Hugos livskrönika

Jag svarade detta till en kommentar om Hugos tävlingskarriär, samt målen för 2015. Jag tycker jag fick det rätt bra formulerat och väljer därför att sätta det på pränt i ett inlägg också: 

"Vi har tävlat lydnadsettan 3 gånger. Första gången hösten 2013 anmälde jag och bestämde mig för att inte lägga platsen, utan vi skulle bara träna på att tävla. Inga poäng på platsen, samt ett sopat ställande gav oss inge mer än ett noll-pris, men desto mer lärdomar (igen 😉) och blodad tand för tävling! 


Sedan i maj 2014 tävlade vi igen. Då gick platsen mycket bra, men både ställande och läggande strulade, även apporten, så då fick vi 130 poäng-någonting (små marginaler i klass 1), minns inte riktigt... Haha! Men poängen var inte viktigast där heller :) 


Sedan i juli (dagen efter brukstävlingen) fick vi vårt första förstapris på 168 poäng. Äntligen! :D 


Hugo har även tävlat appellen en gång med 10-10 på spåret men jag valde att bryta lydnaden sedan pga omänskligt (ohundigt 😁😉) varmt ute och han blev låg och tyckte att det kändes jobbigt... Tråkigt, men också en lärdom ;) 


Utöver det har vi tävlat rallylydnad med blandade resultat och känslor för hur jag gillar sporten eller inte... Ett kvalificerande resultat har vi i alla fall i rallylydnad nybörjarklass.


Viltspåret klarade vi anlaget på första försöket och planerar nu att försöka oss på championatet i sommar :) 


Det låter kanske väldigt mycket "ros:ande" och framgångar här, men jag har verkligen fått slita för detta. Mycket blod, svett och tårar har krävts under vår resa. Hugo har svårt för andra hundar och tycker miljön är jobbig. Ett tråkigt och grymt svårt problem. Men jag vägrar att låta det vara ett problem och vi kryper långsamt framåt i myrsteg ur problemet.


2015 blir ett "viloår" för Hugo.

Vi siktar på viltspårschampionatet.

Men i lydnaden ska jag MAX starta lydnadsklass 2 EN gång. Varför jag resonerar så är för att jag vet att det kommer ta tvärstopp i klass 3 om vi lyckas med klass 2 nu. Jag vill "ha kvar" klass 2 tills tävlingsmiljön känns lättare och klaffar bättre. 

I appellen är målet ändå uppflytt. Han är riktigt duktig spårmässigt, och en lång bruksdag passar Hugos stress kring miljön riktigt bra. En lydnadstävling är mycket "stressigare" än en bruksdag. En bruksdag gynnar honom snarare och visar honom att det är lugnt och "ingen fara". Så appellen ska vi nog ändå försöka oss på."










1 Sophie Ljunggren:

skriven

Svar: Ja ibland håller man på att dra av sig håret :P Agility är så kul, jag är verkligen helt fast!

Ja jag tränade faktiskt liknande, bara det att jag först låtsades kasta iväg en boll och samtidigt sa stilla (jag valde ett annat ord än stanna eftersom det används så mycket annars). När hon då stannade kastade jag iväg leksaken. Men för någon vecka sedan så märkte jag att hon började bli "loj" i sina ställande så då tänkte jag testa något nytt :) Denna metoden kan bli ett ännu mer tänk bakåt, speciellt senare i klasserna i inkallning med ställande, tänker jag :)

Kommentera här: