Våga vägra fotgående

Nu kommer kanske ett lite tvetydigt inlägg, för: 
 
  1.  Jag anser att det inte finns någonting snyggare än ett snyggt fotgående. 
  2. Jag tror att känslan i fotgåendet sätter ribban för övriga programmet. Allra helst om det, som oftast, kommer först.

    MEN
  3. Jag har fått upp tankarna mer och mer på senaste att man egentligen kanske tränar "för mycket" fotgående.
 
Nu måste jag försöka bena ut dessa schizofrenier, och börjar med en bild från en artikel i Brukshunden som Jenny Wibäck har skrivit: 
Hur många får tior på sina fotgåenden egentligen? Och det jämfört med hur mycket man faktiskt tränar det...? Dock vill jag inte vara den som tänker "ja, det är svårt så då struntar jag i det", men jag tycker att Jenny har en väldigt bra poäng. Nästan alla jag känner och tränar med börjar alltid sitt pass med just fotgåendet. Ofta helt utan mening eller mål, snarare för att "det bara ska vara så". Många tränar då dessutom på någonting de kanske inte har definierat. De går fotgåendet bara för att, kanske till och med får in lite slaskutföranden i belöningarna eller lite brus, som ljudande eller ofokus. Men "man måste ju börja med fotgående". Måste man?
 
Precis som Jenny skriver så handlar rutan och vittringen och andra moment på avstånd ofta om allt eller inget. En tass utanför och nollan är ett faktum, medan det samtidigt är färre felparametrar och på något sätt lättare att få till en perfekt ruta än ett fotgående. Lik förbannat tränar, i alla fall jag och många jag vet om, på dessa moment bara då och då. Inte lika ofta som fotgåendet och moment som sker nära föraren i alla fall. Även fast det kanske är i dessa moment man har mest poäng att hämta... Störst chans för tior men samtidigt störst chans för nollor. 
 
Att alltid börja träningen med fotgåendet kan också leda till att hunden alltid är supertaggad när fotgåendet körs. En häftig attityd är jätte härligt i fotgåendet. Men vill vi egentligen att hunden bränner allt sitt krut, alltid, här? Vad vill vi ha för förväntan på fotgåendet, egentligen? Det kan bli både bortkastad energi dels för att vi använder hunden hetaste tankar just här och sedan kanske inte har kvar det till när det verkligen behövs i momenten som kräver fart. Men det kan även bli fel på så sätt att hunden bygger både frustration och en för hög aktivitetsnivå i fotgåendet. Även om attityden bör vara på topp så tycker jag att var och en ska ta ställning till; är fotgåendet ett fartmoment eller ett koncentrationsmoment egentligen? Värt att fundera på, och såklart ta hänsyn till sin egen hund. Alla fungerar olika.
 
Dessutom leder allt detta "jag ska träna fotgående varje träning" indirekt till att dessa avståndsmoment, med de höga koeffarna, känns längre ifrån normalläge och blir jobbigare för hundarna. Positionen precis vid föraren är ju rosad 9 av 10 gånger, varje träning. Ofta med hög belöningsfrekvens dessutom. Även om vi hela tiden vet vilka moment som är med och hur det kommer att se ut på tävling så får vi inte glömma att vi måste hjälpa, visa och ge våra hundar den förståelsen. Det man gör på träning, gör man på tävling. Jag som dessutom har en hund som avgudar mig mer än syret på jorden, och helst inte bara är bredvid mig utan gärna typ mig, bör ju ännu mer ha i åtanke att rosa och hylla avståndsarbete istället för närarbete...! Nu har vi egentligen inget problem med avståndsarbetet idag, men det kanske är dags att sakta i backarna och även se till att det fortsätter att inte vara ett problem. Ja, det kanske till och med bör bli ett paradmoment, med tanke på poängfördelningen, istället för att bara "inte vara ett problem"?
 
Detta har verkligen väckt många tankar för mig, och framöver ska jag försöka få mer balans i träningen. Kanske till och med tippa över ett tag och rosa mycket avståndsarbete. Det ska bli kul! 
 
 

För "vi går på intuition och känsla" ✌🏻️💪🏻

Ett filmklipp publicerat av Julia Åström (@juastrom) Dec 27, 2015 kl. 2:45 PST

 Jag har i alla fall bestämt mig för att fotgåendet är någonting som kommer få växa fram med tiden. Under tiden ska vi känna på många andra moment, inte bara för klass 1, och på så sätt få en bred repertoar där olika typer av arbete känns lika kul varje gång, inte bara som något ovanligt förekommande och svårt.
 
Sen kanske fotgåendet blir en 10a. Men att satsa på att de övriga momenten blir det först känns för mig just nu helrätt! Och om jag ska vara ärlig så känns det inte viktigt att fotgåendet är en så hög poäng som möjligt förrän man kommer till eliten. Om än det såklart är så att jag kanske får "göra om och göra rätt" väl där, men då är förhoppningsvis alla moment "normalläge" och inte bara fotgåendet. 

Team Next Level

Ikväll hade vi glöggmys med elitsatsningsgruppen. Mys och hundprat. Tiden bara sprang iväg, konversationerna lika så. Vi skrev lite kriteriemallar, träningsplaner och gjorda träningspärmar. Så mysigt! Jag är så glad att jag har hittat detta gäng att träna med. Det ska bli grymt spännande att fortsätta följa och utvecklas tillsammans. 


