Rallylydnad? Agility?
Eller nu ljög jag väl egentligen. Jag tycker att allt jag gör med mina hundar är kul. När vi testar åka skidor tycker jag att det är kul. När vi testar jakten tycker jag att det är kul. När vi testar rapporten tycker jag att det är kul. Ja, till och med när jag står där vid utställningsringen tycker jag att det är kul. Problemet sitter i att dygnet bara har 24 timmar och att jag är person som föredrar att nischa mig. Jag vill hellre bli bäst inom något än halvbra inom mycket. Med det sagt tror jag inte att vi faktiskt kommer att bli bäst inom något - men jag vill hellre försöka med det än att göra någonting "bara för att det är kul". Återigen, som jag gjort så många gånger förut, vill jag understryka: det är kul att eftersträva att bli bra. Man måste inte välja mellan "kul" och "målinriktad". Det är ju det målinriktade som gör det kul! I min värld. Men då är jag väldigt duktig på att hålla distans mellan att träna med känsla och känslor också, samt någonstans i all "sikte på 12an"-finlir ändå ser det med glimten i ögat. Jag står fortfarande fast vid att det ligger i betraktarens ögon - de som påstår att det inte är kul att sikta högt... Det säger mer om deras inställning än om det satsande ekipaget i fråga.
Nog om det. Jag tycker att allt jag gör med mina hundar är kul, men jag tycker helt enkelt att ett häftigt fotgående, att hitta personer i terrängen, detaljpill uti dess like, i princip omöjligt att få det perfekt, hundens naturliga instinkter, samarbetet förare/hund, en sport som säger mycket om såväl hundens som förarens kvalité, och en sådan sport där ingen prestation är den andra lik, är så coolt. Det kan hända att jag trampar folk på tårna nu, och jag menar verkligen inte att såra någon, men jag tycker inte att det är avsevärt supercoolt att få hunden att springa genom tunnlar och hoppa över hinder på kortast möjliga tid. Jag tycker att det är kul, men jag tycker inte att det är coolt. Jag tycker inte heller att det är coolt med en sport där alla, oavsett egentligen hur bra hunden faktiskt är kan uppnå maxresultat. Jag tycker att det är kul, absolut, men jag tycker inte att det är coolt. Med det sagt vill jag inte förringa eller förminska någon deltagare i denna sport, men jag försöker bara förklara hur jag tycker och väljer att prioritera och spendera mina 24 timmar om dygnet.
Hundarna har en sådan otrolig kapacitet att göra så mycket mer än att hoppa och springa snabbt. Att använda sig av denna kapacitet - det tycker jag är coolt.
Jag tycker att det är supercoolt att använda hundens näsa som är så otroligt talangfull och användbar för oss människor. Att faktiskt hitta människor som har försvunnit med deras hjälp...!!! Att använda hundarna till det dem är skapta för (jakt, vallning, bruks). Att för att lyckas hela tiden balansera hundens förighet och självständighet, att hela tiden måsta ha en plan för att lyckas, att hela tiden vara medveten om styrkor och svagheter och träna utefter det. Att tillsammans med hunden känna "wow, detta gjorde vi bra. Detta hade vi inte klarat utan varandras hjälp". Det tycker jag är coolt.
Precis som att många totalratar och till och med går till personangrepp på "bruksfolket", så måste jag också få ha en åsikt. Skillnaden är att jag accepterar alla, tycker att det är häftigt att alla gör något som de brinner för - superbra! Men jag brinner uppenbarligen inte för samma sak som du gör, och det finns inget rätt eller fel i det.
Jag trillade över detta inlägg, och skulle vilja citera. Jag vet inte om personen som skrev det vill ha det utskrivet eller så så jag citerar bara, så får jag väl ändra det sedan om det nu är totalkatastrof att det inte skrivs ett namn/länk.
Avslutningsvis vill jag igen understryka. Jag söker inget rätt eller fel - jag söker acceptans. Acceptans för att det jag brinner för är lika rätt (läs: kul) som det du brinner för. Låt oss bara enas - det du tycker är kul; hurra för dig! Det jag tycker är kul; hurra för mig! Fascineras av varandra istället för att rynka på ögonbrynen och tänka "jaha, det är en sådan person". Fascineras över att det du tycker är prisstrist finns det ändå massa utövare som rockar brallorna av. Du behöver inte tycka lika, men du behöver acceptera. Om du dessutom lägger till "försök förstå" i to do-listan så lovar jag dig att du får ut miljarder gånger mer än vad "rynka på ögonbrynen" och "skratta åt" tillför på samma lista. Inte bara om sporten i fråga, utan även om dig, din hund och förhoppningsvis om du inte helt saknar social kompetens så lär du känna ännu fler människor som brinner för samma sak som dig - hundträning.
Jag, jag planerar att gå en grundkurs i agility med Härja till våren. Och jag lovar er att jag kommer tycka att det är kul och försöka lära mig massor längs vägen! Om mig, om Härja och om sporten.
Citatet:
"Så har även jag debuterat i rallylydnad. Egentligen har jag ingenting emot sporten. Alla typer av aktiviteter där man jobbar med hunden och tränar samarbete är bättre än utställning. Däremot vänder jag mig emot att hunden ska kunna få en titel efter att ha klarat tre nybörjarrundor i rally när hunden fortfarande inte får någon titel när den blir godkänd i elitklass spår. Om intresset för bruks inte ska försvinna helt borde man se över det lite mer. Med det sagt tänkte jag också jaga titlar (inte minst eftersom många oförstående människor verkar mer imponerad av titlar än vad de står för). Uppenbart blev det att hon absolut inte kunde det här med att runda bakom förare vilket gav momentfel och 13 poäng avdrag. Så det har vi tränat vid två tillfällen. Det enda som krävs för att hon ska bli godkänd är en matte som kommer ihåg banan. Med andra ord är det ägaren som borde få titel i första klassen."