Planer och mål fastställda

Nu, efter många om och men, har jag bestämt mig och fastställt 2015 års mål. 
Hugo kommer få en viloperiod, även om det kanske inte ser ut så på målen, så är det så det känns. Om jag hade velat satsa hade jag skrivit "första pris i LKL 2", eller kanske till och med "LP 2", för dit ska vi så småningom. Men inte i sommar. Det ska vi ha kvar till 2016 har jag bestämt mig för. Hugo är inte redo för klass 3, och behöver ha kvar klass 2 år 2016. Det kombinerat med att jag förhoppningsvis får hem en valp i juli gör att målen ser ut som så för Hugo. Vi kommer ju fortfarande att träna, och inte bara för klass 2, utan även förbereda oss för högre klasser. Men tävlingsmässigt är planen att inte skynda någonstans i år. Viltspåret är inte så mycket att dividera om. SE VCH ska han ha, även ett HP, utan större bekymmer. 

Disse, som nu är min mammas hund, kommer bli lite utav min "slit och släng"-tävlingshund. Vi kommer inte peta i så mycket detaljer, utan mest bara ha roligt ihop och tävla lite, för Hugo är ju ändå inte där just nu och jag är sjukt sugen på att tävla. Om Disse travar in med apporten, sätter sig snett eller liknande, ja men låt gå. Tiden finns inte för att peta i även hans moment till punkt och pricka, men det är ju ingenting han märker. Han tycker nog träningen som han följer på minst en gång i veckan är lika kul, eller kanske till och med roligare ändå, utan skyhöga 10 poängskrav på varje moment. Disses mål ser dock skyhöga ut när man kollar sådär. Vi får se om vi tar oss ända till klass 3, men med honom kan jag lika gärna tänka mig att starta bara för att det är kul, så då är inte ett mål som innehåller "starta..." värst svåruppnått. Och grabben har ju faktiskt redan ett förstapris i klass 2, och har fin helhet. Sen hoppas jag på att få mamma intresserad av viltspåret.

Jag kommer satsa all min tid och kraft under 2015 på att lägga en stabil och fin grund för valpen
, och satans så taggad jag är för det! 
 

Utöver våra mål och att jag hoppas på valp, så ser jag sjukt mycket fram emot mina träningskompisars år. 
Vi har ett ekipage som snart är redo för 3:an, tre ekipage redo för/i 2:an, några som ska debutera, samt två som ska köra ipo! Ett spännande år med världens bästa gäng. Och så sjukt skön känsla - att vara i ett sådant gäng där varandras medgång är lika mycket värd som sin egna. 

2015: Nu kör vi! 

Glädjen över att få hjälpa till

Nu har jag fått en till kommentar, denna gång av en annan tjej som läst vår blogg och som har tankar och funderingar hon gärna bollar med mig, så jag la till henne på Facebook, för så klart vill jag hjälpa till inom det allra roligaste jag vet; hundträning! 

I sådana här stunder, när jag får sådana kommenterar om att folk kollar genom vår blogg, bakåt i arkivet, blir jag så glad och tacksam över hur noga jag har försökt att dokumentera allt. Och då menar jag allt. I min värld är att bara skriva om vinst- och uppflyttningsresultat, och då det går perfekt falsk marknadsföring. Om jag vill läsa om perfekta utförande kan jag läsa regelböckerna. Jag är intresserad av att veta hur man tar sig dig, hur man tacklar vissa bekymmer, och hur man utvecklas som ekipage. Jag är inte rädd för att delge bekymmer och problem, då just "problem" i min värld inte är riktiga problem förrän man låter dem vara det. Och jag är superglad att jag kan bidra till att hjälpa till, och inte bara skryta om när det går bra och i samma veva även på något sätt bidra till den enorma press det är inom hundvärlden. 

Men tolka mig rätt. Jag avgudar min hund även om jag inte bara skriver om guld och gröna skogar. Han är svår många dagar i veckan, men det är oftast också just därför jag avgudar honom så innerligt. Ofta när jag ser andra hundar tänker jag "Gud, en sådan tråkig hund." 

Jag är objektiv i mina sett att se och dela med mig av sådant som jag tycker att vi har kvar att utvecklas inom. Om du som läsare tolkar det otherwise får vi helt enkelt agree to disagree och i alla fall enas om att; Gud vilken tur att det här är min hund, och min blogg. 😊