag tror framför allt att jag bara behöver börja, och vara uppmärksam på om det går bra, vad vi behöver tänka på, vad som går mindre bra och hur vi utvecklar. Det är liksom svårt att sätta en 10 stegs-plan utan att ha känt sig fram lite.
  • Fjärrdirigering. Mycket gympa. Stadgatänk. Öka avstånd försiktigt. Tänk på rätt sinnesstämning!
  • Sändande runt kon. Två delar: Växla mellan "lätt men tight" och "hitta kon". Var försiktig med belöningsförväntan och belöningsgrus. Lägg på ingångar. 
  • Inkallning med ställande: fortsätta som vi har gjort. Glöm ej att avstånd. Hon ska känna sig kung på detta moment!  

Går bra att träna inomhus: 
Tillägg: inom parentes är för brukset. 
  • Fjärrdirigering
  • Vittring
  • Backande, stegförflyttningar, svängar, starter i fotgående
  • Leta utgångsposition och frontingång. 
  • Raka ingångar. 
  • (Avlämning i hand)
Vi har det vi gör ;) 
Det känns extra kul att det finns en ny inomhuslokal i Luleå och att Boden får en i början/mitten på december! Heja heja! 
 
Utöver detta har jag tänkt träna skallkondition och markeringar för söket, framåtsändandets saktadel, budföring, stärka krypet. Jag är helt övertygad om att jag inte kommer glömma bort dessa när vi kör utomhus eller i inomhuslokal, men de ligger inte i fokus just nu. 
 
Detta blev ju ett lite rörigt inlägg, men huvudsaken är ju att jag förstår :) :) 
 
Mer tankar om målen för 2018 kommer senare. 

Omotiverad

Vi har hjälpt till som statist i gruppmomenten på Boden BHKs lydnadstävlingar. Jag var inte riktigt beredd på det när man kära tävlingsledarvän Lina skrek åt mig att hämta hunden, något i stil med "JULIA ÅSTRÖM HÄMTA DIN HUND". Lydig som jag är gjorde jag så, men Härja är ju en klippa, så det gick fint, trots att hon nog helst hade förväntat sig lite mer action så satt hon tryggare än tryggheten själv båda dagarna. Förväntade mig förvisso inget annat, men man blir såklart stolt ändå. Det ösregnade, men det gick ju bra ändå. 
Både Magda & Jazza och Eva & Åska gjorde under den helgen superfina tävlingar! Grymma! 
Världens gulligaste Tjapp (Härjas halvbror) med flock var på besök. Härja bjöd sina vänner på tårta efter en lyckad säsong för alla. "Länge leve vi", stod tårtan för. Klok liten hund ;) 
Så har vi även avslutad badsäsongen med att skälla ut matten för att hon tar för mycket kort och kastar för lite boll. Och så har vi myst på massor såväl utomhus som i soffan. 
 
Just nu är jag i en riktig motivationssvacka alltså. Jag vet inte varför, det finns nog ingen anledning, och jag har lovat mig själv att inte analysera det mer än så. Just av den anledningen att jag anser att det inte måste finnas en anledning. Man måste inte ha ursäkter eller känna sig skyldig att förklara sig eller hela tiden. Det är okej att vara omotiverad. Den stunden man tillåter sig att vara omotiverad tror jag även att man har ökat chansen till att bli motiverad avsevärt, just av den anledningen att man inte tvingar sig själv till någonting. 
 

Well well. Vi har tränat litegrann i alla fall. Cari har som vanligt knäckt mina nötter! Denna gång angående starter i fotgåendet. Härja bjöd egentligen på det av sig själv - kindtarget. Så vi kom fram till att det var en himla bra väg att gå. På "fot" vill jag att hon kindtarget:ar mitt ben. På så sätt får vi ingen positionspendling i starten som vi annars alltid har haft. Vi får ofta kommentaren "släpar" vilket är en sjukt opeppig kommentar och utförande, då jag vet att det inte är för att hon liksom känner: "tråkigt", som annars lätt kopplas ihop med just att hamna bakom. Hon har helt enkelt inte vetat vad hon ska göra, då hennes förare egentligen bara har kastat ihop ett fotgående (medvetet, då jag väljer mina strider och fotgåendet har aldrig varit en favorit för mig), utan större detaljträning, så hon brukar ofta studsa upp bakåt eller inte vara lika snabb som mig i starten och kommer sedan upp i tempo efter 1-2 steg.

Att hon är "två äpplen hög" gör inte direkt just positionssaken enklare. Jag som ändå har två hundar, varav en är 53 cm hög och den andra 46 cm hög, står prompt fast vid att det är mycket lättare att få till en snygg fotgåendeposition med en hög hund. 1 cm's diff blir liksom inte lika luftig, speciellt i sidled. Det syns inte lika mycket. Andra kanske är av andra åsikter, och det är också okej, men så upplever jag det. Sedan finns det såklart fördelar med mindre hundar i andra delar. Det blir inte lika tydligt med en kort liten hund om den sitter snett i avsluten och liknande :) 
 

