High five, kompis

Kvalitetstestar nytt koppel ;)
Hugo har blivit så himla härlig på senaste tiden. Det är ofta han liksom kollar på en med det här "vad ska vi göra nu" och "livet är en fest"-uttrycket. Munnen är ofta öppen, tungan hänger ut på sidan, och ögonen tindrar. Ibland när jag tittar på honom börjar han bara vifta på svansen från ingenstans. Han gör lekinviter och svamlar mycket mer nu än tidigare. Om jag försöker göra någonting seriöst som att vilja att han ska hoppa in i bilen, vilja klippa klorna på honom, bara tar på mig skorna eller liknande så ser han till att göra det till en lek istället. "Hoppa in i bilen, Hugo", varpå han hoppar upp på mig med dumflinet... "inte på mig...". Klippa klorna, varpå han börjar försöka kampa med vad som helst som går att kampa med och sedan ser ut som "vadå, vill du inte leka?". Han kan komma på att ta min sko, försöka slita av mig sockan, rulla sig på mig i sängen, försöka kräva upp mig när jag ligger under täcket och typ halvsover... Det går inte att göra annat än att le åt detta, även om jag såklart vet att han gör annat för att "slippa", men han är ändå en pajas, min pajas. Jag har på riktigt aldrig träffat en hund med lika mycket personlighet som han. 
 
Hundmöten har börjat gå kanon, faktiskt. För någon dag sedan möttes vi helt sonika med en annan hund 3 meter ifrån. Vi på en sidan vägen och den andra hunden på andra sidan vägen. Hugo ba "jaha, den där går där, men här luktar det lite godare". Idag gick en hund bakom oss i skogen, då var Hugo först lös. Osäker om han verkligen såg den andra hunden, men sedan med koppel såg han definitivt hunden och ändå ville han bara bära sin leksak till bilen. Väl vid bilen passerade hunden oss och han ägnade den någon blick och kollade sedan på mig, tacklade mig i magen och ville kampleka. Bästa busen, du lär dig! 

Tävlingstankar

Det kliade i fingrarna, så jag klickade mig in på SBKtävling och letade efter tävlingar. Jag har bestämt att jag ska ge oss våren och framför allt sommaren till att fara runt på tävlingar och kolla och träna på miljön. Jag vill ge Hugo de bästa förutsättningarna och inte tvinga fram någonting. Att tävla i Piteå är uteslutet eftersom att det alltid är så många som anmäler dit, och så tycker jag att ettans lydnadsplan är lite "taskigt lagd" där i jämfört med både Älvsbyn, Luleå och Boden. Och jag har ju en störningskänslig hund, i nuläget, så varför inte göra det lite enklare när man ändå får välja?

Min tanke är lydnadsettan i Älvsbyn 24/8 och 7/9. Jag är väldigt sugen på Apellspåret i Boden den 6/9, så nu gäller det att lägga i en högre växel på bruksmomenten, främst budföringen och framförgåendet. Sen tänkte jag helst anmäla till Apellspåret i Kalix och Skellefteå i början på oktober. Det luriga är ju att det är svårt att få plats. Annars är Vännäs, och en helg hos kullsyster Arwen, också ett alternativ. Lydnadsettan i Åbyn/byske och sedan lydnadsettan i Vännäs ridhus där vi ju faktiskt debuterade utan poängambitioner tyckte jag var väldigt trevlig, så den känns högst aktuell även 2014. 

Kul med lite tävlingsplaner va?

Men som sagt ska jag skynda långsamt. Till att börja med måste vi bli bättre på att träna utomhus med träningsgruppen. Länka, göra tävlingsmässigt mm. Sedan ska jag miljöträna en massa och bygga förväntan på tävlingsplatser. Vi har inte bråttom någonstans, men det är kul att ha ett mål. 

Utöver Lydnaden och Brukset som jag ju tycker är allra roligast ska jag verkligen göra ett ärligt försök till att få honom startklar i TJP till hösten 2014. Planen är att träna lydnad intensivt fram till Maj, sedan lägga lydnaden på hyllan ett tag och ge plats åt spår (både vilt och bruks) och TJP under maj - juli. Som sagt inte lägga  av, eftersom att jag ändå ska fara och miljöträna och hålla på, och garanterat kommer jag träna lydnad med lydnadsgänget ändå. Men vi ska nog ändå gå lite på sparlåga för att ge plats åt spårandet och jakten. Kul! Sedan augusti - november är tanken att återta lydnaden och finslipa för start. Jakten kommer ju ändå inte kunna läggas åt sidan om tanken är att kunna starta. Men jag har en tanke i alla fall. Jag gillar att ha en tanke. Och jag tror på att köra en sak intensivt, och sedan köra nästa sak intensivt, istället för att köra alltihop lite halvdant. 

Sen är ju även planen att försöka oss på RLD N, men det är något som får komma bara i farten ;) 


Sa du nej?

Hittade denna. På Hugo stämmer nog 1,2, 3, 4, 6 och 7 in bäst. Typ det mesta alltså. 5an beror lite på vem det är. Vissa älskar han vid första synen av dem, medan andra är han som "hej hej, du kan få klappa mig lite men jag tänker inte engagera mig i dig..." mot. Katter har jag faktiskt ingen aning om. 

