På senaste har grabben inte bara visat toppen-attityd (som ovan) i träningen, utan även i vardagen. Han tigger efter aktivitet, och så fort jag öppnar munnen och börjar formulera ett ord så är han lyhörd som aldrig förr och kutandes mot mig i rasande fart, med ögon som tindrar och ett sånt där fånigt flin i hela ansiktet.

 

Idag körde vi lite budföring som blev lite svårt för grabben, men han försökte verkligen och det var kul att se att trots att det var en sån svår, och till viss del oklar uppgift, så började han inte hålla på med annat eller tappade fokus. Toppen! Vi har börjat köra mycket med boll på senaste, och jag vet inte om det bara är det, men det har i alla fall bidragit till att tända en extra gnista i honom. Boll och byteslek så att det hela tiden kommer en ny boll när han hämtad den "gamla". Detta har även gjort att han blir trött på ett annat sätt, då till och med belöningen är ett slags arbete där man måste ge järnet.