Inte alltid bara blicka framåt

Jag och Härja fick bara 6,5 poäng på linförigheten på vår första tävling den 12 juni i år. Det var inte alls förvånande, utan rätt väntat och det gjorde verkligen ingenting. Det var snarare så att jag hade ställt in mig på att vi skulle få låga betyg i momentet i början för att sedan bygga momentet till det bättre med tiden. Såhär såg det ut för lite mer än en månad sedan:
 
 
Igår såg det istället ut såhär:
 
Helt jävla ärligt så är jag skitnöjd. Skitnöjd över vilken förbättring vi har gjort på 1 månad men även skitnöjd över min egen inställning för momentet och bedömningen. "Rom byggdes inte på en dag" - som jag och mång a andra kloka människor brukar säga - och så inte heller vårt fotgående. Det är ännu inte perfekt, men det är heller ingenting jag är bekymrad över utan känner bara nu att jävlar vad kul det är att träna fotgående!
 
På en månads tid har vi förbättrat dessa delar avsevärt:
  • Hon släpar mindre (stundtals inte alls) i starter
  • Hon hänger med mer i svängarna
  • Hon har fått assnabba halter
  • Hon har fått en tightare position
  • Hon lyssnar mindre på tävlingsledaren
  • Hon har nu en tydligare bild i huvudet vad "fot" betyder. Det syns mycket på henne genom att hon inte funderar lika mycket längre.
  • Hon har nu mer sällan blicksläpp
Med det sagt är det inte perfekt ännu, och såklart är det som allra svårast på just tävling, men vi är på god väg på vår resa! En resa där just själva resan är målet. ♥
 
Jag är även väldigt nöjd över att jag tävlade fastän vi hade lite halvfärdiga moment (fast, ey, vi fick ju förstapris så helt kattpiss var de ju inte), för jag står fast vid att om vi inte hade tävlat inofficiellt den 10 maj och då insett att "jävlar vad dåligt det gick" - så hade vi stått på samma ställe en månad senare... Då hade vi inte vetat vad vi hade behövt pinpoint:a, för om jag hade vetat det hade det ju gått bra redan då, men träning är träning och tävling är någonting helt annat. Ibland behöver man bli utknuffad ur fågelboet och testa vingarna om man någonsin ska lära sig att flyga. Det går oftast inte plättlätt från början, men det löser sig! ...så länge man har rätt inställning och kör på av rätt anledning.

När den "nödvändigt onda" akilleshällen blir ett driv

Till att börja med så kan jag berätta att min lilla 14 månaders valp har börjat löpa för första gången. Jag märkte ingenting förrän hon gick lite före Hugo uppför i trapphuset och han liksom fick "nys" om att hon luktade gott och då fastnade med nosen i hennes lilla rumpa. Jag kollade såklart med lite papper och jajamen, hon hade börjat löpa! Jag har ju väntat på den här löpen ordentligt sedan i mars, och egentligen sedan innan dess. Hon har liksom blivit kollad i rumpan extremt otaligt många gånger. Jag har till och med börjat fundera om hon är uppsvullen och löper tyst, men nu när jag har sett hur jävla uppsvullen de blir så förstår jag "det går inte att missa". Jaja, hög nivå på det här inlägget.... ;)
 
Vi har tränat på med både spår och lydnad. I lydnaden har jag siktat mycket på fotgåendet, kommendering, nedläggande och uppsitt och avsluten i apporteringen. Nu missar ju vi vår tävling i juli pga löpen, men det gör ingenting. Vi missar istället inte MH:t och tävlingarna i sensommar/höst, så det blir bra!
 
I fotgåendet har jag hittat så många bra verktyg, verkligen! Jag har bollat ideer med Emelie (som har ett förstklassigt fotgående!!) jätte mycket så nu känns fotgåendet inte bara som ett nödvändigt ont utan väldigt kul. Jag har äntligen insett att jag börjar gå som på "söndagspromenader" under kommendering och går med en helt annan stil när vi tränar detaljer. Nu har vi rättat till det och det har redan blivit så mycket bättre! Så kul! Hon går även endel på kommendering som också syns lite i filmen under. Men jäklar vad svängar och starter har blivit mycket bättre! Så jäkla kul att träna fotgående just nu!!!
 
 
Saker som jag har märkt att vi/jag måste förbättra:
  • Jag måste hålla mina linjer bättre. Jag är lite högerstyrd i raksträckorna och då blir det bara ännu lättare för Härja att tappa eftersom att jag försvinner ifrån henne...
  • Höger helt om är så mycket snyggare än vänster helt om!
  • Tänk "fotgående" under kommendering, älga inte bara på.
  • Förbered mer med kroppen inför svängar
  • Träna också på att inte lyssna på kommenderingen!!
Jag gillar flowet. Hon har attityd men är samlad. Tyvärr, för att vara helt jävla ärlig, så ser ju ett 2 cm tapp/pendling i fotgåendet med en liten hund som Härja mycket kraftigare ut än 2 cm på en dubbelt så stor hund. Så är det ju. Men vi kämpar på med mantrat att Rom inte byggdes på en dag.
 
