På frågan vad som är Härjas (eller aussiens generellt, då frågan var ställd om aussien i en aussie-grupp) sämsta egenskap lyckades jag knåpa ihop detta, väldigt sanningsenliga svar. Men efter att jag fick tänka ett tag...

När jag säger att jag avgudar Härja så är det främst hon som individ jag menar. Det här med hur hon är som tränings- och tävlingshund är inte lika instressant tycker jag, då man bygger det mer själv. Däremot hennes kvaliteer inom tränandet har ju också bara varit sådant som har gett mig som förare medvind. Men det jag menar när jag säger att hon är perfekt för mig är hennes sätt att vara:

Hon är väldigt kelig, vilket jag uppskattar. Hon är väldigt väldigt glad, vilket jag rådiggar. Hon är väldigt klok och gör inte saker bara på impuls (typ jaga en katt eller springa fram till en hund). Hon är trots att hon är "så mycket hund" bland de vänligaste hundarna jag har träffat. Hon har liksom en vänlig och lattjo syn på allt och alla här i livet. Hon är inte ett dugg rädd men samtidigt väldigt morsgrisig och tycker alltid att mina idéer (inkallning och sådant) är bättre än hennes idéer. Trots det är hon ändå tillräckligt (låt oss kalla det) modig för att klara av det självständiga arbetet i brukset.