Vilse i skogen

Till att börja med kan jag säga att det var 19 minusgrader idag och jag tyckte att det var riktigt skönt! Se det som en pik till er i söder ;) Ne men faktiskt så har det ju varit minus 34 grader förra veckan och det är inte skönt vill jag lova. Det spelar ingen roll hur varmt man klär sig, det biter i ansiktet och näsan fryser ihop. Dock tycker inte lilla Hugo att 34 minusgrader är kallt. Ne, han busar på som vanligt. Han tog min vante också. Schysst, kompis!
 
Men när det är 19 minusgrader räcker det bara med rätt kläder så är det kanon! Dock tyckte min telefon att det är för kallt, så den tar gärna en powernap (läs: stänger av sig) när vi är ute. I alla fall så for jag och Hugo till skogen idag för att promenera på skoterspåret och träna lite inkallning. Inkallningsbiten gick kanon ett tag, sen när vi råkade komma väldigt nära en gubbe och hans sheltie så ville inte Hugo lyssna på inkallningen längre. Han valde sheltien före inkallningen, matte och korven. Tur att hunden var snäll och att även gubben som höll i kopplet var det. Jag drog den vanliga "han är bara 9 månader", och alla förstår. Dock om tre månader när han är ett år är det nog dags att börja bita i det sura äpplet "min hund är olydig".
 
Där har vi verkligen problem. Hugo är enormt intresserad av andra hundar... När vi går med koppel så kan han börja med några pip som senare kan leda till skrik rakt ut och han blir helt okontaktbar. Dock är allt detta pga glädje, inte aggression eller liknande. Mestadels tror jag det handlar om att han inte vet hur han ska bete sig. "En hund!!! OMG! Är hon snygg? Är det en han? Vill hen busa? OMG"
Men jag tror att jag har hittat lösningen på problemet. Jag har fått många tips om att ta fram godis och leksaker och hitta på något annat. Men om jag ska hinna göra det så måste jag stanna upp eller liknande och det hela sker inte alls på ett smidigt sätt. Hugo hinner då istället märka "matte stannar upp, tycker hon också att den där hunden är speciell?". Då har det redan blivit "en grej" av det och Hugo är sen inte alls sugen på leksak eller korv. Istället har jag börjat köra på taktiken "titta inte på hunden, titta inte på Hugo, gå på och låtsas som att det regnar. Undrar vad jag ska äta till middag? (eller annan tanke som är på något helt annat än hundmötet)". Sedan får Hugo belöning. Det funkar kanon! Hugo stannar upp, kikar lite, märker att jag fortsätter gå och han följer efter! :D
 
Det kan vara där problemet i skogen idag uppstod. När jag märkte gubben och sheltien så stannade jag upp och försökte ropa på Hugo. Han stod bara och tittade på mig, hunden, och gubben i säkert 10 sekunder - sen sprang han till hunden. Om jag kanske fortsätter att gå ditåt vi skulle och "här ska vi!" så kanske han följer? Eller vad tror ni? Hur gör ni? För Hugo är i vanliga fall väldigt följsam. Han kollar jämnt vart han har mig och om han hamnar efter så kutar han snabbt ikapp. Det är bara dessa förbannade hundmöten. 
 
Det är en sådan svår balansgång det där. Varje gång det "får" bli fel, så lär han sig ju att han "kan" göra så. Men samtidigt måste jag ju han ha lös för att kunna träna det. Svårt. 
 
Senare fortsatte jag och Hugo att traska på i alla fall. Efter ett tag märker jag att han är borta, eller i alla fall inte närheten. Jag ropar och kollar efter han. Då sticker det lilla tollarhuvudet upp ur djupsnön under ett träd. "Jaha, vad har han nu hittat?" hann jag börja tänka. Jag testar ropa, men ingen Hugo kommer. Jag ropar igen, och då kommer världens gladaste stoltaste och nöjdaste Hugo skuttandes på raka ben med en fågelvinge i munnen lika stor som hans eget huvud! Snacka om spontanapportering ;)
 
