Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag

Vi pussas och kramas inte bara, utan vi tränar lite också. Mest hemmavid dock. Jag har hamnat i en riktig svacka i skolan. Ingenting jag tar mig an lyckas bli bra, även fast det till och med känns som att det har gått bra så kommer resultatet tillbaka som ett slag i solarplexus. Jag fick på senaste tentan 5 poäng av 40. Förstår ni hur urbota rikskasst dåligt det är?!? Jag som alltid har haft MVG i alla ämnen vågar ju knappt visa mig på skolan efter sådana resultat... Så jag har ofrivilligt fått lägga planer och mål åt sidan ett tag och bara ägna mig åt amatörmässig träning "för dagen" på någon parkering i farten typ. Planering obefintlig... Hundarna märker nog ingen skillnad, i ärlighetens namn, men mig stör det ganska mycket... Men det får vara så ett tag nu, för annars kanske till och med CSN grinar ihop och slutar ge mig pengar. Lite så illa är det. Och då kommer hundarna märka skillnad, för då får vi äta hårdbröd till frukost, lunch och middag, och det vill vi ju inte ;)
 
Det blir många frukostar till Nyhetsmorgon som start på dagen. Hundarna myser, och tigger en smakbit vilket dem såklat även får, nöjda bredvid ;)
 
Ni vet, instagram har stängt av sin funktion att man kan dela (bädda in) filmklipp, men om man har delat sitt instagramklipp till facebook och har en sida (inte en profil) så kan man därifrån bädda in filmklippet. Tur att man är Mastermind i problemlösning i sådana här världsviktiga problem ;)

Nå ja. eftersom att jag har strukit oss från Mars-tävlingen, som vi ändå i ärlighetens namn absolut inte var "första pris-redo" för, men som vi hade tänkt gå in och ha kul på bara, så har träningen lagt om en del fokus. Från att försöka få klart lydnadsklass 1 med allt vad det innebär i stadga, ordförståelse, helhet, kedjor så har jag nu lagt det åt sidan och börjat ta fram de högre momenten istället - så mycket roligare!!!
 

"Vi har börjat kolla på elitens inkallning. Snart redo. Ne, skojas bara... MEN jag tänker lite som så att det är till eliten jag vill, så jag tränar för det redan nu och tänker inte så mycket 'klass 1 först' eller överhuvudtaget så mycket klasserna för sig. Jag blandar hej vilt! Och med goda grunder kommer man långt och momentinlärningen blir rätt enkel att 'lägga ihop'.

Jag har dessutom börjat lära mig att inte bara låta det här med 'paradgren' bli på måfå, att prioritera vad man är bäst på och inte... I eliten finns det (idag) 3 moment med koefficient 4. Det är rutan, inkallningen och fjärren. De två förstnämnda är dessutom skrämmande lätta att 0a om man gör det dåligt, medan exemplevis ett fritt följ är svårt att nolla, och hur mycket man än tränar kanske man bara greppar efter 0,5 poängs höjning...

Om man dessutom alltid alltid tränar fria följet, varje träning, många pass, så kanske man även (beroende på vilken hund man har) prisar närarbete lite för mycket, så att dessa avståndsarbeten blir lidande (läs: inte lika prisade). Jag har lärt mig att börja tänka att det är viktigare att ha en jävligt hög lägsta nivå, och att kanske vara bäst där just flest poäng står på spel - att kunna få en 10a men också att absolut inte 0a.

För helt ärligt, hur många får en 10a i fria följet i eliten? Liten tankeställare inspirerad av förra numret Brukshunden som jag tidigare också bloggade om...

Rutan, inkallningen och fjärren... Dessa får gärna bli våra paradgrenar, och det kommer inte ske på måfå... För att citera Ingemar Stenmark: 'Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag' Det man tränar på blir man bra på, vi har lång väg kvar att vandra, men varför vänta?"

