Fjärren går framåt i rasande tempo. Ibland går det såklart motigt med lite "bakslag" i träningen. Men det är ju så det är med träning... Då försöker jag bara peppa mig själv med att det är nu, inför lydnadsklass 2, vi har de svåraste skiftena för Härja i låsta framben: sitt-ligg och ligg-sitt. Annars är det ju oftast tvärtom med bakbensfjärren, man kan få ett jäkla problem med stå-sitt. Samtidigt som det då på avstånd kan vara svårt att belöna ett korrekt skifte pga att man inte riktigt ser bakbenen. Ja jävlar vad frambensfjärren känns okomplicerad nu när jag tänker på det... Både ligg-stå, sitt-stå, stå-sitt och stå-ligg ser ut att vara väldigt enkla för henne med låst framben, annat hade det varit med låsta bakben... Hon bjuder ofta själv på ett skitsnyggt sitt-stå på belöningskommandot (externbelöning mellan benen) från sitt. Ligg-stå och stå-ligg är redan väldigt naturliga och har alltid varit.

För bara två veckor sedan hade hon jätte problem med sitt-ligg, mycket för att jag har en låsta bakbensvariant på "ligg" till platsliggningen och så småningom inkallningen, och vill alltså ha låsta framben på "ner". Det blir en slags momentförberedelse det också. Flera gånger har jag tänkt att "ne nu byter jag till låsta bakben" och har till och med utövat det några träningspass (hahaha), men som tur är för låsta frambens-varianten så har hon befäst ligg-sitt så himla mycket med låsta fram, så det skulle bli en "omväg" hur jag än gjorde, så låsta framben fick bestå. För övrigt är det därför vi har fått problem med uppsitten i platsliggning och läggande under gång också. Målbilden är att hon där ska ha en låsta bakbensvariant som helt enkelt heter "sitt", i fjärren med låsta framben heter den "res". Det är allt annat än en genväg till att ha en bra fjärr och bra uppsitt i tidig ålder och tidiga klasser. Men jag har sagt det förut och säger det igen, det är inte i lydnadsklass 2 jag har tänkt jaga 10or. Det här känns snarare som ett mycket långsiktigt tänk.

 

Till slut insåg jag att jag måste ju såklart ta isär och träna massor, massor, massor av sitt-ligg i shejping för att få bra utövnings- och belöningsfrekvens. Tidigare har jag passat mig för shejping här eftersom att jag tycker att man lätt får en sådan trippig hund som tänker mer på att göra ett skifte än på vad den faktiskt gör. "Fort och fel" helt enkelt. Men nu kändes det som att det var lägligt, och jag tror ändå att den mängd muskelminne-träning jag har lagt ner med hjälper har hjälpt henne något enormt.

 

Så då förra veckan började sitt-ligg ta form riktigt ordentligt. Vi "glömde medvetet bort" ligg-sitt ett tag till förmån för sitt-ligg. Det får jag sota lite för idag, men det går nog snabbt att komma tillbaka till formen även i det skiftet.

Nu blev nästa projekt istället att försöka få avståndet igen (vi har ju fått ut avståndet bra på ligg-sitt tidigare) med externbelöning. Sedan började jag även lägga ihop sitt-ligg och ligg-sitt, samt att våga vänta innan skiftena utförs. Nu är det bara finlir kvar men även främst att våga jobba bort externbelöningen. Men jäklarns vad det känns som att detta kommer vara tävlingsbart snart! Och Gud vilken känsla att känna att de svåraste skiftena är därmed "över" och de nya skiftena är lättare än dessa. Frambensfjärr for the win!

 

 

Avdelning: Skam den som ger sig.