Hugo kanske ska få en lillasyster! En adopterad sådan alltså. Eventuellt (läs: förhoppningsvis) flyttar en liten Nilla in hos mamma och hennes sambo nästa vår/sommar. Det är vår tanke hittills i alla fall. Jag letar kennlar, seriösa sådana, och det är då fan lättare att hitta en nål i en höstack är min känsla just nu. Alla skriver så fint "vi satsar på mentalt stabila och sunda hundar" och ändå avlar de vidare på både det ena och det andra. Inga MHn görs och det första som står överallt, gärna fetstilt är dittan och dattan i utställningsringen. WHO CARES?! Visst, jag vill att mamma får en utställningssnygg hund, men aldrig i livet att vi tänker prioritera det före någonting annat. Jag har på riktigt stött på kennlar som avlat vidare på 5or på skott, kvarstående rädslor m.m m.m. Jag blir mörkrädd. Men nog vet jag att vi ska lyckas hitta någon fin kennel. 

 

Jag tror att det kommer göra min mamma och Tore mycket gott! De behöver en liten kompis, de behöver en hobby, de behöver få hitta på saker. Tänk vad roligt för mamma och Nilla, och för mig och Hugo, att fara på roadtrips för att fara på utställningar och liknande, samt såklart mysiga långpromenader och liknande tillsammans. Hon och mamma ska få hänga med på en del grejer, givetvis får de i alla fall bestämma lite sådant själv ;) Men poängen är att jag vill så gärna att min mamma ska få en hobby och ett intresse utanför jobbet och hemmet. 

 

En sheltie passar perfekt! Ingen tråkig liten golvmopp som lika gärna kunnat vara en katt. Men ändå ingen BC som kräver massvis med timmars mental aktivering, eller alaskan malmute som kräver massvis med fysisk aktivering. Givetvis, såklart, ofcourse, absolut vet jag och mamma att alla hundar kräver aktivering, men det går inte att sticka under stolen att de olika raserna kräver olika mycket. En sheltie med lagomt lugna, sunda, stabila och utställningssnygga föräldrar. Har ni någon sådan på lager så är det bara att hojta!