Much beauty, no brain?

 
Hugo kanske ska få en lillasyster! En adopterad sådan alltså. Eventuellt (läs: förhoppningsvis) flyttar en liten Nilla in hos mamma och hennes sambo nästa vår/sommar. Det är vår tanke hittills i alla fall. Jag letar kennlar, seriösa sådana, och det är då fan lättare att hitta en nål i en höstack är min känsla just nu. Alla skriver så fint "vi satsar på mentalt stabila och sunda hundar" och ändå avlar de vidare på både det ena och det andra. Inga MHn görs och det första som står överallt, gärna fetstilt är dittan och dattan i utställningsringen. WHO CARES?! Visst, jag vill att mamma får en utställningssnygg hund, men aldrig i livet att vi tänker prioritera det före någonting annat. Jag har på riktigt stött på kennlar som avlat vidare på 5or på skott, kvarstående rädslor m.m m.m. Jag blir mörkrädd. Men nog vet jag att vi ska lyckas hitta någon fin kennel. 
 
Jag tror att det kommer göra min mamma och Tore mycket gott! De behöver en liten kompis, de behöver en hobby, de behöver få hitta på saker. Tänk vad roligt för mamma och Nilla, och för mig och Hugo, att fara på roadtrips för att fara på utställningar och liknande, samt såklart mysiga långpromenader och liknande tillsammans. Hon och mamma ska få hänga med på en del grejer, givetvis får de i alla fall bestämma lite sådant själv ;) Men poängen är att jag vill så gärna att min mamma ska få en hobby och ett intresse utanför jobbet och hemmet. 
 
En sheltie passar perfekt! Ingen tråkig liten golvmopp som lika gärna kunnat vara en katt. Men ändå ingen BC som kräver massvis med timmars mental aktivering, eller alaskan malmute som kräver massvis med fysisk aktivering. Givetvis, såklart, ofcourse, absolut vet jag och mamma att alla hundar kräver aktivering, men det går inte att sticka under stolen att de olika raserna kräver olika mycket. En sheltie med lagomt lugna, sunda, stabila och utställningssnygga föräldrar. Har ni någon sådan på lager så är det bara att hojta!

Nostalgitripp

Hittade lite gamla filmer. Eller gamla och gamla. Tycker att det mesta vi kunde där, kan vi nu också. Med andra ord har vi inte lärt oss så mycket nytt, men eftersom att vi inte är klara med LKL1 ännu, och LKL1 inte har så många moment så är det rätt logiskt. Jag saknar dock inte de snea sättandena. De förstörde ju varenda moment! Däremot saknar jag läggandet under gång. Det var så fint, och nu är det så fult. Vi ska hitta tillbaka!



Ännu en hundhelg lider mot sitt slut

Igår var vi på hundutställning här på hemmaplan, i ett ridhus. Mycket trevligt! Jag hade dock bestämt mig för att inte ställa, då jag faktiskt trodde att han skulle ha tappat mer päls än vad han faktiskt har hunnit göra. Sen tycker jag att vi inte har någonting att hämta i utställningsringarna ännu. Han behöver muskla på och växa till sig först, helt enkelt. 
 
Miljöträning blev det för våran del! Och så bra det gick! Redan utanför ridhuset stötte vi på 3-4 spaniels och han ägnade dem inte en blick. Dofterna var för intressanta. Så vi styrde kosan mot ridhuset, och där var han bara glad. Så fort någon hund tittade på honom, eller då han trodde att de tittade på honom, så viftade han lite på svansen i "jag-är-en-snäll-grabb"-anda. Han var med mig hela tiden och kontaktbar. Busade gärna, både med mig och de vi träffade. Det gick hur bra som helst! Klapp på axeln åt oss!
 
När vi var på utställning i mars gick det också bra, men inte såhär bra. Då var han lite mer inåtvänd och tyckte att situationen var äcklig. Nu var det som att "vad ska vi göra!?" och livet var en fest. Kul att se! 
 
Bjuder på en gammal snuttis. Nu har vi nämligen fått vår första snö. Hugo var överlycklig!
 

Efter utställningen var jag en sväng till HundArenan och försökte klippa upp, trycka till, jämna ut, pussla ihop och tejpa mattan som tyvärr blivit lite bucklig. Med facit i hand skulle vi ha låtit bucklorna vara, för fy tusan vad jobbigt det var! 
 
 
Idag var det dags för vårt mörkeräventyr, som jag, Amanda, Lena och Therese i arbetsgruppen hade planerat och ordnat ihop. Tyvärr var det lite dålig uppslutning, men annars var det mycket trevligt! Till nästa gång har vi massor med nya tankar om hur vi ska förbättra det också! 
 
Hugo fick gå banan med mig, Amanda och Dimma också. Han var tokkär i Dimma, så han var rätt hög i stress. När vi kom till de andra hundarna (och ägarna) vid brasan så kom det ett intro till en operakonsert, men sen dog det ut. Trevligt! Om det hade varit för ett halvår sedan hade vi fått höra en 30 minuters konsert! Framsteg. Sen satt han med mig vid brasan. Han var på tårna och kunde småpipa lite, men han betedde sig helt klart! Mera sådant och snart hör vi aldrig en opera-ton mer! Då byter vi genre och rockar på lydnadsbanorna istället. Eller något ;) For your information, för er som inte förstår, så skäller aldrig denna grabb. Han morrar inte heller, eller gör elaka utfall. Han liksom bara ljudar (läs: skriker) för att han blir stressad, uppspelt, intresserad och "hoola balola" kring andra hundar. Men snart är det tack och adjö till det. 
 
Jag har spanat in något som så fint heter "socialträffar" på Hundhuset i Luleå. Det ska jag fara på! Det är nya hundar, ny plats och allt möjligt. Det tror jag är supernyttigt och bra för oss! Sen planerar även vi här i Boden att arrangera hundcafé och hundpromenader. Så detta kommer bli awesome! Vi är inte sysslolösa, nej nej.