Vi har kollat på SM ;)
 
Jag är sjukt laddad för en framtida start i appellklass spår. Budföringen börjar bli riktigt fin. Fart utav bara helvete och en god förståelse vad hon ska göra ut till mottagaren, sedan på kommandot "marsch" tillbaka förstår hon inte riktigt vad hon ska göra. Konstigt, om än lyxigt, problem i frågan haha... ;)
 
Ikväll ska vi träna mer med Emelie, Linnea och Magda. Jag planerar att köra fotgående - både ett pass med detaljer och ett pass med kommendering. Budföring med långt avstånd, nedlägg och uppsitt och framförgående. Det blir kul!
 

Om du inte vet var du är påväg kommer du aldrig att hamna någonstans

Det börjar på något sätt vara dags att "knyta ihop säcken" för den här tävlingssäsongen. Konstigt eftersom att det bara är juli ännu, men det känns ändå så eftersom att det alltid är 3 veckors anmälningstid och eftersom att de faktiskt inte finns så många tävlingar kvar att välja på...
 
Målet med Härja har alltid varit att ha denna säsong som en "prova på"-säsong och att 2017 satsa på brukset helhjärtat. Där har jag någon ivrig och kanske lite smått galen vision/ambition/förhoppning om att bli uppflyttade ur både lägre och högre klass spår, med andra ord bli uppflyttad till eliten (men det låter så himla stort när man säger det på det viset) samt att få ett uppflytt ur lägre klass sök. Jag är så sjukt taggad på brukset att lydnaden bara känns fjantig i jämförelse. Härja visar dessutom enorma kvaliteer i både spår- och sökskogen så det känns bara så himla kul! Vi får se var vi landar, men drömma stort och ha höga mål ska man göra/ha, annars kan jag lika gärna skit i det :) 
 
 
Målet för sensommar och höstperioden blir därför att ta förstapris i lydnadsklass 2 och sikta på LP2 för att få tävlingsvana, samt starta appellen i spår i september eller oktober och gå för uppflytt..! Med andra ord är det helt klart en spännande period som väntar.
 
I spåret är hennes starkaste sida att hitta pinnarna, tacksam styrka!! Det syns så tydligt när hon får en pinne i näsan och jobbar järnet för att hitta den. Hennes svagaste sida just nu är säkerheten i vinklarna, men det blir bara bättre och bättre. Variation i liggtider och vem som har lagt spåret verkar inte spela någon roll. Jag måste försöka ta mig ut i regn och spåra också, men i gassande sol har det då inte varit något problem. Tungan blir lång som en slips men hon kämpar på och blir nästan bara mer taggad av att det tar emot lite. 
 
Bilden snodd från Facebooksidan "Hjärnkoll för hundtränare"
 
I lydnaden finns det väldigt mycket smått och gott att ta tag i ;) Men eftersom att vi är anmälda till en tävling om två veckor försöker jag bara få ihop det till något som går att ta poäng på hahaha ;) och så får vi finslipa ännu mer till i höst. Juli-tävlingen är på hemmaplan, så det kändes helt enkelt bara väldigt kul att få tävla lite också efter att funktionärande. Fjärren går ju i rasande fart framåt. Lite slarv när avståndet ökar, men där ska jag nu dessa två veckor försöka tänka mer helhet än detaljer (för att överhuvudtaget få poäng)... Apporteringen är fin tills avsluten, så de försöker vi också finslipa. Hoppet är lite kaos. Hon är så jäkla taggad på det och sedan är hennes default-beteende "ligg" före "sitt" så det blir lätt fel ställning och ett hopp-ligg-hopp istället för hopp-sitt-hopp. Generellt sett har hon blivit så jävla taggad. Det kommer liksom ett bubbla över-skall ibland, både när hon blir förbannad för att föraren inte sköter sig ;) och när hon är taggad. Men det känns kontrollerbart och så, så det blir nog bra :)
 
Det känns som att vi är på G, att ingenting är perfekt men att man måste börja någonstans och ta det vidare därifrån. Jag ska verkligen försöka njuta av varje steg i den här resan och inte bara blicka mot målet... 
 
Men lite såhär ser planen ut:
  • Lydnadsklass 2, Luleå, 31 juli
  • (uppehåll för tentaplugg för mig och mer noggrann detaljträning för Härja)
  • Lydnadsklass 2, Kalix, 28 augusti
  • Lydnadsklass 2,  Luleå HU, 4 september
  • Appellen spår, Malmen, 17 september