 

Vi har börjat kolla på elitens inkallning. Snart redo 😎✌🏻️ Ne, skojas bara... 󾌱󾌴 MEN jag tänker lite som så att det är till eliten jag vill, så jag tränar för det redan nu och tänker inte så mycket "klass 1 först" eller överhuvudtaget så mycket klasserna för sig. Jag blandar hej vilt! Och med goda grunder kommer man långt och momentinlärningen blir rätt enkel att "lägga ihop". Jag har dessutom börjat lära mig att inte bara låta det här med "paradgren" bli på måfå, att prioritera vad man är bäst på och inte... I eliten finns det (idag) 3 moment med koefficient 4. Det är rutan, inkallningen och fjärren. De två förstnämnda är dessutom skrämmande lätta att 0a om man gör det dåligt, medan exemplevis ett fritt följ är svårt att nolla, och hur mycket man än tränar kanske man bara greppar efter 0,5 poängs höjning... Om man dessutom alltid alltid tränar fria följet, varje träning, många pass, så kanske man även (beroende på vilken hund man har) prisar närarbete lite för mycket, så att dessa avståndsarbeten blir lidande (läs: inte lika prisade). Jag har lärt mig att börja tänka att det är viktigare att ha en jävligt hög lägsta nivå, och att kanske vara bäst där just flest poäng står på spel - att kunna få en 10a men också att absolut inte 0a. För helt ärligt, hur många får en 10a i fria följet i eliten? Liten tankeställare inspirerad av förra numret Brukshunden som jag tidigare också bloggade om...󾭖Rutan, inkallningen och fjärren... Dessa får gärna bli våra paradgrenar, och det kommer inte ske på måfå... För att citera Ingemar Stenmark: "Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag" 󾀼󾭩 Det man tränar på blir man bra på, vi har lång väg kvar att vandra, men varför vänta? 󾭞🏻󾮖🏻

Publicerat av Hundar med stort H den 14 februari 2016

Vi nöter med andra ord väldigt mycket fartmoment nu och så kul det är! I början av min och Härjas träningskarriär tänkte jag att hennes grej nog kommer att vara att jobba nära, morsgris (♥) som hon är, men icke sa nicke minsann, hennes paradgrejer innehåller parametern "SPRINGA FORT SOM FAN", det är det bästa, säger hon. Sen kan det ju även bero på att det man tränar på blir man bra på, och med morsgrisen i åtanke har jag tränat mer på avståndsarbete och att jobba utifrån mig än att jobba vid och mot mig. Övning ger resultat :) 
 
I alla fall så upplever jag att Härja har väldigt mycket väldigt naturligt när det kommer till fart och jävlar anamma. Som i nedläggande vid sidan, jag har aldrig behövt peppa upp dem utan så fort hon förstod vad "ligg" innebar så tog hon i så att golvet smäller. Eller att springa runt en kon, hon touchar ju nästan konen för att hon springer den snabbaste vägen och har inga som helst tendenser till att båga, än så länge, peppar peppar ta i trä. Sen kan det någon gång då och då hända att konen får en liten utskällning i farten för att hon är så taggad på att springa runt den, liksom ett litet startskall vid konen, haha lill-mongo-Härja! ;)
 
 
I rutan har vi däremot stött på lite trubbel, hon har god förståelse för vad rutan innebär. Så där är jag nöjd över att jag inte har använt mig av target eller så för Härja ser verkligen rutan som en target i sig - Jätte bra! men sedan vad hon ska göra med den är ytterst oklart i hennes lill-skalle just nu. Förstå mig rätt, det är ju jag som har gormat till det för lill-hjärnan, ingen annan :) Hur som helst så drar hon mot konorna och är lite allmänt förvirrad när hon väl kommer över första linjen. Hon tänker rent generellt mycket mer än Hugo i träningen så när jag har kört samma metod som med Hugo så har Härja lyckats tänka ut något mer än vad som var meningen i själva belöningen, så hon har som fått in en båge innanför linjen, vilket ju inte alls var meningen. Så nu ska vi jobba med att punktmarkera mitten av rutan. Eftersom att jag även vill ha mer fart än vad jag tycker att jag får när jag kastar en boll så ska jag nog börja med utlagda belöningar i rutan som externbelöning och bara köra det då och då, minst en gång per träning, så tror jag faktiskt att det kommer ge med sig själv :)
 
 
 
Jag har däremot börjat tycka att fotgåendet är pisstråkigt. Den känslan kom ju som en blixt från klar himmel ungefär. Det är ju så många delar, och istället för att känna mig peppad för varje del så känner jag bara "puuuuhhh, låt det bara bli klart", och då blir det ju sällan så bra tyvärr ;) 
 

