Miljöträning blev det för våran del! Och så bra det gick! Redan utanför ridhuset stötte vi på 3-4 spaniels och han ägnade dem inte en blick. Dofterna var för intressanta. Så vi styrde kosan mot ridhuset, och där var han bara glad. Så fort någon hund tittade på honom, eller då han trodde att de tittade på honom, så viftade han lite på svansen i "jag-är-en-snäll-grabb"-anda. Han var med mig hela tiden och kontaktbar. Busade gärna, både med mig och de vi träffade. Det gick hur bra som helst! Klapp på axeln åt oss!

 

När vi var på utställning i mars gick det också bra, men inte såhär bra. Då var han lite mer inåtvänd och tyckte att situationen var äcklig. Nu var det som att "vad ska vi göra!?" och livet var en fest. Kul att se! 

 
Bjuder på en gammal snuttis. Nu har vi nämligen fått vår första snö. Hugo var överlycklig!

Efter utställningen var jag en sväng till HundArenan och försökte klippa upp, trycka till, jämna ut, pussla ihop och tejpa mattan som tyvärr blivit lite bucklig. Med facit i hand skulle vi ha låtit bucklorna vara, för fy tusan vad jobbigt det var! 

 

Idag var det dags för vårt mörkeräventyr, som jag, Amanda, Lena och Therese i arbetsgruppen hade planerat och ordnat ihop. Tyvärr var det lite dålig uppslutning, men annars var det mycket trevligt! Till nästa gång har vi massor med nya tankar om hur vi ska förbättra det också! 

 

Hugo fick gå banan med mig, Amanda och Dimma också. Han var tokkär i Dimma, så han var rätt hög i stress. När vi kom till de andra hundarna (och ägarna) vid brasan så kom det ett intro till en operakonsert, men sen dog det ut. Trevligt! Om det hade varit för ett halvår sedan hade vi fått höra en 30 minuters konsert! Framsteg. Sen satt han med mig vid brasan. Han var på tårna och kunde småpipa lite, men han betedde sig helt klart! Mera sådant och snart hör vi aldrig en opera-ton mer! Då byter vi genre och rockar på lydnadsbanorna istället. Eller något ;) For your information, för er som inte förstår, så skäller aldrig denna grabb. Han morrar inte heller, eller gör elaka utfall. Han liksom bara ljudar (läs: skriker) för att han blir stressad, uppspelt, intresserad och "hoola balola" kring andra hundar. Men snart är det tack och adjö till det. 

 

Jag har spanat in något som så fint heter "socialträffar" på Hundhuset i Luleå. Det ska jag fara på! Det är nya hundar, ny plats och allt möjligt. Det tror jag är supernyttigt och bra för oss! Sen planerar även vi här i Boden att arrangera hundcafé och hundpromenader. Så detta kommer bli awesome! Vi är inte sysslolösa, nej nej.