Hugos livskrönika

Jag svarade detta till en kommentar om Hugos tävlingskarriär, samt målen för 2015. Jag tycker jag fick det rätt bra formulerat och väljer därför att sätta det på pränt i ett inlägg också: 

"Vi har tävlat lydnadsettan 3 gånger. Första gången hösten 2013 anmälde jag och bestämde mig för att inte lägga platsen, utan vi skulle bara träna på att tävla. Inga poäng på platsen, samt ett sopat ställande gav oss inge mer än ett noll-pris, men desto mer lärdomar (igen 😉) och blodad tand för tävling! 


Sedan i maj 2014 tävlade vi igen. Då gick platsen mycket bra, men både ställande och läggande strulade, även apporten, så då fick vi 130 poäng-någonting (små marginaler i klass 1), minns inte riktigt... Haha! Men poängen var inte viktigast där heller :) 


Sedan i juli (dagen efter brukstävlingen) fick vi vårt första förstapris på 168 poäng. Äntligen! :D 


Hugo har även tävlat appellen en gång med 10-10 på spåret men jag valde att bryta lydnaden sedan pga omänskligt (ohundigt 😁😉) varmt ute och han blev låg och tyckte att det kändes jobbigt... Tråkigt, men också en lärdom ;) 


Utöver det har vi tävlat rallylydnad med blandade resultat och känslor för hur jag gillar sporten eller inte... Ett kvalificerande resultat har vi i alla fall i rallylydnad nybörjarklass.


Viltspåret klarade vi anlaget på första försöket och planerar nu att försöka oss på championatet i sommar :) 


Det låter kanske väldigt mycket "ros:ande" och framgångar här, men jag har verkligen fått slita för detta. Mycket blod, svett och tårar har krävts under vår resa. Hugo har svårt för andra hundar och tycker miljön är jobbig. Ett tråkigt och grymt svårt problem. Men jag vägrar att låta det vara ett problem och vi kryper långsamt framåt i myrsteg ur problemet.


2015 blir ett "viloår" för Hugo.

Vi siktar på viltspårschampionatet.

Men i lydnaden ska jag MAX starta lydnadsklass 2 EN gång. Varför jag resonerar så är för att jag vet att det kommer ta tvärstopp i klass 3 om vi lyckas med klass 2 nu. Jag vill "ha kvar" klass 2 tills tävlingsmiljön känns lättare och klaffar bättre. 

I appellen är målet ändå uppflytt. Han är riktigt duktig spårmässigt, och en lång bruksdag passar Hugos stress kring miljön riktigt bra. En lydnadstävling är mycket "stressigare" än en bruksdag. En bruksdag gynnar honom snarare och visar honom att det är lugnt och "ingen fara". Så appellen ska vi nog ändå försöka oss på."










Grym träning!

Riktigt bra träning idag, och då ur det perspektivet att den var grymt givande för alla deltagarna idag. Det var jag och Hugo, Eva och Mira, Magdalena och Trixie, Amanda och Dimma, och Sussi och Uma. 

Vi började med en platsliggning. Jag vet inte hur länge sedan det var Hugo fick köra det. Jag ställde upp bredvid Dimma (hans absoluta favorittjej, alla kategorier). Kär var han. Jobbigt var det, i hans värld. På "plats" lägger han sig klockrent. Jag får tyvärr tjata lite på att han ska lägga ner huvudet några gånger under de tre minutrarna, men det är inte något jag tror kommer att bli ett långvarigt problem. Nu är det alldeles för länge sedan han körde plats, så därför ville jag idag vara konsekvent och inte släppa på kriterierna. Han köpte det bra och låg, förutom att lyfta på huvudet, tryggt och tungt.

Alla ville tävlingsträna, främst den delen som gäller ingång på planen. Sussi och Uma började, sedan Magdalena och Trixie. Följt av Amanda och Dimma, och Eva och Mira, och sedan ytterligare en runda för Sussi och Uma, och Magdalena och Trixie. Jag blev nöjd med det upplägget just för att det idag kändes väldigt tävlingslikt. Först en platsliggning och sedan fick Hugo vänta rätt länge på sin tur. Bilarna stod uppradade vid vägen, likt en tävlingsplats, och vår utmärkta plan var lite avsides. En ny plats för alla våra hundar. 

Hugo fick dessutom starta sist, vilket för honom innebar att alla söta tikrumpor hade suttit vid startkonen innan honom. En störning som tidigare har varit svår enligt honom. Men inte idag. Nytt ställe märkte han nog inte ens att det var. Poletten börjar verkligen trilla ner på den fronten! 

Hugo var härligt med mig. Tills det var dags för att gå in på planen, då han blev lite låg. Egentligen inte så värst, men lite sådär att han såg ut som att "shit nu kommer det bli ett långt pass innan belöning"-uttråkad. Så jag bröt direkt och la honom utanför planen. Ny chans och jag tänkte om. Jag valde att belöna direkt efter att jag sagt "fot" i utgångsposition. Sedan valde jag att alternera lite när belöningen kom, och Gud så peppad han var! Efter det blev alla ingångar klockrena, så till slut efter 5 lyckade ingångar följt av kort kort fotgående med olika belöningsställen, så valde jag att gå ett minifotgående med två svängar och en halt och belönade sedan enormt.

Andra passet fick han köra budföring. Påväg ifrån Eva, tillsammans med mig, fick han syn på rutan och blev lite låst vid den. Så sedan även på mitt "marsch" så sprang han dit. Gulligt, men onödigt. Korkat av mig att inte förutse det. Men ingen stor affär av det och så testade vi ett "marsch" igen. Och det klockrent! Tre skick med slut hos Eva. Han lekte fint med Eva sedan. Kul att se! Sedan svamlade vi lite, tävlade om bollen, körde konskick och rutan bara för att avsluta sådär roligt som jag vill att han ska känna, så att han att sedan ska vilja sukta efter mer när vi åker därifrån.

En mycket bra träning! Även för träningskompisarna. Stora framsteg. De motgångar som kom idag tyckte jag även att alla lyckades att ta sig igenom och istället för att se som nederlag, göra lärdomar av, för både sig själv som förare men också givetvis för hunden. Klapp på axeln åt oss idag!