Nu har vi tävlat för första gången. Förvisso bara en inofficiell tävling men upplägget var ju precis som på en riktig tävling, med en riktig domare osv. Jag var dessutom tävlingsledare för lydnadsklass 2. 

 

Hela ståhejet började egentligen med genrep på måndagen. Bilarna var parkerade på parkeringen och planen som var lite skymd hade vi inte spanat in förrän det var dags att gå in på planen med kommendering. Det gick inte alls bra. Härja kändes lite disträ och faktiskt lite obekväm i situationen. Egentligen inte direkt störd eller ofokuserad men hon såg ut att tänka "Det här känner jag inte igen. Det här var ju konstigt". Inte alls kul som förare att då känna att jag inte alls har lyckats förbereda Härja för detta... Men vi körde på med lite ingångar på plan och lite smått några moment. Det blev bättre och bättre och till slut lekte vi bara där på planen. Lite besviken (inte på hunden, bara på mig själv) men framför allt förvånad rullade jag hem till Boden.

 

Då var det dags för tävling på tisdagen. Jag hade hjärnan mer i hur tävlingsledandet skulle gå än hur det skulle gå med Härja. Jag ville typ bara få Härjas runda överstökad för att jag var så tankspridd över mitt TL-uppdrag. Vi fick startnummer 1 och jag ville inte lägga platsen. Härja som hade varit på en ordentlig rastningsrunda i området samt värmt upp lite fick ligga i bilen medan de andra körde plats. Sedan tog jag ut henne och försökte värma lite till, men hon kändes lite sådär som igår - loj och förvirrad. Låg är fel ord, men hon var inte riktigt den där spralliga glada Härja som jag och mina träningkompisar känner. "Jaja" tänkte jag och tänkte bara att jag skulle få till en positiv upplevelse. För lidande var hon ju inte, "bara" uppenbart oförberedd. 

 

 

Vi gick in på planen och körde först tandvisningen. Träningen hade gett resultat. Hon var lite glad-sprallig-lätt i rumpan när domaren kom fram, men helt ok ändå, allt gick på 3 sekunder och betyget blev 10! Man såg att hon förstod att det var ett moment. 

 

Då var det dags för linförigheten, och redan innan den fick jag henne inte att sitta ner. Hon vägrade typ. Askonstigt. Så var det även hela linförigheten, och halterna som i vanliga fall brukar vara vårt starkaste?!

Linförighet: 6,5 p med kommentar "sitter ej i halt, vid sväng"

 

Läggandet var snyggt! Men då på väg bort från Härja börjar mitt koppel dingla ner ända till fotknölarna så dum som jag är fixade jag det på tillbakavägen och då ställer sig Härja upp. Äsch äsch. Men om det inte vore för det lilla "tekniska felet" så var jag nöjd med läggandet :)

 

Härja joggade. Härja har aldrig joggat i hela hennes liv...?! Ingångsträningarna har i alla fall gett resultat. Inte supersnyggt men inte heller katastrofalt ;) 

Inkallning: 7 p med avdrag för tempo och avslut

 

Snyggt! Bra avslut också! 

 

Apporten valde jag att avstå för att vi helt enkelt inte har tränat det tillräckligt, jag har aldrig testat med någon annans apport. Så det kändes bara dumt att "kräva" det av henne i en sådan här situation. 

 

På hoppet var hon duktig vid uppställningen, annars har vi kämpat lite med att hon blir lite "Hey baberiba" och vill springa fram till hoppet innan. Men det gick bra. Det enda som blev knas var att när hon hade hoppat över hindret så sprang hon fram till korgen bredvid hindret som var ställt bara 2 meter bredvid. Det var nog faktiskt inte en enda hund i ettan som inte sprang fram till den korgen. Så det blev lite knasigt, men äsch, sådant som händer med en nybörjarhund kanske. Vi får träna mer på det bara :)

Hopp: 7 p med kommentar "avslut"

 

Sedan när jag fick se filmen såg det i alla fall bättre ut än vad det kändes. Haha filmen nedan är den film som finns. Emelie som var gullig och erbjöd sig att filma råkade filma mest ner i marken haha... När hon trodde att hon filmade hade hon av kameran och tvärtom. Hahaha! Så det kan gå. Men det gör ingenting :) Det kommer hon få höra om dock ;) ;)

 

 

I efterhand inser jag att det inte var så himla dåligt. Kanske för att vara Härja, men egentligen inte för att vara en lydnadsklass 1-hund helt utan rutin och uppenbarligen med alldeles för lite tävlingsträning. Det är såhär det är och oftast ser ut i lydnadsklass 1, med några undantagsfall som briljerar här och där. Vi får träna mer helt enkelt.

 

- Vi fick inte riktigt till uppvärmningen

- Förarens fokus

- Halterna?!

- Stadga i läggnade

- Önskar mer driv och galenskap.

+ Obrydd i TL, domare, publik och andra hundar! 

+ Ställande och tandvisningen!

+ Trots att hon kände att detta minsann var lite konstigt så var hon med mig hela tiden. Hon hade rent hypotetiskt kunnat bli släpig, kunnat nosa, kunnat hitta på annat som att pussa upp TL och/eller domare och liknande. Men Härja kämpade på vid min sida. 

+ Förhoppningsvis en positiv upplevelse och erfarenhet rikare! :) 

+ Ett bra kvitto på vad vi behöver träna mer på: Tävlingsträning!!!

 

Och så vill jag även påstå att min egen inställning är positiv också. Jag må vara lite förvånad men inte alls besviken egentligen. Det känns bara som ett "jaja, så gick det med det" och att det inte är så jävla viktigt. Jag fick även många frågor efter tävlingen "hur gick det?" osv och jag sa bara som det var "ne det gick väl inte så jätte bra, men det är ingen fara med det". Jag försöker ändå bidra med en känsla av att det är kul att tävla, nu vet vi vad vi behöver träna vidare på. Det är inte på liv eller död liksom. Annars vet jag många som till och med jag blir nervös av när de kliver av planen och har 1,2,3,4 och 5 förklaringar på varför det gick dåligt, massa hispigt intygande om att "vi har inte tränat på det där" och massor av ursäkter för att vi i publiken inte ska tycka att ekipaget var dåligt. Jag vill istället bidra med känslan att jag är människa och Härja är hund. Vi är inga robotor. Dessutom saknar vi båda rutin. Så nu får vi träna mer på detta och komma igen en annan gång. Det är inte värre än så. No biggie. "Jaja". 

Hur gick det med tävlingsledandet då? Haha! Inte bra... Det började bra egentligen men sedan gjorde jag tabbe på tabbe på tabbe. Försökte rädda upp mina tabbar med att tänka/förbereda nästa moment i huvudet men då blev jag ju som i något zombie-mode så jag råkade säga "momentet slut" när momentet inte var slut, råkade glömma att hämta apporten hos föraren efter momentet och råkade glömma att säga "lägg hunden" innan "lämna hunden" på fjärren. Som tur var var ekipaget ett väldigt duktigt och rutinerat sådant så det gick bra för dem ändå, trots ytterst virrig tävlingsledare. Ne, tävlingsledning är nog ingenting för min lilla förvirrade hjärna faktiskt. Uttrycket "rätt person på rätt plats" stämmer inte överens med mig och rollen som tävlingsledare. Men jaja. Då blev jag ytterligare en erfarenhet rikare och kan utesluta TL ur min framtida "karriär" i alla fall. ;) 

 

Nu blir det 2 st vilodagar och i helgen ska vi träna med både Therese och sedan med Cari, och på söndag ska vi på en introdutionskurs i vallning!! Spännande! :D