Min första tanke "uuueeeew, min hund bär på ett lik". Sen kommer jag på mig själva lika fort och säger istället "men vad har du hittat, OJ SÅ FIN!" och det blir korvkalas och både Hugo och matte tittar nöjda och glada på vingen :)
 
Han tuggade inte på den, han kom när jag ropade, och försvann inte med vingen. Han var nöjd som fan och tyckte inte att det var äcklig eller liknande. Så nu ska jag försöka tina upp fågeln vi har haft i frysen (inte matfrysen) i ett halvår. Vad vi ska göra sen vet jag inte... Men om jag tinar upp den så kommer vi längre än vad vi gjort på 6 månader i alla fall ;)
 
Känslan nu: tina upp fågeljäveln, så kör vi!!! 
Jätte kul!
 
Juste. Vi gick vilse också. Men det är en historia för sig, hahaha. Mitt lokalsinne är inte det bästa...
 
1 Anonym:

skriven

Prova skvallerträning å "arrangerade" hundmöten, ha långlina.
Forro har ju blivit illa påflugen å blir därför ibland osäker men skvaller eller helt enkelt bara skita i de å gå funkar fint! God fortsättning & Gott nytt :)

Svar: Tror jag ska börja köra på långlina alltså! är bara lite rädd att han ska fastna med linan i något... men nu på vintern är det ju bara snö, snö och snö, så det borde gå bra :) har tänkt på skvallerträning, men ska försöka testa teorin om att "skita i det" och se hur det fungerar först
Julia Åström

2 Catrine o Twix:

skriven

Precis som ovan skulle jag också (vi gör det! :) ) köra med långlina, för att förhindra att han misslyckas och får fler tillfällen att befästa beteendet. Sen vid just den här situationen med sheltien som du beskriver, när Hugo är lös och står och väljer en stund vem han ska springa till... Då hade jag nog vänt om, ropat glatt och kutat åt motsatt håll. Det brukar ju vara svårt för hundarna att låta bli att sätta efter en springande och tokigt tjoande matte :)

Twix kan vid hundmöten också bli precis sån som du beskriver, och då hjälper det ju inte hur gott godis man än har.. Därmed är det svårt att skvallerträna i skarpt läge när man råkar hamna alldeles för nära en annan hund. Men tror ändå att skvallerträning under arrangerade hundmöten på så långt avstånd att Hugo inte hinner bli så exalterad, kan vara en bra idé. När vi började träna så med Twix skrek han när han såg en hund på 100 meter.. Nu är gränsen kanske 5 meter, och så krävs det nästan att den andra hunden ljudar på något sätt, för att Twix ska balla ur. Man undrar ju ibland hur fasen man ska få ordning på detta, men det måste ju gå! Oftast ser man ju inte vuxna hundar (med vettiga ägare) som skriker rätt ut när de ser andra hundar. Det kommer säkert bli bättre allt eftersom de blir äldre också.

Ang tollarspecialen, så diskuterade vi det här hemma och det är nog inte omöjligt att vi åker dit! Då ses vi där va :)

Svar: Tror också som dig! Skvallerträning och att belöna när man ser hunden och få Hugo på andra tankar fungerar inte om jag inte är 100% redo och det är på långt avstånd. Om det tar för lång tid för mig att fixa fram godis osv så ser Hugo det bara som att jag gör "en grej" av det, som sagt. Men helt klart kan jag tänka mig att träna in det med arrangerade hundmöten, då är jag ju beredd på ett annat sätt osv :) Ska nog köra med långlina! Tidigare hade vi problemet vid koppelgående också, och det har släppt en del. Precis som för er så kan Hugo börja ljuda om mötande hund gör det, men inte annars längre (vanligtvis). Jag tror och hoppas att vi kommer få bort det med träning samtidigt som han säkert själv blir "säkrare" och klokare med åldern i sig bara :)
Kul! Som det ser ut nu ska jag fara på specialen! Jag vill starta lydnaden då och ställa ut. Om vi inte överhuvudtaget är startklara kanske jag inte far. Jag bor liksom i Boden i Norrbotten och det är hela vägen nere i Skåne, det känns kanske inte riktigt värt att åka för "bara" en utställning, en inofficiell sådan också. Visst, vi for i år och det ångrar jag inte en gnutta, men jag vet inte, hoppas på att kunna starta i alla fall ;) :) Och om vi kan det, då ses vi helt klart! :D
Julia Åström

