Igång med sökträningen igen

Igår började vi alltså sökträningen igen. Jäklar så kul det var! Här kommer en oklippt version på första passet, som vi valde att köra systemövningar under. Det gick långt ifrån perfekt, men både jag och hon lärde oss jätte mycket, och det är väl det träning är till för? Tankar delges under filmklippet.
 
 
Tankar:
  • Jag tänkte först att detta skulle vara en bra systemövningsruta, men insåg sedan ganska snabbt att jag kommer ju inte kunna se och styra figuranterna om de ska stå bakom kullarna. Den var även väldigt risig med hög skaderisk. Kolla bara första flyingskicket från höger till vänster. Härja bromsar ju inte i första taget... Lite moraträsk-känsla fast tvärtom "Jag kan inte gå i genom det... jag borde gå runt det, men jag går i genom det ändå", eller något.

  • Jag skulle ha rört mig längre fram på varje skick (och alltså flyttat figgarna längre fram för varje också) för att få med mig mer yta i Härjas slag, istället för att hon ska springa tillbaka i samma spår vilket är onödgt och ineffektivt sökarbete. Trodde att jag rörde mig längre fram för varje skick, men ser ju nu att det var myrsteg.

  • Härja letar sig lite tillbaka till där hon senast såg mig. Tänk på det till framtiden och hjälp henne mer med att visa var jag är. Det går ju egentligen att hon springer tillbaka så, men det är onödigt eftersom att den ytan redan är "använd". Och om hon kommer tillbaka sådär snett och från stigen - kör inte flying då för guds skull! Hon har ju helt fel riktning i kroppen. Ta fast och skicka rakt.

  • Bra skogslydnad! Det gick ju inte värst bra där i slutet när vi skulle skicka från höger till vänster. Härja fick någon slags hjärnsläpp, och går lite på syn och undrar sedan vad fan hennes matte håller på och då brister jag bara ut i skratt. Vi tar om några gånger och då är hon egentligen sugen på att sticka till Linnea som syns väldigt bra. Men hon är duktig och lyssnar på sin kära matte. Älskar det med henne, hon jobbar bra självständigt, men glömmer aldrig bort att vara lyhörd. Hon hade ju liksom hur lätt som helst kunnat "självbelöna" genom att springa tillbaka till Linnea, men hon tycker att hennes matte vet bäst. Klok hund B-)
 
Hitta-övningarna gick också bra. Första gången låg figuranten till vänster och bakom en kulle. Vi gick ut i koppel, hon nosade endel, så vi gick tillbaka till stigen och släppte. Hon sprang rakt ut, sprang lite förbi men vände sedan när hon fick vittring. Andra gången låg figuranten bara 7 meter från stigen. Då gick vi ut i koppel. Det var jätte mörkt ute vid det här laget och Linda låg under camou-nät. Härja ställer sig och börja vädra och viftar på svansen (!), haha så jävla gullig. Vi går ut till stigen och hon får träff direkt. Stenkoll på var Linda låg. Superbra!
 
Markeringsträningen var nog det som jag blev mest wow:ad av igår. Hon fattade galoppen direkt. Kommando behövdes inte och hon skäller på. Vi tog ut det i skogen en gång och det fungerade lika bra där. Nu har jag en tanke om att direkt i nästa pass faktiskt lägga in markering med bara något enstaka skall i en hitta-övning.
 
 
 
Vill avsluta mitt inlägg med att citera Helene Lindström (klicka för att komma till hennes blogg) som så många gånger, även idag, säger så klockrena saker:
 

"'Man måste välja sina krig' är ett talesätt som stämmer väldigt bra i det här sammanhanget. I vår strävan att få allt 'perfekt' är det så himla lätt att man förstör det som faktiskt fungerar bra. För vad är det för mening med absolut låsta bakben i fjärrdirigeringen om hunden på köpet upplever att fjärren är svinjobbig och gör den tveksamt. Eller i värsta fall inte alls.

Efter helgens kurs här hemma med Jenny Wibäck är jag ännu mer stärkt i min känsla av att ”inte peta sönder” lydnaden. För några år sedan var det populärt med uttrycket 'Du måste träna för 12:an för att nå 10:an'. Jag är inte alls säker på att det stämmer. Om man promt satsar på 12:an finns risken att man bara når 5:an.

Men om man låter 8:an vara good enough i ett moment som hunden tycker är svårt – tekniskt eller mentalt – så kanska man faktiskt når det betyget även på tävling. Kanske t o m 9 bara för att hunden plötsligt tycker det är lätt och man själv mentalt har släppt en aning på kriterierna. Och försöker man dessutom se till att de saker hunden har lätt för håller väldigt hög kvalité, ja då kan man definitivt vara med i matchen ändå, även på hög nivå.

