Underbar träning ikväll!

Ikväll var en sådan här träning med en sådan bra känsla som jag bara vill spara, rama in på väggen och påminnas om varje gång vi ska träna! Underbart vart det! Han hade fokus hela passet, trots att intressanta valp-Uma en gång luktade han i baken när vi gick fot, och trots att Mira löpte (!!!). När det går såhär bra och känslan bara är bäst i världen så brukar jag säga till han "gud, vad jag älskar när du är såhär. Varför är du inte såhär hela tiden?". Om han hade kunnat svara lovar jag väl att jag hade fått ett "för att jag vill att du ska få en utmaning, matte...". Skämt å sido. Alla har vi bättre och sämre dagar, även hundarna. Och idag var en sådär här jippi-bäst-i-världen-dag! 




Duktiga syskon!

Mina ödmjuka kennelkompisar gillar inte att skryta, men jag tänker göra det ändå, för ni är så himla bra!!

Idag debuterade Hugos kullsyskon Polly och Arrak i lydnadsklass 1, med ett förstapris och ett andrapris. Polly skrapade ihop hela 5 st 10or och Arrak fick hela 9.5 poäng på linförigheten! Stört duktiga!

Halvsyster Zelda fick dessutom LP1 idag och morbror Puzzel var duktig i klass 2 han med! Duktiga vovvarna.

Polly på bild. Hoppas att det var ok att jag tog bilden på denna pärla.

Upptäckt

I onsdags var första lydnadspasset på fyra dagar för oss. Den efterlängtade vilan kom, dock lite ofrivilligt då jag åkte på en rejäl förkylning. När vi kom in i HundArenan i onsdags började Hugo pipa direkt och jag uppfattade det som att han var orolig. Det höll i sig länge också. Han fick sitta fastknuten vid en vägg medan jag gick och pratade med Amanda och Dimma. Då när jag börjar busa med Dimma skriker Hugo rakt ut. Jag trodde först att det hade med Dimma att göra, men icket, han var jävligt träningssugen. Hela träningen gick så himla underbart bra. Han var jätte jätte taggad och med. Bästa känslan. 

I torsdags sen testade vi bruksspår för första gången. Jag kommer att förlita mig helt på Eva hur det ska göras osv, hon är gammal i game:et så att säga. Hugo fick i alla fall två spår på ca 100-200 meter med en leksak som slut. Första spåret tog han upp direkt, och väl framme vid leksaken som verkligen är hans bästa i hela vida världen så ville han fortsätta spåra. Vi tror att han tänkte att det skulle vara en klöv i slutet, som i ett viltspår, inte en leksak. Nästa spår började han med att ta en söndagspromenad och kissa två gånger innan han fattade att det skulle spåras. Det spåret tog han väldigt noggrannt och när han kom fram till leksaken här förstod han att det var slutet och att det var jätte kul! 

Summa sumarum så är han jätte noggrann i sitt spårande, han går i spårkärnan och vill inte gå fel på något sätt. Flera gånger kände jag igen mig vart jag hade gått, och då han gick lite utanför backade han genast för att hitta upp exakt där jag gått igen. 

Det var ballt att se Mira som är lite mer erfaren ta sina två spår, och hon hade även pinnar i spåren. Där gick det betydligt mycket fortare. Men det är väl något de måste lära sig. Jag tror att Hugos noggrannhet kommer försvinna en aning när han inser att det ändå kommer att ta honom framåt mot målet. 


För typ två veckor sedan la jag märke till något mindre trevligt. Hugo gillar inte då det är blött. Han är en riktigt primadonna alltså. Vi skulle köra linförighet på en blöt gräsmatta, och han vägrade sätta sig ner i halterna. Jag sa till och med sitt och då agerade han som att "vadå, nu förstår jag inte alls" och försökte erbjuda hundra andra beteenden istället för sitt. Tillslut bugade han sig i halterna, alltså som ett ligg fast utan rumpan. Tokskalle. Det jag gjorde fel där var att jag som "tillät" det för att jag mest skrattade åt honom. Insåg sen att det inte var smart, så igår gick vi ut på en blöt gräsplan igen och vid första halten försökte han med detta "jag förstår inte vad du menar", men då jag inte tillät det så satte han sig sedan och fortsatte sedan lite halvdant med det, men satte sig gjorde han i alla fall. 

En gång tränade vi även då det regnade. Det var ingen hit enligt Hugo. Jätte låg blev han. Dock tror jag att jag betedde mig nästintill likadant, så det har ju mycket med det att göra. Vi måste alltså gå ut och träna och tjoa och hoppa när det regnar. Jippi, vad kul. Entusiasmen svämmer över. Not. 




Liknande inlägg