Jag har börjat känna på inkallning med ställande. Jag har, med lite hjälp, kommit fram till att handtecken blir bäst. Jag och Linnea tränade igår och kom även då fram till en viktig insikt om att jag har bestämt mig för att hon ska få känna sig duktig på detta, queen of the fucking world, och att jag inte ska vara toknoga med att det alltid behöver vara tvär-stopp - egentligen lite omvänt från vad jag först tänkte. Först tänkte jag att "man får det man belönar", att det är svårt att göra om utförandet sedan, men nu är jag lite inne på att jag vill att hon ska tänka att hon tar i, att hon stannar först, men att det kanske egentligen är svårt att få exakt samma utförande hela tiden och att hon kanske inte behöver göra "hopp-stå-stopp" så länge hon tar i. Vi tänkte igår att många hundar smyger och tar steg just av anledningen att de är osäkra på utförandet, att de inte känner sig queen of the fucking world i momentet och att det är därför smyget kommer. Så nu är jag lite inne på att det ska vara lättsamt, fartigt, roligt, flowigt, skojsigt, tryckigt och inte så mycket "exakt såhär ska du stanna". Vi får se. Om jag känner mig själv rätt, hinner jag ändra mig 100 gånger.
Linnea är bra att bolla ideer med i alla fall, och igår kändes detta helrätt :)
Vi ska även följa Linnea och Prim på appelltävling i Skellefteå nästa helg, det blir mysigt :)
 

Härja har även fått följa Linnea och Primsan på roadtrip till Kiruna förra helgen, då jag var och hälsade på en kompis i Uppsala. Så tacksam över att Linnea ville ta med henne, att småtjejerna går så bra ihop, och att jag egentligen aldrig är orolig över att Härja inte går att ta med sig överallt. Tror många hade fått hjärnblödning över att vara med Härja en helg förvisso, då hon är väldigt "hey baberiba, livet tas bäst i galopp och med så få tassar i marken samtidigt som möjligt", men det är liksom en världslig sak, hon är alltid snäll och vill alltid sitt gladaste väl (även om det ibland, för vissa kanske, blir en pain in the röv med aktivitetsnivån). 
 

Avslutar träningspratandet med lite film på stadga i ställande under gång. Detta har jag konstigt nog inte medvetet lagt tid på, men jag har alltid varit noga med att tänka mycket grundträning, samtidigt som Härja är väldigt lättsam när det kommer till sådant här. Hon "gör sällan bara" utan "tänker alltid på vad hon gör". Hon har hjärnan med sig, lilldamen. Tacksam egenskap.
 
 
 

"När matte säger 'stanna' menar hon obviously att jag ska stanna" 🤷🏼‍♀️

Ett inlägg delat av Julia Åström (@juastrom) Sep 17, 2017 kl. 1:58 PDT


Jag har ju som sagt varit inne på att starta klass 1 i lydnaden, fastän vi egentligen med gamla reglerna är uppflyttade till gamla lydnadsklass 3/nya lydnadsklass 2. Det har jag bestämt mig för av anledningen att jag inte ser någon mening i att ha bråttom. Varför ska vi skynda oss med klass 2 och sikta på uppflytt för att vara i klass 3 resten av hennes liv? Samtidigt vill jag egentligen mest ha lydnaden som "något på sidan av brukset". Tanken var först att hinna starta i höst, men i och med motivationssvackan så tänker jag inte skynda mig med någonting. Då är det bättre att ha det roliga kvar, tills det känns just så - bubblande roligt. Samma sak gäller söket, som jag hade satt upp som mål att egentligen försöka starta i år. Var sak har sin tid, och den tiden är inte nu. 

Jag har ändå hunnit tänka lite tankar om vinterträningen. Detta är vad vi ska lägga fokus på i vinter, när motivationen finns där. 
Sådant som går lysande att träna inomhus:
  • Pilatesboll för att stärka muskler som är viktiga såväl för ett bra liv, men också i många distinka utföranden. 
  • Vittringsapportering - främst sorteringsdelen
  • Fjärrdirigering - först och främst sikta på låsta framben
  • Uppsitt i utgångsposition med låsta bakben
  • Söka utgångsposition, samt raka ingångar
  • Starter fotgående
  • Backa fotgående
  • Svängar fotgående
  • Avlämning i hand, inte innan "loss" - grunder till uppletande
Utomhus, fokus:
  • Saktadelen framåtsändande. Noga noga med riktning och störningar. 
  • "Spring-delen" framåtsändande. Här har jag inte bestämt mig om jag ska jobba med target eller lära in "antal galoppsteg" innan brytpunkt. Det återstår att se. 
  • Bygga muskelminne och lattja med inkallning med ställande. 
  • Skallkondition, såväl för brukslydnad som för markering i söket. 
  • Apportingångar. 
Bild från powerpointen jag hade på tillfället som handlade om just tävlingsträning, på min och Lindas startklass lydnads-kurs i somras. 
Det känns ändå kul att få återgå till många detaljdelar, då jag under högsäsongen ofta och mycket, hamnar i helhets- och "förbereda för tävling"-tankar. Nu blir det en period med att bryta ned mycket mer och stärka från grunden. 
 
Först ska jag idag på en föreläsning med Per Jensen om "Den Missförstådda Hunden". 
Beskrivning: "Du kanske tillhör dem som tror att hundar inte kan tänka i flera steg och inte har någon tidsuppfattning? Att de är färgblinda och måste ha en stark ledare för att må bra? Eller att hunden lyssnar mer på ditt tonfall än på själva orden när du pratar med den? Då har den nya forskningen en del överraskningar i beredskap. Mycket av det man trott om hur hundar fungerar har visat sig vara helt fel och Per Jensen berättar med saklighet, humor och värme om hur forskarna avlivat den ena myten efter den andra. "

Av vad jag har hört ska den vara väldigt intressant, ha nära till skratt och väcka många tankar och reflektioner. Låter som någonting för mig ;) 

Sedan i Oktober ska jag gå som åhörare för landslagsledaren Heidi Billkvam. Det blir kul! :D