På tal om go' känsla i fotgåendet... #HejaHugo 󾌧󾆿󾬔

Publicerat av Hundar med stort H den 12 februari 2016
Jag hade helst bara önskat att det blir sådär bra direkt liksom ;) Men jag vet ju att med Hugo såg det förjävligt ut jävligt länge och det gav sig som av sig själv efter ett tag, så jag tänker ha lite is i magen och köra lite fotgående varje träning bara, med genomtänkt belöningsplacering så tror jag det blir bra. "Neeeeej" skriker säkert fotgåendeälskarna inom er, "låt det inte bara bli hur som helst på måfå, ha en plan", men jag tror ändå på detta, att det får växa med tiden. Sedan har jag vissa fallgropar i huvudet jag har tänkt passa mig för, så som snea sättanden, position för långt fram och blicksläpp, resten tror jag bara löser sig själv. Naivt kanske. Vi får väl se. Jag lovar att ni får säga "vad var det jag sa" om jag om 1-2 år sliter mig i håret och grämer mig över min dåliga fogåendeplan :) :)
 
Däremot har jag märkt att med Härja fungerar det, just nu, allra bäst med god godisbelöning som jag håller vid midjan i belöningstillfället och ger henne varsågod-kommando att hoppa upp och ta den. På så sätt låser hon huvudet i bäst position, även fast jag kan pendla med armen under gång, men hon får en väldigt tydlig belöninspunkt. Tanken är sedan att kunna ha boll och så i armhålen, men just nu fungerar det sådär. Jag tycker att hon i nuläget blir lite "fladdrig i tanken" av lekbelöning. Hon vill som åt alla håll och kanter och tänker nästan lite för mycket då. Men jag tror, kanske naivt det med, att det kommer ordna upp sig själv med rutin och is i magen. Vi får se :)
Dags för nya halsband i alla fall! Jag kan inte bestämma mig för vilken av de två ovan. Den svarta är som gulligare och den rosa är stilrenare. Vad tycker ni?
 
I helgen har vi i alla fall träning med Cari på schemat. Vi hade hyrt en timme igår och tre timmar idag, så det var och blir superkul!

Hungrar efter mer kunskap

Just nu är vi inne i lite utav en viloperiod, tyvärr, men de kanske behövs de med. I alla fall för att livet ska gå ihop i övrigt. Just nu är det extremt mycket i skolan och jag kämpar för att få det att gå ihop. I veckan är jag i alla fall Pluto-värd (vår inomhuslokal) och så till helgen kommer Cari till Luleå och håller kurs, så då ska vi träna tillsammans efter det. Det blir kul! 


Jag har beställt två nya böcker och väntar med spänning! En agilitybok och en sökbok. Jag vet inte ens om jag vill hålla på med agility ännu, men jag är extremt sugen på att lära mig något nytt ju! 

Dessutom har vi bokat en till kurs för Maria Brandel i september, en för SWDI i maj och så även en till kurs i sommar som inte är officiell ännu, mer om det senare 😍👏🏻 


Hyllning till Härja

"Härja är kul". Har ni hört det förut? Det kanske låter tjatigt, feel free att sluta läsa om det sticker i ögonen, men jag kan inte understryka nog hur kul hon är, Härja. Så självklar. Oftast handlar det inte om några speciella kunskaper eller någonting av träningsslag, utan mer om hur hon är som individ och hur hon får mig att vika mig av skratt flera gånger om dagen bara för att hon är hon. Samtidigt är hon så gosig och närhetssökande och i nästa sekund full rulle åt alla håll och kanter. Samtidigt så godhjärtad och naivt snäll mot allt och alla. Min sessa. ♥
 
Jag hade först tänkt spara denna ihopklippta film till senare men jag lägger upp den nu. Jag får väl göra en ny senare, för någonting som verkligen är säkert är att det är så mycket roligare med filmer än med bilder! :)
 

Ifall ni sitter på en telefon och det står att den inte går att spela upp så trycker ni bara på "spela upp med internet/safari" så fungerar det. Det är youtube som strejkar mot låten, men jag vägrar byta låt så att det är bara att gorma till det om ni vill se en liten sammanfattning av Härjas första 7 månader hos mig :)