Det råder just nu alldeles för många kallgrader hos oss. -30 grader celsius är ofta förekommande. Varmare än -20 grader celsius har det inte varit på veckor... När kylan kommer försvinner alltid musten till att göra så mycket. Tyvärr. Det blir en naturlig viloperiod för hundarna med mindre fysträning och mest hemmaträning. För visso har hemmaträningen gjort en del nytta så som att jag faktiskt har tagit tag i att "träna" (mest bara göra något kul med) lite Nosework med mitt noseworkkit, främst för Hugo, men Härja försöker hänga på (läs: följer bara efter Hugo likt en lillasyster som vill göra precis som storebror, ser för jävla kul ut). Sedan har jag och Härja också tagit tag i ettans apportering som har legat orörd alldeles för länge. Hakan i backen och platsliggningen har börjat bli riktigt bra. 

 

 

 

Träningsmässigt just nu ligger fokus på ettans moment. Jag vill finslipa läggande under gång, få ut uthålligheten i fotgåendet, fina och RAKA ingångar i såväl inkallning som hoppet. Vi har testat på hoppet med en planka, och det var inga problem. Sedan måste jag lära henne upp- och nedsitt vid sidan. Det kanske får bli veckans hemmaträning ;) :) 

Rent generellt så måste jag sluta gå i gamla hjulspår. Jag är ju van Hugo som har en grym medfödd (?) stadga men som alltid kanske har fått "hetsas" lite. Härja är precis tvärtom, om jag så lite som tänker "hetsa" så har hon hunnit utföra 4 saker inom loppet av en sekund. Jag måste tänka och träna "stadga, stadga, stadga", och helt också börja i den änden. Först få ett lugnt och sansat intryck och känsla för momentet, sedan detaljpilla. Om jag exempelvis i ettans apportering här tränar för mycket snabba gripanden, då blir det bananas. Först förståelse för lugn och stabil fasthållande, med rumpan i backen, inte släppa förrän loss, och när förståelsen från det sitter så kan jag finslipa snabbheten i gripandet. Varför? Jo, för att hennes akilleshäl är det lugna och sansade. Att få henne att förstå att det ska gå snabbt sedan är inga problem... Därav måste jag hjälpa henne in i rätt tanke. Precis tvärtom mot för vad jag gjorde med Hugo. Men det är viktigt att verkligen se vad man har för hund och dess styrkor och svagheter. Styrkorna måste ju inte tränas på, kanske till och med ibland dämpas. Det är svagheterna som måste förstärkas! 

Nå ja. Många tips från Cari angående det, samt lite eget klurande kommer nog göra att det blir bra, bara jag ser till att alltid ha planeringshjärnan med mig och inte tränar bara "på måfå". Jag har även fått ett bra tips som ska testas om att inte låta henne testa så mycket. Hennes favorit är helt klart "ligg". När vi börjar träna bjuder hon det säkert 3 gånger. Nu ska jag försöka lära henne att hon ska vänta på att jag ger henne en uppgift, så att hon inte blir ett frustrationsmonster som bara gör saker för att hon inte fattar vad hon ska göra och det blir en ond cirkel av att "jag vet inte vad jag ska göra, jag testar något, det var inte rätt, jag blir ännu mer frustrerad" osv. Men hon är så sjukt kul! Jag ler alltid inombords åt den lilla huliganen när hon vill så extremt mycket att hon knappt själv hänger med. Det gäller bara att vi kanaliserar det. Lilla Speedy Gonzales. 

 

I övrigt är det dags för Siv Svendsen-kurs nästa vecka. Så kul! Det kommer väldigt lägligt i tiden också. Mer inspiration och infallsvinklar att träna vidare på!