Alltid när "Tollaren", vår rasklubbstidning, dyker ner i brevlådan blir jag som ett barn på julafton! Den sträckläses alltid, och när jag kommit till sista sidan önskar jag alltid att jag inte hade läst den så att jag får läsa den igen. Älskar den tidningen! Massor av sidor och bilder på våra fina rödingar. Mer eller mindre vet man vem (typ) alla är, eller åtminstone var de kommer ifrån. Givetvis för att jag är det tollar-tok jag är. Jag blir liksom på riktigt frustrerad när jag ser en tollare på gatorna här hemma som jag inte vet vem det är?! Typ väldigt mycket inte okej?!? Tyvärr är det väl så att de som inte är aktiva inte heller är några man ser skymten av och därför inte heller vet vilka de är... Trist.

Nu tappade jag spåret lite. Tidningen kom i alla fall ikväll, och jag sträckläste i vanlig ordning. Efter ett antal sidor kom jag på mig själv med att sitta med ytterkläderna på. Men, jag hade ju så bråttom, haha! Längtar dessutom så tills Hugo en dag får vara med på sidorna "tollare på hugget" där man får skicka in bild och resultat på det man då har varit med i. Jag vill inte alls vara med för att skryta på något sätt, utan bara för att jag så länge och med så mycket glädje läst de där sidorna alltid. Att då få ha med sin egen hjärtevän där, snacka om att mattehjärtat kommer smälta då.... Det ser vi fram emot!