Målen för 2016 fastställda

Igår, när jag egentligen skulle plugga ;), fastställde jag målen och planerna för 2016. Målen för 2015 är skrattretande ouppnådda. Men det beklämmer mig egentligen inte att allt fick markeras för att sedan endast trycka på "backspace". Jag är av den åsikten att om jag inte hade skrivit några mål alls hade vi ju absolut inte tagit oss nå längre... snarare tvärtom. Nu blev det så att jag valde en annan väg med Hugo. Jag valde att inte blunda för, eller försöka gena förbi, problemet. Nu har vi påbörjat "gör om, gör rätt", samt att faktiskt se det för vad det är. Det är jag jätte stolt och nöjd över idag. 

Nå ja. Målen för 2016 ser ut såhär (bilder från hemsidan).

Härjas mål är sjukt svårbestämda. Jag har ingen aning om väldigt mycket egentligen. Kommer hon få vara frisk? Får vi problem med platsliggningen? Blir hon rädd för någonting? Ja, ni vet... Hittills ser jag absolut inga sådana tendenser, men "modiga jag" blir ändå "lilla nojiga skrockfulla jag" och vill helt enkelt inte tro för mycket. Men tro mig, det finns rätt orealistiska inofficiella (läs: som endast de galnaste "nå mål"-konsulterna har hört talas om 😉) mål också. Men att skriva ut dem känns lite väl för mycket som en "parodi" om det inte ens är i närheten av att uppnås. Så de håller jag för mig själv, typ. ;)

I övrigt är planerna att fortsätta utvecklas tillsammans. Vi har hittills lyckats bygga riktigt bra grunder och en superfin relation. 

Jag vill gå en agilitykurs för att få testa något nytt, en sökkurs för att jag är så sjukt tagen av denna sport! Detta vill jag hålla på med! ...men kan för lite om. Jag har siktat in mig på Piteålägret i maj, så får vi se vad det blir med det. :) 

Höfter och armbågar ska såklart röntgas, och ett MH ska förhoppningsvis göras. 

Jag är lite sugen på patrullhundsutbildningen som nog drar igång under hösten 2016, men jag måste fundera lite till på det. Att det tar tid är inga problem - snarare kul! Det är bara att jag måste ta ställning till om jag faktiskt vill vara med i hemvärnet eller inte ;) krig är inte min grej. Att hitta försvunna människor i terrängen - absolut!!! Men jag har inte riktigt än fått exakt hum om vad TJH(PTRH) faktiskt innebär... To be continued. 

Starta K9 Biathlon är väl mer ett mål för mig än för Härja, men jag valde att skriva det under Härja då det känns som att det är något för henne och mig. Jag vill helt enkelt börja springa mer, och ser därför K9 Biathlon som ett superkul mål. Jag måste ha en morot på något sätt, och detta lopp såg ju bara sååå häftigt ut! Svårt och tungt, absolut. Men jag kommer inte börja springa nå mer om målet är att "ta sig runt en mil någon gång någonstans".

Jag vill satsa på lydnaden med Härja år 2016. Mycket för att reglerna byts ut 2017 och jag innan dess vill "ge det en ärlig chans". Hur långt tar vi oss? 😏😉Men också för att hon inte kommer hinna fylla 1,5 år för att få starta lägre klass denna säsong, och det känns på något sätt så trist att träna för appellen och sen inte ens få starta nästa klass pga en åldersgräns. Då kan jag lika gärna spara på det. Det säger griniga jag just nu. ;) MEN om jag känner mig själv rätt så kan det mycket väl bli så att "klart vi måste testa en appell spår". ;)
Dock tycker jag att söket blir så jävla svårt (på ren svenska) i lägre klass. Det hade varit bra att ha kvar appellen där, och att hinna starta appell i sök under 2016 anser jag vara orimligt. Vi får se. 

I övrigt vill jag superduper gärna testa valla! :) 


Hugos mål är realistiska, rätt tråkiga mål. Både RLD N och SEVCH hade vi väl kunnat försöka oss på för läääänge sedan, men jag har verkligen inte varit motiverad till det. Jag brinner för lydnaden och brukset, om jag inte kan hålla på med det vill jag typ inte hålla på med någon B-variant (i mina mått mätt). Men nu har jag ju Härja för mina episka drömmar och mål, så nu har min inställning till RLD N och SEVCH ändrats från "fy vad tråkigt" till "kul att göra något med Hugo". Så nu ska jag verkligen försöka leva upp till att hålla kvar dessa tankar också :) 

Ställa ut med VG är ett mål jag har och vill uppnå innan 2017 eftersom att kastrater då inte får ställas ut längre. Om jag får någon snilleblixt att typ köra viltspår i Norge eller liknande så krävs då VG för att få ta ut championat. Så ja, jag gör det helt enkelt bara för att inte ångra det sen. Dessutom är hans "Good" från då han var 10 månader gammal inte det bästa (och jag skulle ändå vilja påstå - Inte det mest rättvisa heller) att avsluta sin inte ens påbörjade utställningskarriär med. ;) 

I övrigt är planen att han ska få fortsätta vara maskot i jobbiga miljöer (i hans mått mätt). Hittills har han blivit så sjukt mycket bättre på detta, så nu fortsätter vi med det! Jag vill även träna mer drag och jakt, samt lära mig mer om nosework. Supertaggad! 

Det finns faktiskt två mål/planer som är glömda. Dels denna: 
Allmän mentalkundkap M1 som jag kommer gå redan i början på januari. 

Sedan också en grönt kort-kurs i drag som planeras att sättas igång. Denna har jag dock bara hört ryktas om, så jag håller tummarna för att det blir av också. 

Jag är övertygad om att listan med föreläsningar och eventuellt också kurser kommer fyllas på :) 

Nu ser jag sjukt mycket fram emot 2016!