Jag vill ha en hund sm säger ”YES!” när jag ber den om en uppgift. Om den i enstaka fall säger 'okej', så är det okej även för mig. 😉 Men den ska aldrig behöva säga Måste jag?/Ska bara…/Vill inte"

Klok som en bok, "fortsätt bara"

Linnea var helt uttråkad och ville att jag skulle blogga, så jag gör väl det då. "Laget före jaget" som vi hade sagt i BBK handboll, numera i hundträningsgänget i Boden. 
 
Gammal valpbild. Härjis må vara liten, men inte fullt så liten nu för tiden. ;)
 
Jag och ett stycke härj är nu anmälda till 2 st lydnadsklass 2:or. Det känns väl i ärlighetens namn: sådär.
Mycket är ofärdigt, känslan får sig också ibland en törn när världens snällaste lilla härj inte riktigt vet vad hon ska göra och inte bara älgar på, utan istället blir väldigt fundersam. Hon vill alltid göra hennes bästa och det är då hon blir lite fundersam när hon inte riktigt förstår. Älskar henne för det, och för allt annat i hennes personlighet. Så himla tillgiven, och hon bara vill vill vill göra rätt och att jag ska vara nöjd med henne. ♥ Därför tänker jag att det är bra med rutin och att bara få peppa henne och visa att jag alltid alltid alltid är superstolt och -nöjd över henne och att hon gör rätt - "fortsätt bara, du är duktig". 

Vi tävlingstränade i måndags med belöningar här och där. Det kändes helt ok. Momentsäker men lite osäker känsla. Så vi tränar och peppar på. Jag skulle väl inte egentligen påstå att Härja blir låg. Hon är inte så att hon typ inte vill jobba eller inte vill vara på planen. Hon ser bara ut att tänka att hon inte riktigt vet hur hon ska göra, fastän hon ger helt rätt. Jaja, det ordnar sig nog med ett stort leende på föraren och lite mer rutin för härjet.
 
Hon har däremot, om jag får säga't själv, en väldigt hög lägstanivå. Vi nollar sällan saker och ting, "peppar peppar ta i trä". Om hon har lärt sig, så har hon lärt sig liksom. Hon har ju en himla bra växel mellan aktivitetsnivåer (vilket jag tror är anledning till att hon oftast gör rätt, hon springer liksom inte ifrån huvudet) och plockar alltid fram rätt modus inför de olika momenten. Apporten är hennes favorit just nu, då blir hon helt manisk. Inför rutan så ser hon ut som en bc när hon (vi) ställer upp på startpunkten. Helt "låst" på rutan och på mitt kommando "sitt" går det extremt sakta ner och hon sitter helt stirrig (och så vill jag ha det. Inga tvivel där om att hon inte vet var rutan är). I fjärren blir hon helt spänd i kroppen (vilket är superduperbra) och kroppsmedveten. I platsliggningen ser hon rätt seg ut, haha. Ja, ni fattar. Hon har verkligen många växlar, och använder växelspaken väldigt flitigt och klokt. Hon är väldigt klok min lilla Härjis. Men ni vet vad dem säger - "sådan matte, sådan hund".
 
Fjärren 24 juli:
 

Mellan alla 700 badturer vi gör här i stugan så hinner vi även några mikro-pass träning. Momentet #Fjärrdirigering går framåt, men är såklart långt ifrån perfekt med lite tramp och ett EK. Vi jobbar med avstånd och att kunna utföra flera skiften i rad. Både avstånd och flera skiften i rad har tidigare varit svårt, då kom hon som skjuten ur en kanon 2 meter framåt på ett sitt skifte eller så gjorde hon 4 skiften på 1 sekund... 😂🐇💨🐸 Men nu tar det sig! Min tanke för säsongen är att fjärren bara ska behöva ge poäng i lydnadsklass 2, och att vi sedan ska ha fjärren som ett riktigt vinterprojekt efter säsongen. Jag tror på att fjärren måste få ta tid, så det ska den få göra ☺️💪🏻👊🏻

Ett filmklipp publicerat av Julia Åström (@juastrom) Jul 24, 2016 kl. 7:38 PDT

 
 Fjärren 5 augusti:
 
Ja visst fan rör det sig framåt i utvecklingen. Så jag fortsätter att försöka känna mig lugn i att det inte är nu vi ska vara "som bäst", utan vill istället njuta av resan och ta tillvara på tävlingssäsongen för annars hipsvips är det vinter- och lågsäsong och hela 6 månader till vi får chans att tävla lydnaden igen (ännu längre till brukset går att köra här uppe).
 
