Nu kommer kanske ett lite tvetydigt inlägg, för: 

 

 

Nu måste jag försöka bena ut dessa schizofrenier, och börjar med en bild från en artikel i Brukshunden som Jenny Wibäck har skrivit: 

Hur många får tior på sina fotgåenden egentligen? Och det jämfört med hur mycket man faktiskt tränar det...? Dock vill jag inte vara den som tänker "ja, det är svårt så då struntar jag i det", men jag tycker att Jenny har en väldigt bra poäng. Nästan alla jag känner och tränar med börjar alltid sitt pass med just fotgåendet. Ofta helt utan mening eller mål, snarare för att "det bara ska vara så". Många tränar då dessutom på någonting de kanske inte har definierat. De går fotgåendet bara för att, kanske till och med får in lite slaskutföranden i belöningarna eller lite brus, som ljudande eller ofokus. Men "man måste ju börja med fotgående". Måste man?

 

Precis som Jenny skriver så handlar rutan och vittringen och andra moment på avstånd ofta om allt eller inget. En tass utanför och nollan är ett faktum, medan det samtidigt är färre felparametrar och på något sätt lättare att få till en perfekt ruta än ett fotgående. Lik förbannat tränar, i alla fall jag och många jag vet om, på dessa moment bara då och då. Inte lika ofta som fotgåendet och moment som sker nära föraren i alla fall. Även fast det kanske är i dessa moment man har mest poäng att hämta... Störst chans för tior men samtidigt störst chans för nollor. 

 

Att alltid börja träningen med fotgåendet kan också leda till att hunden alltid är supertaggad när fotgåendet körs. En häftig attityd är jätte härligt i fotgåendet. Men vill vi egentligen att hunden bränner allt sitt krut, alltid, här? Vad vill vi ha för förväntan på fotgåendet, egentligen? Det kan bli både bortkastad energi dels för att vi använder hunden hetaste tankar just här och sedan kanske inte har kvar det till när det verkligen behövs i momenten som kräver fart. Men det kan även bli fel på så sätt att hunden bygger både frustration och en för hög aktivitetsnivå i fotgåendet. Även om attityden bör vara på topp så tycker jag att var och en ska ta ställning till; är fotgåendet ett fartmoment eller ett koncentrationsmoment egentligen? Värt att fundera på, och såklart ta hänsyn till sin egen hund. Alla fungerar olika.

 

Dessutom leder allt detta "jag ska träna fotgående varje träning" indirekt till att dessa avståndsmoment, med de höga koeffarna, känns längre ifrån normalläge och blir jobbigare för hundarna. Positionen precis vid föraren är ju rosad 9 av 10 gånger, varje träning. Ofta med hög belöningsfrekvens dessutom. Även om vi hela tiden vet vilka moment som är med och hur det kommer att se ut på tävling så får vi inte glömma att vi måste hjälpa, visa och ge våra hundar den förståelsen. Det man gör på träning, gör man på tävling. Jag som dessutom har en hund som avgudar mig mer än syret på jorden, och helst inte bara är bredvid mig utan gärna typ på mig, bör ju ännu mer ha i åtanke att rosa och hylla avståndsarbete istället för närarbete...! Nu har vi egentligen inget problem med avståndsarbetet idag, men det kanske är dags att sakta i backarna och även se till att det fortsätter att inte vara ett problem. Ja, det kanske till och med bör bli ett paradmoment, med tanke på poängfördelningen, istället för att bara "inte vara ett problem"?

 

Detta har verkligen väckt många tankar för mig, och framöver ska jag försöka få mer balans i träningen. Kanske till och med tippa över ett tag och rosa mycket avståndsarbete. Det ska bli kul! 

 

 Jag har i alla fall bestämt mig för att fotgåendet är någonting som kommer få växa fram med tiden. Under tiden ska vi känna på många andra moment, inte bara för klass 1, och på så sätt få en bred repertoar där olika typer av arbete känns lika kul varje gång, inte bara som något ovanligt förekommande och svårt.

 

Sen kanske fotgåendet blir en 10a. Men att satsa på att de övriga momenten blir det först känns för mig just nu helrätt! Och om jag ska vara ärlig så känns det inte viktigt att fotgåendet är en så hög poäng som möjligt förrän man kommer till eliten. Om än det såklart är så att jag kanske får "göra om och göra rätt" väl där, men då är förhoppningsvis alla moment "normalläge" och inte bara fotgåendet.