Det var så kul att se alla duktiga! Jag och Hugo har långt kvar, men det gav ändå inspiration, för att inte tala om hur kul det var att se hur bra han skötte sig! En guldstjärna till honom. Det kanske är litet för någon annan, men för mig kändes det toppenbra! 

 

Jag hade bestämt mig för att ha honom i bilen (med bakluckan öppen) så att han kunde se på alla förbipasserande hundar och känna av vart vi var någonstans. Min tanke är att han redan då (i framtiden) ska förstå att det vankas träning/tävling! Sedan tog jag ut honom tre gånger totalt då han bara fick rastas och sådär. Dock höga krav på att om han gav ifrån sig ljud eller låste sig i någon hund så skulle han hamna i bilen igen. Men icket! Som han skötte sig! Det fanns många doftfläckar att gå igenom, men han brydde sig inte minsta lilla i någon hund. Inte ens de som satt och vrålade i bilarna runt om. Det kändes jätte bra. En bit måste vi ha tagit oss i den träningen då ju!

 

Sen i slutet av tävlingen tog jag ut honom, med helt andra kriterier, till att börja med så hade han sitt tränings-halsband på sig då och inte sin vardags-sele. Nu skulle vi ju träna! Direkt var det som att han fattade, och oj så bra han var! Någon gång försökte han vädra lite, men ett litet felkommando från mig och han var med igen! Åh, så bra det kändes! Med facit i hand hade jag kunna göra det ännu svårare för honom och kört då det var kvar mer hundar osv. Men samtidigt ville jag ju att han skulle få lyckas, och jag trodde ju att det här skulle vara tillräcklig störning. Men det kändes verkligen toppen. Så jag for senare hem med ett leende hela vägen ner i magen.

 

Vi kanske inte är tävlingsklara, men vi tar då oss åt rätt håll, och det kan ingen ta ifrån oss.