Uppdatering

Bilder som Cari fotade under en träff i Kalix tidigare denna månad. 
 
Då var vi inne i slutet av november - helt sjukt! Var tar tiden vägen? Min lilla valp är inte en så liten valp längre. Hon kommer nog alltid vara en barnslig pajas till sättet (vilket jag älskar), men hon är ju på väg att bli unghund och snart även vuxen. Konstigt!
Mattes furbaby. 
 
Vi har börjat träna läggande under gång. Jag gick egentligen emot mina principer här då jag hade först tänkt lära in ställande under gång, ty jag tänker att det är bättre att de får det som "bästa/främsta/favorit- beteende" då det alltid går att rädda upp ett läggande som blir ett ställande, men inte tvärtom, i klass 1. Men jag blev för sugen på att börja lära in läggandet helt enkelt. Skit också ;)
 
Vi fortsätter även att träna och (matten) tänka på helhetsträningen, miljöträningen, störningsträningen osv. Härja verkar inte alls vara störd av varken det ena eller det andra, men jag försöker alltid ha det i åtanke då min filosofi är att om man inte har en fungerande helhet så spelar det ingen roll hur fina moment man har. Hur som helst har vi varit på öppna träningar och jag tar ofta med mig hundarna när jag åker och handlar och liknande och ser till att träna på olika parkeringar, parkeringshus osv osv. Härja är alltid redo för träning! "Vad ska vi göra?!" med ett uttryck som skriker "JAG VILL TRÄNA" och en svans som går från mungipa till mungipa. 
 
Vi fortsätter med belöningsutvecklingen, som jag aldrig kommer att släppa utan hela tiden se till att det fungerar. Det vi egentligen nu behöver lägga ner mer tid på är att komma tillbaka med en leksak. Byteslek med två leksaker fungerar superbra, men damen har en tendens att bli lite snål/vilja bli jagad när hon har en leksak. Hornen liksom växer fram och hon blir så sjukt nöjd. Om hon hade kunnat sjunga hade hon väl trallat på "nanananana-na, du kan inte ta mig". Skämt å sido. Men efter bara något enstaka pass så trillar poletten väldigt snabbt ner vad som lönar sig och vad som är roligast. Det är ju mycket roligare med en matte som tjoar och hurrar när man lekar tillsammans, än som bara blir passiv och tråkig i övrigt. För även om Härja har ett väldigt stort föremålsintresse, så är hennes matte-intresse mycket större. Klok valp. ;) 
 
Fjärren har vi börjat titta på, och jag känner mig väldigt hoppfull inför våra låsta frambensskiftningar. Först blev det några rejäla *klia sig i skallen*-funderingar. Men hur kul hade hundträningen varit om allt var plättlätt? Men så slutade jag klia mig i skallen och tog tag i det. Det fungerar riktigt bra! Hon har ju en grym kroppskontroll och har alltid haft, samt den här sköna vallhundsstilen i rörelserna som på något sätt gör det så himla mer flytigt än vad typ Hugo gör med sitt ivriga steppande. Nå ja, han är grym på mycket annat. ;) 
 
 
 

Ytterligare en film från i fredags. Första passet då jag tänkte visa hur vi har testat göra. Analys: "ja, det gick ju bra!"

Ett filmklipp publicerat av Julia Åström (@juastrom) Nov 10, 2015 kl. 11:46 PST

Även (metall)apporteringen har vi börjat kolla på. Och ja, vad ska man säga mer än att "ja, det gick ju bra" liksom? Bra och genomtänkt grundträning leder ofta liksom till sådant här. Plus att det inte går att skjuta under mattan att denna hunden verkligen har rätt förutsättningar och egenskaper för att det ska kännas "ja, det gick ju bra" också. :P :) 

 
 
Även rutan och platsliggningen går framåt. Nu måste vi bara börja platsligga med andra hundar och lite mer tävlingsmässigt. Men jag är inte orolig. :) 

Och jag som innan det här inlägget tänkte skriva "vi tränar inte så mycket, vi myser mest bara". Men nu när jag sammanfattar detta såhär så ser jag ju att vi har kommit en skaplig bit på vägen i väldigt många delar/moment, men jag står fortfarande fast vid att antalet träningspass ändå är få..! Men så blir det när man hela tiden försöker träna väldigt välgenomtänkt, med kvalité före kvantitet, och inte bara på måfå. Jag får väl helt enkelt ta och klappa mig själv på axeln för den delen. *Klapp, klapp.*
Hugo och jag har gått med i en draggrupp för vintern. Det ska bli så sjukt kul (och svårt, men det är ju lite av tjusningen ;))! Jag har även fått erbjudande om att gå en grönt kort-kurs i vinter vilket också känns sjukt spännande! Att få lära sig mer både praktiskt men framför allt teoretiskt, och samtidigt den sociala biten i det hela.
 
Vi är även med i en nosework-grupp, men har ännu inte hunnit vara med på någon träff, men jag ser verkligen fram emot att träna lite nosework med honom. I övrigt är han såklart med på allting. Miljöträningen har tagit 1000 steg framåt när han "bara" får ligga och titta på i inomhuslokalen istället för att själv också köras. För varje gång jag kör honom blir han så taggad och går upp i positiv stress att han sedan inte klarar av att balansera den stressen i det övriga. Dessutom är han ofta tröttare än Härja efter att ha varit med och tittat på under en träning än vad Härja som faktiskt har kört är. Så det säger ju en del om hur jobbigt - och också hur viktigt det är för honom att faktiskt bara få ligga och titta på. 
 
 
Till vardags flyter det också på. Jag är dränkt i plugg just nu så det blir mycket "bara" långpromenader och bentuggande. Det tar ändå väldigt mycket mer tid att fara och träna hund än att bara promenera. En blandning av att jag har sänkt aktivitetsnivån per vecka och att Härja också har blivit äldre har gjort henne till en baddare på att bara ta det lugnt inomhus. Nu märks hon inte ens inomhus, ha-ha. ;)
 
Härja är så mentalt stabil att jag förvånas hela tiden. Hugo gör fortfarande lite hyss och tokigheter titt som tätt (dock har det blivit bättre ändå), men Härja hakar aldrig. Det krävs liksom inte en "dålig mentalitet" för att haka på när någon skäller på brevbäraren, skriker i hundmöten, hatar på saker osv. Men Härja sitter bara där likt ett ljus och ser ut att tänka "vaffö dådå? vaffö gör han på detta viset?" med huvudet på sniskan följt av att hon hellre pysslar med något annat (tigga träning av matten exempelvis). Ja, hon är sjukt enkel helt enkelt, och hon imponerar på mig varje dag.  
 
Vår träningsgrupp har börjat träna på efter Maria Brandels lektioner i boken "Från valp till stjärna". Mycket givande pass med många bra analyser och teoretiska kunskaper som delges och inhämtas både innan, under och efter passen. Jag är mycket mycket nöjd med denna grupp och att jag har fått möjligheten att vara med i den! Jag ser så mycket fram emot fortsatt träningen med detta gäng. 
 
 
 

Kommentera här: