Vi avslutar på topp!

Kanske årets sista träning? Vi hann med så himla mycket, en sådan himla bra träning blev det! Eller vad sägs som konskick, rutan, ingång med apport, metallapport, hoppapport, platsliggning och störningsträning? Gött!

Konskicken har vi inte alls kört nå mycket. Jag började ju med tanken att jag skulle lära in "runda föremål", men Hugo är så himla snabb i tanken, så efter att jag klickat några gånger för position vid konen och inte själva rundandet med tempot tillbaka så ville Hugo göra det till ett konskick direkt, utan rundande. Först blev jag lite bekymrad, men sen insåg jag att varför krå¨ngla till det då detta egentligen var det jag ville använda det till? Vi får se hur det artar sig. Än så länge verkar han förstå skillnad på rutan och konskick också! Toppen!
 
Rutan gick toppen. Trots inomhus. Annars tappar (inte bara) Hugo lätt farten inomhus i vår lilla inomhuslokal. Den är toppen att ha, men just fria följ, rutan mm är den på snudd för liten för. 
Apporteringen älskar han ju. Jag tog fram apporterna för att de legat i bilen och blivit kalla. Rätt som det är strosar han dit och erbjuder apportering. När jag säger att vi ska göra annat vill han hellre ha sin apport och springer ärevarv med den. Vad göra? Jag valde att le lite och sedan få honom på andra tankar bara. Metallapporten är inte heller några problem. Apport som apport, tydligen! 
 
Jag har ju tränat endel klass två-apportering men utan avslut, dvs ingång med apporten. Han har tidigare haft svårt för att förstå att man kan gå in i fotposition med apporten. Då droppar han den istället på mina tår och tror att det är dags för ny övning. Men idag trillade poletten ner! Långt ifrån rakt och snyggt, men han förstod. Han hittade även en rolig röresle med huvudet/halsen för att inte slå i mitt ben. Väldigt söt var han. Alla sätt är bra förutom de dåliga! ;)
 
Vi hann även med lite platsliggning. Maltesern Ruff var med idag. Jag nyttjade det genom att gå några varv med honom runt Hugo medan han låg plats. Ruff är inte jätteförtjust i Hugo så han morrade till och med en gång, men Hugo låg där, lugn som en filbunke, sneglade bara lite på mig. Hugo var lös hela träningen, Ruff levde om en gnutta, men Hugo ägnade inte en blick åt honom. Det blir bara mer och mer tydligt att det är tikfrustration han har problem med. Hanar skiter han blanka fan i, och om det blir obehagligt söker han stöd hos mig hellre än att lösa problemet själv. Underbart! 
 
Hopp-apport hann vi även känna på. Jag hade ingen vidare plan, utan ville bara se hur det såg ut. Jag kastade apporten. "Inga problem", sa Hugo. Han hoppade över, tog apporten, men ville sedan gå runt hindret tillbaka. Då delade jag upp det med att ge honom apporten och ställa mig på andra sidan hoppet, dvs som ettans hopp fast med en apport i truten. Det gick kanon, Hugo hoppade och satte sig till och med i fotposition (!). Nästa steg blev att lägga apporten framför Hugo i ettans hopp. Även det gick bra. Till slut lyckades vi göra hela treans hopp-apport fast utan ingång. Yey! Detta kommer nog inte alls vara särskillt svårt att få till. Underbart, även det ;)
 
Vilken bra träning va?! Bra planerad, bra känsla, bra attityd, och superduperbra resultat! Han lyckades ju lära sig massor av nya saker idag, duktiga popcornet! 
 
 
 

Vi ska skratta, vi ska gråta, älska, utvecklas och lösa varje gåta.

Jag ser fram emot 2014
Hugo börjar bli så mogen. Jag skulle bli ytterst förvånad om han inte tar ytterligare kliv i den riktningen under det kommande året. Givetvis med några tillbakasteg, men ändå alltid med siktet år rätt håll.
2014 ska bli vår början på något stort. 2012 var Hugo en liten knatte, och 2013 gick inte alls som jag hade tänkt mig, där i årsskiftet från 2012 till 2013. Men där har jag ju bara mig själv att skylla. Grön och ny i hundvärlden. Ingen aning om vad som krävdes eller vad som överhuvudtaget var rimligt.
 
Nu har jag mer kött på benen, en tydlig plan som i grund och botten egentligen bara handlar om att ha roligt. Men för mig ingår det tävling, prestationer och resultat i just det roliga. Men jag är fullständigt ärlig och uppriktig när jag säger att resultaten får gå hur fan de vill, lysande eller käpprätt åt helvete, så länge vi har siktat, satsat och gett oss in i det helhjärtat. Då har vi gjort allt vi kan. Då har vi haft väldigt roligt och har inget som helst att skämmas för, ångra eller bekymra sig över. Då kommer vårat år bli kanon.
 
 
 

Löptik

Så nöjd över busen. Han finner ro att sova i samma 40 kvm stora lägenhet, som inte ens är våran, som en löptik som viker ut sig för honom. Övning ger färdighet! Klapp klapp på axeln.