10 skäl till att inte köpa en tollare. 
 

10. Fällning och smuts
Tollare fäller sin päls ett par gånger per år, och de är hundar som gillar att simma och rulla sig, gärna i smuts och andra äckliga saker. Tollaren är inte hundrasen för pedanta personer eller allergiker.

9. Akta din katt
Många tollare fungerar alldeles utmärkt tillsammans med katter och andra husdjur. Tollaren har dock en stark jaktlust och om du inte vill att din katt ska bli jagad av hunden, kanske tollaren inte är hunden för dig.

8. Förvänta dig ingen vakthund
Generellt är tollare på vakt mot främlingar, men om du ska ha en vakthund, leta vidare. Tollare är naturligt uppmärksamma hundar, och deras skall kan säkert vara tillräckligt för att skrämma iväg en inbrottstjuv, men dessa hundar är inte klippta och skurna för att vakta. De kanske inte leder inbrottstjuven till ditt silver på samma sätt som en labbe eller golden, men de kommer troligtvis inte heller att bita om det skulle behövas.

7. Tjutet
Många tollare har problem med att vara tysta, vilket ofta märks när de uttrycker upphetsning och iver. För den oinvigde, kan det här låta som hunden piper, skriker eller tjuter. Om du inte klarar av att lära hunden att vara tyst, eller bor i ett område där idogt skällande kan skapa vissa problem, eller att du helt enkelt inte gillar högljudda hundar, då är inte det här rasen för dig. Högljudheten är ofta en reaktion på något hunden tycker väldigt mycket om (vatten, boll, leksak etc.), mer än ett konstant beteende, men kan likväl vara mycket irriterande.

 

6. Energi och framåtanda
Tollaren är en jakthund och avlad för att arbeta. Den har en enorm energi att arbeta och vill apportera tills din arm är färdig att ramla av. Tennisarmbåge hos tollarägare är inte vanligt men det förekommer. Den här hunden är en apporterande dåre som kan klättra i träd för att komma åt föremålet. Detta kanske låter roligt nu, men efter fyrahundra kast så kanske du ändrar åsikt.

 

5. Inte allas bästa vän
Om du letar efter en hund som vill vara hela världens bästa vän, så kanske inte tollaren är något för dig. Tollaren är ofta välvillig, vänlig och sällskaplig, men om du letar efter en hund med Labbe-attityd-”Mötte dig just och du är min bästa vän”, så ska du nog se dig om efter en annan ras. Tollaren hälsar vänligt på främlingar, men de spar på den sanna entusiasmen åt sin familj och nära vänner.

 

4. Sa du nej?
Om du ger tollaren lillfingret så kommer den ta hela handen, och dessutom kommer den att ta din andra han också. Tollare är generellt också för smarta för att ge sig in i en kamp om herraväldet. Istället känner de bristerna i maktförhållandet och utnyttjar dessa brister till fullo. Om du inte kan vara bestämd (vänlig men bestämd) om vilka regler som gäller i ditt hem, och upprätthålla dem konsekvent, så kommer du snart att upptäcka att den som sätter upp reglerna i ditt he har fyra ben och är röd.

 

3. Gör som jag säger
Tollare älskar att arbeta, men de är inte alltid så lätta att träna som andra raser. De behöver bli utmanade och engagerade genom sitt arbete, annars blir de uttråkade och slutar lyssna. De försöker också göra saker på ett antal olika sätt innan de gör vad du vill. Tålamod, påhittighet och flexibilitet är reglerna. Om du vill ha en hund som lär sig efter boken eller om du är osäker på din förmåga att träna en hund som är lite annorlunda jämfört med normen, då kanske tollaren inte är hundrasen för dig.

 

2. Smart, smart, smart
Det kan inte understrykas nog att det här är en hund med begåvning i överflöd. Att som förare hålla hundens intelligens och livlighet fokuserad är en stor utmaning. Tollaren är en hundras som MÅSTE få åtminstone grundläggande lydnadsträning, och många tollarägare är aktiva inom olika hundaktiviteter som jakt, agility, apportering, spår, sök och lydnad, just bara för att hålla sin tollare sysselsatt. Även en  tollare som ”bara” är en sällskapshund MÅSTE få grundlydnadsträning och en chans att använda sin hjärna (lär hunden hämta tidningen, bära in posten, lär den cirkuskonster etc.), annars är risken stor att de blir fullkomligt avskyvärda inomhus.

 

1. Vrooom
Tollaren är en energisk hund som behöver mycket motion. De är inte överdrivet hyperaktiva som vissa andra raser, men de behöver mycket engagemang, såväl fysiskt som mentalt. Om du letar efter en hund som nöjer sig med trevliga kvällspromenader och inget mer, välj en annan hundras! Bättre beteende med utmattning är regeln för att leva med en tollare. Om du inte har tid att ge den här rasen minst en timme av engagemang varje dag, med mycket simning och apportering, se dig om efter en annan ras. En tollare med överskottsenergi hittar på egna sätt att få utlopp för sin energi, och resultatet är sällan tilltalande.