Jaktträning!

Här kommer den utlovade filmen med de senaste veckorna jaktträning. Vi håller för fullt på med att lära in linjetag. Markeringar tycker jag har blivit riktigt bra, bra fart och oftast fina grepp utan tugg. Linjetagen däremot går lite knackigare. Om han får hjälp av targeten förstår han exakt och kutar all världens fart. Utan target blir det klurigare, och då kan jag godkänna sämre fart så länge han har utåttänket och absolut inte ens tänker tanken att vända sig om. Jag tror att farten kommer, även där, med säkerheten. 
 
Vi är inte riktigt eniga om vart han ska titta när jag pekar. Sen när han tittar fel ibland så säger jag ändå "ut". Såklart springer han snett då, och jag undrar varför. Men vi håller på att lära oss varandra. Haha, nyttigt att se filmer! 


Feel free till att komma med kritik, tips och tankar! 
Speciellt du, Jennie! ;)
 
För att förtydliga: Jag låtsas alltså bara lägga godis i "fel skål", så om han springer dit ger det alltså ingen belöning. Rätt eller fel tänk?

Jag använder endast target för att få ett utåtdriv, min tanke är att klicka in att han springer utåt och att sedan kunna jobba bort targeten och ha att han bara springer, i princip utan mål, tills jag ber honom stanna, visslar närsök, dirigerar eller liknande. 


Som julafton

Alltid när "Tollaren", vår rasklubbstidning, dyker ner i brevlådan blir jag som ett barn på julafton! Den sträckläses alltid, och när jag kommit till sista sidan önskar jag alltid att jag inte hade läst den så att jag får läsa den igen. Älskar den tidningen! Massor av sidor och bilder på våra fina rödingar. Mer eller mindre vet man vem (typ) alla är, eller åtminstone var de kommer ifrån. Givetvis för att jag är det tollar-tok jag är. Jag blir liksom på riktigt frustrerad när jag ser en tollare på gatorna här hemma som jag inte vet vem det är?! Typ väldigt mycket inte okej?!? Tyvärr är det väl så att de som inte är aktiva inte heller är några man ser skymten av och därför inte heller vet vilka de är... Trist.

Nu tappade jag spåret lite. Tidningen kom i alla fall ikväll, och jag sträckläste i vanlig ordning. Efter ett antal sidor kom jag på mig själv med att sitta med ytterkläderna på. Men, jag hade ju så bråttom, haha! Längtar dessutom så tills Hugo en dag får vara med på sidorna "tollare på hugget" där man får skicka in bild och resultat på det man då har varit med i. Jag vill inte alls vara med för att skryta på något sätt, utan bara för att jag så länge och med så mycket glädje läst de där sidorna alltid. Att då få ha med sin egen hjärtevän där, snacka om att mattehjärtat kommer smälta då.... Det ser vi fram emot! 

Kaffe, kaka, tredje raka

Eva och Mira, min faster och allra trognaste träningskamrater som alltid helhjärtat vill hjälpa till och hjälpa andra att utvecklas, tog idag sitt 3e (raka) förstapris i Lydnadsklass 2 och tog därför LP2! Wow! Nu har Mira både LP1 och LP2 och det ska bli så kul att få träna med dem i vinter, för nu kommer det mycket klurigare saker i lydnadsklass 3, som vi förhoppningsvis klurar på tillsammans! Stort grattis till Eva! Jag är så glad för hennes skull. Wiiiiiieee så kul! Jag har typ fjärilar i magen för att det går bra för dem.Team spirit!
 
Nej men faktiskt, även om hundsport är en "en mans-sport" så är det mycket roligare att glädjas med varandra, mot för att tycka att det är jobbigt när det går bättre för någon annan än för en själv. Sådant har jag faktiskt hittills redan sett jätte mycket av. Folk som står med armarna i kors och bara tittar, när det sedan går bra sägs det inte mycket, utan kanske bara senare på sociala medier och liknande, för då måste man ju visa utåt att man bryr sig, fast än man uppenbarligen egentligen inte gör det... Vad tjänar man på sådant tänk, liksom? Att någon annan gör bra ifrån sig är väl bara roligt?!  Blir man bättre själv av att sura över att någon annan var bättre än Er idag? Svar: nej. Att glädjas åt varandras framsteg är också att hjälpas åt och tillsammans utvecklas som hundförare och som ekipage. Där med punkt.