Long time, no see
Länge sedan jag bloggade. Även jag verkar ha hamnat i en sådan där välkänd bloggsvacka. Januari har varit en rätt tråkig månad för oss. Kallt. Och då menar jag kallt, kallare än minus 20, oftast till och med kallare än minus 25 grader celsius. Då blir inte många knop gjorde. Istället många och korta kissrundor. Den orangea divan klagar dock inte, han hoppar snarare på tre ben pga "så kallt om fötterna".
Men det finns inget ont som inte för något gott med sig. Efter pausen... Satanas vad han har gått fint på träningen. Nu är det en helt annan glöd i honom. Riktigt fin träningspojke nu. Däremot lite mindre duktig vardagspojke. Massor av hyss hittar han på. Men det är bara att inse att livet som korta-kissrundor-pojke inte är hans liv, hur divig han än är när det är kallt ute.
I februari planerar jag och Magdalena att fara på de öppna träningarna på Pluto. Hugo ska nog mest få titta på då. Motsägelsefullt va? "Han går som en kanonkula", följt av "han ska bara få titta på". Men min tanke är att nu är han så högt i (positiv) stress på träningarna, att jag tror att han kommer ha svårt att separera dem känslorna med obehaget för miljön. Därav ska han bara få ta det lugnt och mest få kolla på när Disse tränar. Jag vet att han när han väl kopplar av är världens coolaste. Tyvärr finns det sällan något mellanläge, antingen är det fullt fräs eller halvt dött chillande. Men jag vill nu försöka komma åt detta problem från andra änden, istället för att bygga positiva känslor kring det hela och egentligen "stångas" med problemet så ska jag försöka komma åt det med ren och skär "göra-ingenting"-miljöträning, och försöka få honom att inse att det inte är något som kommer hända egentligen. Desutom planerar jag och Disse att starta Lydnadsklass 2 den 1 april på Pluto, så vi behöver träna, både på momenten och i hallen! Bra plan!
Men det finns inget ont som inte för något gott med sig. Efter pausen... Satanas vad han har gått fint på träningen. Nu är det en helt annan glöd i honom. Riktigt fin träningspojke nu. Däremot lite mindre duktig vardagspojke. Massor av hyss hittar han på. Men det är bara att inse att livet som korta-kissrundor-pojke inte är hans liv, hur divig han än är när det är kallt ute.
I februari planerar jag och Magdalena att fara på de öppna träningarna på Pluto. Hugo ska nog mest få titta på då. Motsägelsefullt va? "Han går som en kanonkula", följt av "han ska bara få titta på". Men min tanke är att nu är han så högt i (positiv) stress på träningarna, att jag tror att han kommer ha svårt att separera dem känslorna med obehaget för miljön. Därav ska han bara få ta det lugnt och mest få kolla på när Disse tränar. Jag vet att han när han väl kopplar av är världens coolaste. Tyvärr finns det sällan något mellanläge, antingen är det fullt fräs eller halvt dött chillande. Men jag vill nu försöka komma åt detta problem från andra änden, istället för att bygga positiva känslor kring det hela och egentligen "stångas" med problemet så ska jag försöka komma åt det med ren och skär "göra-ingenting"-miljöträning, och försöka få honom att inse att det inte är något som kommer hända egentligen. Desutom planerar jag och Disse att starta Lydnadsklass 2 den 1 april på Pluto, så vi behöver träna, både på momenten och i hallen! Bra plan!