 I övrigt har vi varit och hälsat på Amanda och hennes Alfred för första gången. Saknar Amanda och Dimma så himla mycket. Hon har väldigt många gånger varit min klippa i Hugo-stormen. Så nu håller jag tummarna för att hon och Alfred strax börjar dyka upp på träningarna igen.
 
I spåret blir det lite ömsom vin, ömsom vatten. Till skillnad från i lydnaden så kan Härja ha väldigt bråttom i spåret och kan ibland liksom bara kuta på och inse alldeles för sent att hon har sprungit ifrån spåret. Galning. Men lite mer svåra spår, där jag lägger många spår och kan sela av när hon har tappat bort sig, ta en liten paus och sele på igen för ny chans på nytt spår borde vara en bra plan. Hon är en duktig spårhund. Det bevisar hon gång på gång, men ibland måste det ju få gå dåligt också, precis som i alla annan träning. Då gäller det bara att ha en plan för hur man stärker sina svagheter - annars är det ju meningslöst att träna. Jag ser sjukt mycket fram emot nästa år när vi ska lägga lydnadslydnaden på hyllan för en tid och satsa helhjärtat på brukset.
 
 
 
 
Det har varit en väldig fokus på spårande nu för en tid och söket har kommit i skymundan konstigt nog. Men ikväll kör vi igen, och planen ser ut som följande:
 
Pass 1: Systemövning
  • Beroende på hur rutan ser ut, bestäm djupet på figgarna efter det. Skicka antal skick så att hon precis blir trött och sedan "övervinner" det. Hon gillar att bli trött, då tar hon bara i mer. Dessutom är det en nyttig lärdom att hon vågar ta i mer när hon egentligen är trött. Hon kommer liksom i mål ändå.
  • Uppgift förare: TÄNK på linjerna och håll uppgift på stigen.
  • Belöna med kattmat eller mjukost hos figuranterna.
Pass 2: Hitta övningar x2
  • Koppel på, gå ut, släpp. Se till att det inte blir spring utan verkligen en hitta-övning.
Pass 3: Markeringsövning
  • Börja utanför rutan, först på mig själv och sedan på någon annan.
  • Ta in i rutan på en figge som är synlig bara väldigt nära vid ett träd eller så.
  • Kräv 3-4 skall. Kräv ligg i skallet. Belöna med bollkast bakom henne.
Sjukt kul blir detta och träningsperioden framför oss. Jag tror som sagt inte att vi är redo för klass 2 egentligen, men det är ju dumt att bara sitta hemma och rulla tummarna, så vi kör!
 
Och ni vet vad jag och Blondinbella brukar säga: "Man ska vilja bli bäst, men det ska inte vara så jävla viktigt".
 
 
 
 

HÄRIJET

Kärt barn har många namn sägs det. Igår myntade Eva smeknamnet Harriet, fast jag gjorde om det till Här-i-Jet.
http://uploads.ifokus.se/uploads/959/959318554ff383f1f949ebb98cde39a3/a-10-thunderbolt-ii-in-flight-2.jpg
Well well. Igår styrde vi skutan, dvs saaben, till Piteå Brukshundklubb. Bredvid klubben ligger en skjutbana som pangade på riktigt ordentligt, men nemas problemas. Härja hör inte ens skotten. Hon är totalt skottdöv. Det är nice. Så en platsliggning, medan de andra körde platssittning, i skotten och sedan tränade vi följande:
 
  • Pass 1: Fotgående, först detaljer och sedan en attitydsövning.
  • Pass 2: Hopp-sitt-hopp där vi tränade först bara uthoppet med fokus på att få en belöningsplacering långt från hindret, och sedan la jag på sitt. Hurra, Härja har slutat lägga sig i luften och sätter sig istället på "sitt". Efter det körde vi budföring - korta sträckor med fokus på att få in många lyckanden på kommandot "marsch". Hon har en tendens att fatta utförandet men inte kommandot... Där kommer återigen det här med att Härja är en tänkare som är mån om att göra rätt, om hon inte har hört kommandot innan så blir hon lite "vad säger du?", fastän jag bara vill att hon ska göra som hon nyss gjorde.
  • Pass 3: Kedjning och tävlingsträning av fotgående, läggande och inkallning. Även marschanträde in ut från planen såklart. Bauta-belöning först med leksak och sedan gos och mys med kattmat. Härjis älskar kattmat. Och ni vet vad de säger: "Den bästa ska det bästa ha". Såklart.

I övrigt har Härja blivit grym på att komma tillbaka med leksak. No more snåljåp, numera "jag vill leka med dig matte". Älskar't!
 
 
En trevlig kväll i Piteå och en duktig Härijet! Ikväll blir det vilodag och imorgon ska vi nog träna sök och lydnad. På fredag och lördag är vi publik på Piteå BKs lydnads- och brukstävlingar där kompisarna tävlar. Heja heja!