Det var en fröjd att vara bihanget längst bak i snöret. Spår-tuff tuff-tåget tuffade på extremt bra med tryck i linan, utan att jag alls på något sätt behövde skynda mig där bakom. Några gånger hade han kanske lite väl hög näsa för min smak, men det blir lätt så med viltspår - så himlarns mycket vittring. Han var annars väldigt väldigt noggrann. Flera gånger nosade han ordentligt på diverse hinder som stenar och smågranar. "Här har den varit, japp, vi är rätt". Dock var han lite bekväm och gick runt nedfallna träd istället för under... Hehe ooops! ;)

Men annars var det ett svårt spår för vad vi är vana vid. Det var svårt att ta sig fram på vissa ställen. Det var 5 olika terränger med bland annat ormbunkar som ger ifrån sig väldigt stark lukt, som ibland kan upplevas som störande för hunden. Det var flera stigar som passerades, det var enorma höjdskillnader, upp och ner, ner och upp.

 

En gång började han gå längs med en stig. "FAN", tänkte jag. Jag gav lite motstånd i linan, som är vår inlärda signal som betyder "är du säker?". Han tittade på mig och gasade sedan på ännu mer i samma riktning som tidigare. Så jag följde snällt efter, fortfarande utan att ha sagt någonting. Det visade sig ju sen att hon hade lagt spåret längs med stigen där. Så tur var det väl att jag litade på honom. Och hon hade inte alls märkt min signal. Ett riktigt fulknep är det ;) Och jag är väldigt nöjd över vår inlärda signal, som ändå aldrig gör honom osäker, men mig säker på att han vet vad han håller på med (om han är fel ute brukar han tänka till, och det syns).

Kritiken:
"Ett väl fungerande ekipage! Tar snabbt an spåret och spårar mycket koncentrerat och för rasgruppen väldigt spårnoga i ett lugnt och harmoniskt tempo. Går lite i lä från spåret vid sidvind på 2 sträckor och får därför ett mindre tappt strax före vinkel 4 där han hamnar i en hölja men löser utan stöd av föraren med ringning. Ett tyst och lugnt ekipage med framtid i skogen!"