Jag har haft en extrem motivationstorka i januari. Jag betalade exempelvis in hela summan för januari månad till träningslokalen men har inte varit en enda gång. Jag hoppade av elitsatsningsgruppen Next Level. Ett väldigt tråkigt beslut, men jag kände att det tyvärr inte riktigt passade mig och mitt liv just nu. Jag kände mig mer stressad över att hinna dit än glädje över att vara där tyvärr. Det byggdes en ångestklump i magen. Jag har haft och har väldigt mycket i skolan, och att då samtidigt pendla exakt samma sträcka som jag har till skolan (4 mil) tillbaka några timmar efter att jag just kommit hem från den sträckan blev för jobbigt. Jag trodde inte det om mig själv, men ibland måste man dra ned nödbromsen och reflektera. Synd, för jag tycker om tjejerna jätte mycket. Men förhoppningsvis kommer jag kunna träna med dem framöver också, både lydnad, spår och sök, och jag ska ju exempelvis gå kurs för Eva som börjar om en vecka. Det ser jag fram emot jätte mycket! Men just nu vill jag inte ingå i någon studiecirkel överhuvudtaget. Jag har tänkt freebasea, träna när det passar och känna att ingen saknar mig om jag väljer att stanna hemma. Tråkigt, för jag är och har alltid varit en lagspelare, men nu måste det bli så en stund. 

 

Nu i samband med Siv-kursen har träningslusten kommit tillbaka med råge! Jag var egentligen sjukt bakis idag efter en brak-födelsedags-fest igår hos mig: 

 

 

Imorse när jag vaknade mådde jag inte bra alltså. Inte ens Härjas dagliga morgon-kärlek räckte för att få mig piggare. Till slut åkte jag och Jonas och åt. När Jonas frågade vad jag har tänkt göra senare idag ser jag liksom mig själv utifrån. "Jag ska träna hund!!!" Ögonen tindrar och jag börjar klappa händerna på låren och har svårt att sitta still. Jonas utbrister "jaha, nu blev du pigg minsann". ..."Ja, jag ska ju träna hund!!!" 

 

Ett kul pass med Magda och hundarna på en parkering. Jag hade planerat 5 pass väldigt noga. 

 

1. Ingång genom benen. Försökte jobba bort hjälpen och även byta till leksak från godis. 

 

2. "Hitta rutan". Belöning med bollkast.

 

3. Övning på att gå direkt från belöning till fokus på att tänka "vad är nästa uppgift?". Typ indianleken. Detta ska ju egentligen bli en parallell grej som alltid görs, men ville ha ett pass för min skull för att känna på.

 

4. Tävlingsmässig platsliggning.  

 

Allt gick väl bra idag. Hon var lite fladdrigt "Hey baberiba". Men det är Härja i ett nötskal - "Livet är en fest och alla är bjudna". Jag skulle inte säga att hon är ofokuserad eller nonchalant, bara lite ja... "Hey baberiba" ;) 

 

Ingångarna fick utveckling i en rasande fart. Mycket bra! I rutan har hon en tendens att låsa lite på konorna, men hon har helt klart börjat få en riktigt fin förståelse. Här måste vi få en bättre "belöningsritual". Härjas största belöning är att få springa efter en leksak och springa omkring med den, äga den, helst bli jagad, skaka den och springa. Här är jag så kluven. En belöning ska ju vara just en belöning för hunden. Bara för att det i min värld är att komma tillbaka med den så måste man ju se på sin hund. Vi måste sluta definiera egna begrepp - "detta är en leksak, detta är en belöning" och kolla på hunden. Vad är en belöning för hunden? Det är vi som har bestämt att de leksaker vi går och köper på djuraffären för 200kr minsann är leksaker, inte dem. De har ingen som helst förståelse för att "denna grej används till matlagning och denna till att rengöra toaletten". Lite samma sak här. Det är vi som definierar. En kotte hade nog fungerat lika bra, om man själv hade levt upp till att använda det som en belöning. Hur som helst så blir det alldeles för ineffektivt att hon ska få springa 17 varv med sin leksak, hur bra belöning det än är. Hon har ju hunnit glömma, den lilla ärthjärnan ;), vad vi nyss gjorde om vi har så ineffektiva belöningar... Så detta måste jag träna mer på. Jag har fått bra tips från Siv om detta, mer om det senare, men hur som helst är det nog allra allra viktigast att inte skapa en konflikt i kring en belöning. Ni hör ju självs hur urbota dumt det låter...?! Bråka om det som ska vara belöningen... *skakar på huvudet* ;) 

 

Övningen på att gå direkt från belöning till nästa uppgift gick också busenkelt. Nu ska jag bara komma ihåg att hålla detta kriterie i min lilla ärthjärna och alltid alltid alltid leva upp till det. Inget fladder, "pang pang pang" och full fart framåt! 

 

Platsliggningen gick superbra. På med kopplet och Magda kommenderade. Nedläggande vid sidan, två knäpptysta minuter (jag räknade) förutom Magda som snörvlade en massa ;) på kort avstånd. Här är jag så jäkla nöjd med mig själv, om man får vara det...? :P Härja är min andra tävlingshund jag tränar, eller första beroende på hur man ser på saken. Vi höll fasen på att stöta på trubbel här, för damen tänkte minsann inte ha såhär tråkigt!!! MEN nu, så bra, tryggt och lugnt. Hon vet att lagd hund ligger. Jag är supernöjd över min genomtänkta plan i detta. Först bygga på tid och sedan avstånd, eftersom att jag egentligen tror att avståndet stör henne mer än tiden. Inte utmana, detta ska vara tryggt inte spännande på något sätt. Sedan snabbt gå från att belöna ofta till att få bort belöningarna. Siv hade beskrivit det som "belöningsgrus" att fastna i belöningarna. Mer om det senare... Hur som helst väldigt nöjd med vår platsliggning. Nu ska vi bygga på ännu mer tid och avstånd! 

 

Slutligen avslutade vi med en liten kommendering med ett kort fotgående, inkallning och läggande under gång. Ingenting asbra men helt klart representabelt, men framförallt så var fokus på att få till en BAUTA-belöning. Jag har gått lite vilse i detta med belöningar och har inte en tillräckligt stor kontrast på "bra" och "FAN VAD BRA". Så nu vill jag en gång varje pass få till ett "FAN VAD BRA" och få belöna det med något nytt spännande. Siv (den nya guden, som ni hör) pratade mycket om att vi inte bör vara så förutsägbara i belöningarna. Inte alltid ta fram leksaken och servera den på samma sätt osv. Så jag hade satt fast ett koppel i en leksak hon glömt att vi ägde och la den i luvan på jackan. När det var dags för belöning blev jag mystisk och satte mig på knä och lät henne leta leksaken. Haha hon började fan skälla på mig, så spännande blev det...! Sedan när hon hittade den tog jag den och SPRANG! Detta var det roligaste hon var med om, sa hon. Så då åkte vi hem :) 

 

I mitten av denna smet så fick Hugo köra apportering och rutan. Ingenting revulotionerande värt att blogga om (eftersom jag tycker det blir för icke spännande när jag inte siktar på tävling längre), men han var jätte kul! Lilla dåren! ❤️

 

En bra dag. Nu ser jag fram emot februari!