3 Elin och Billy:

skriven

Skönt att du har kommit på ett sätt som funkar för er! Jag försöker göra på ungefär samma sätt, ignorerar under hundmötet och belönar efter att vi passerat. och börjar han ändå skälla/spänna sig och vilja fram till den andra hunden är jag stenhård, vänder ryggen mot den mötande hunden och säger åt Billy att lägga sig ner tills den andra hunden har passerat. Av någon anledning lugnar han alltid ner sig när jag ber honom att lägga sig :)

Svar: Skönt att ni har hittat något som fungerar för er! Jag ska fortsätta köra på "ignorerar-sättet" ett tag till, för i koppel fungerar det ju hittills i alla fall :D tyvärr är det sjukt svårt och individuellt både från hund till hund, men framförallt från situatiuon till situation hur man ska göra när hunden är lös. Jag tror dock att jag ska börja ha Hugo i långlina när han är "lös" :)
Julia Åström

4 Monika och Malte:

skriven

Hej!
Vi har också samma problem som er som du vet:) Vi har kört med långlina sedan i somras när Malte började bli pubertal och jag tycker att det fungerar jättebra. Jag förstår att du är rädd för att han ska fastna med den (det är jag också ganska ofta när han härjar i skogen) men om man använder en plastad tunn lina så tycker jag ändå att det har fungerat bra. Malte har aldrig fastnat trots att han har sprungit i skogen med andra hundar. Jag har honom aldrig lös på promenad utan linan. Det är en väldigt skön säkerhet att kunna ställa sig på linan eller ta upp den när det kommer en hund. Jag kopplar dock alltid med annat koppel för att inte använda linan som koppel, den ska inte ha den kopplingen för Malte. Det är många tillfällen då vi har hamnat just i den situationen att Malte väljer mellan hunden och mig och då har jag tagit tag i linan utan att spänna den och gått/sprungit åt andra hållet vilket har gått bra.

Malte verkar ha gått in i en ny jobbig period nu, skriker igen på ca 50 m avstånd från andra hundar, vägrar följa med i kopplet etc... Det är väl bara att fortsätta kämpa på, någon gång lär det vända men det är skönt att höra att även andra har samma problem, då är jag inte ensam med en galen hund iaf;)

Ha en fin nyårsafton, gott nytt år!

Svar: Hejsan! Ja, tack för kommentaren :) Ja, men det märks ju att de har olika"perioder" som gormar till det också! :)
Men det känns ändå som att det har blivit bättre, måste som sagt bara hitta en strategi när han är lös. ska nog helt klart köra på det här med långlina :) Funderar också på att känna lite på skvallerträning, men i koppel går det ju som sagt bra nu så då kanske jag avvaktar med det ett tag. Vet inte :D

Hoppas allt är bra med er! Gott nytt år!!
Julia Åström

5 lisa:

skriven

Jag tror på din metod, att bara totalt ignorera att det är en hund och bara fortsätta promenaden. för jag har provat både skvallerträning, "göra-mig-roligare-än-hunden" träning osv. Och alla har slutat på samma sätt; Zorro har bara blivit ÄNNU mer intresserad av den där hunden. Antingen för att den har ju givit typ godis, så fort man tittar eller så, jo jag vet då har jag antagligen inte lyckats men ändå... När jag har gjort som du istället, dvs ignorerat hunden och traskat vidare, så har Zorro inte heller brytt sig. Samma sak gäller lös som när han är i koppel. Men klart olika metoder funkar olika för olika individer, pröva dig fram!! :)

Haha vilken grej att han bara spontanapporterade! :D Härligt!! :D

Svar: Jo, jag får prova mig fram! Tack för tipsen i alla fall! :)
Julia Åström

Kommentera här: