Idag drämde vi av ett ordentligt träningspass utomhus med Eva, Magda och deras töser. Disse fick köra två ordentliga långa omgångar, och Hugo en. "Ordentligt?" tänker ni säkert då, men det är just det som är ordentligt i mina ögon just nu. Framför allt med Hugo. Hugo kommer inte få köra så mycket mer, för med honom kör jag mer eller mindre bara fokusträning och roliga lekar som har med det att göra. Vi "tävlar" mycket om leksaker och jag ser till att han hela tiden är på alerten, annars får han inte vara med, och då blir det Disses tur. När jag kör sådant är det väldigt viktigt att han aldrig får bli slö, slapp eller ofokuserad. Därför är det bättre att köra för lite än för mycket.

 

Disse däremot har ett otroligt fokus och ser ingenting annat än mig. Det hade kunnat springa förbi en elefanthjord och han hade inte brytt sig. Med honom tränar jag istället mycket momentpillande, och då blir det tvärtemot mot för vad jag gör med Hugo. Disse måste köra mycket av det för att det ska läras in och sätta sig i den lilla tollarhjärnan. Att jag har så olika träningsfokus på dem just nu känns så himla kul. Det passar som perfekt ihop!

Disse fick först köra position i fotgåendet. Där börjar det ta sig. En bit kvar, men vi har kommit långt på vägen! Vi varvade det med lite skick till rutan och fjärr. Mycket bra! Hugo fick sedan köra sina fokusövningar och överraskade enormt. Idag var vi ändå på ett av våra svåraste ställen. En gräsplätt med jätte mycket liv och rörelse runt om. Det kom människor på spark, människor gåendes med stavar, hundar, bilar, allt möjligt. Svårt sa Hugo men löste allting väldigt bra! Toppenkillen! Efter det var jag så nöjd att han helt enkelt inte fick köra något mer. Varför riskera att det ska få gå dåligt? Nej, den braiga minnesbilden fick istället både följa mig och Hugo hem, och en förhoppning om att Hugo inser att det är bäst att köra ordentligt när man väl får. För man vet aldrig när man får nästa chans. Då fick Disse kedja ett läggande under gång, en inkallning utan inkallningen (stadga-träning) och ett rutskick. Mycket fint! Sedan åkte vi hem, nöjda och glada! 

Disse och Hugo är som natt och dag. Det Disse är bra på är Hugo sämst på. Det Hugo är en stjärna på, har Disse svårt för. Hugo är enormt momentsäker. Han lär sig fort som fasen, och framför allt så stannar det där. Han gör sällan fel när han väl lärt sig. Disse däremot... Man tycker och tror att han kan någonting, sen när man gör det för tionde gången så har han helt glömt vad vi höll på med och står där och tokviftar på svansen och är bara allmänt härlig, men ändå lite "knack, knack, ingen hemma" ungefär ;) 

Men i detta fall vill jag snarare säga att det är Hugo som ska hyllas, inte Disse som ska "ohyllas". Hugo är grymt momentsäker. Han har stenkoll på uppgifterna. Han är också grym på att växla mellan fullt ös och koncentrerat arbete (om vi bortser från störningskänsligheten vill säga). Disse är hetare, men han är också het ungefär hela tiden, och är lite som en studsboll. "Vadå stanna, va? Varför stanna när man kan studsa omkring och vara allmänt studsigt glad????" ungefär. Med Disse kommer vi jag få fokusera på just det. Tända honom behöver jag absolut inte göra, men jag måste hjälpa honom att inte bara vara glödhet, utan även någonstans i det där vara sansad i sin uppgift, och inte typ explodera iväg av träningsvillighet. 

Dock ser jag i nuläget Hugos problem som ett större problem. Om han inte kan fokusera på uppgiften i en svår miljö så fungerar det ju inte att tävla. Disse kan jag tävla imorgon med om jag vill, vi kanske hade fått ungefär 90 poäng, men vi hade haft kul. Jag och Hugo kanske inte ens hade tagit oss in på planen... Men om jag ger Hugo den tiden jag faktiskt tror att han behöver för att mogna och för att inte lägga någon press i det hela kan det bli riktigt riktigt bra faktiskt! Jag tror på båda mina guldklimpar och ser fram emot att få fortsätta träna och sträva mot våra mål med dem!