Rom byggdes inte på en dag

Den senaste tiden har varit rätt kaotisk faktiskt. Inte hundträningsmässigt, men i skolan och i övrigt. Tiden har gått fort och långsamt på samma gång. Det har varit så sjukt mycket att få gjort och att hålla koll på. Ett som är säkert är att jag längtar ihjäl mig till torsdag nästa vecka då jag skriver läsårets sista tenta och sedan är ledig i nästan tre veckor. Det är så efterlängtat och välbehövligt. Mitt huvud, och min kropp, är verkligen helslut efter denna slutspurt i skolan... Jag har typ känt mig bakis (!) både i knopp och kropp varje morgon jag har vaknat på senaste tiden, oavsett hur många timmars sömn jag har fått. Sedan ska jag jobba 8 veckor denna sommar, med 6 dagars veckor... Det känns lite motigt just nu faktiskt, men efter lite ledighet tror jag att jag kommer vara taggad att få jobba ändå. Jag har ett roligt jobb, och bara det att det är någonting annat än att plugga gör att det kommer bli bra. Man lämnar ju dessutom jobbet på jobbet, till skillnad från plugget, så det kommer nog bli bra. Nå ja, färdigsvamlat om det... :D

 
Den senaste tiden har vi hunnit testa på att valla, och därmed är även ett litet "mål" uppnått för detta år. Det var kul att testa på och instruktören tyckte att Härja och gänget hade framtid i vallhagen, att hon tände och att vi kunde avancera till nästa gång. Hon har verkligen ett hjärta av guld min lilla sessa. Det känns som att "standardreaktionen" när man träffar på ett får för första gången ska vara att man kanske testar boffa lite på den eller i alla fall tycker att den är lite konstig. Härja reagerade såhär:

 

 

Idag har vi varit på en introkursdag i vallning med tre andra aussie-ekipage. Härja har aldrig sett ett får i hela hennes liv förut. Hur hon tacklade det? "Åh vatten, mums... OJ HEJ? Vem är ni? Vad är ni? Jag är i alla fall snäll" 💓 Ja det är hon verkligen, en glad liten snällis som varken vill eller tror något ont om någon eller något. En väldigt lättsam, om än ibland kanske lite väl naiv livsåskådning... för nä Härja, alla är faktiskt inte snälla tillbaka alltid 😅😅 Nå ja. Kul att testa valla! Extra kul att instruktören sa att hon blev positivt överraskade av vårt lilla aussiegäng. Vallning är nog inget vi har tänkt syssla med allt för ofta, men kul att prova på lite! 🐑💛

Ett filmklipp publicerat av Julia Åström (@juastrom) Maj 15, 2016 kl. 2:12 PDT


Vi får se hur mycket vallning det blir för oss. Jag har någon liten vision/tanke/bild av att det kanske blir någon enstaka helg per år, bara för att det är kul att lära sig mer om sådant och testa på, men inte mer än så... :) 
 
Vi har haft en lite lugnare period med träning, men när vi har tränat har vi fortsatt att lägga fokus på ingångar på plan och tävlingsmässiga fotgåenden. Vi har verkligen en utvecklingkurva som går spikrakt uppåt där. Kul att se att tankarna och träningen ger resultat. Jag har även testat se om "kindtarget" är någonting vi kan jobba med haha, och jävlar vad taggad hon blev av det. Sedan att jag ibland då istället blir naffsad i benet på köpet är väl bara detaljer?! Haha.... Jisses. ;)

Platsliggningen känns verkligen jätte trygg och bra nu. Skönt! Hon låg 7 minuter platsliggning medan jag dammsög bilen igår, samt en plats med nya och bekanta hundar på Piteå Brukshundklubb efter tävlingen igår. Skällande hundar mm stör minsann inte henne. Det har det förvisso aldrig gjort, det är mer matten som är störningskänslig för sådant ;) Nå ja. Nu syns det verkligen på damen att hon har förstått att platsliggningen är en uppgift och att man ska ligga där, inte bara att man ligger där och "väntar på bättre tider". Superbra!
 
Däremot måste (läs: det hade i alla fall varit bra) vi ta tag i passivitetsträningen när man typ minglar. Jisses, hon är ju överallt och ingenstans. "Om inte alla på detta ställe älskar mig innan vi åker härifrån så har jag misslyckats" typ. Jaja, hon har ju en kul inställning till livet i alla fall, så det får väl ses som ett lyxproblem ;)
 
 
Om två veckor är vi anmälda till en lydnadsklass 1 i Boden. Jag har egentligen inget mål om att ta ett förstapris då. Det har vi inte tränat tillräckligt mycket och bra för helt enkelt. Det kommer komma tids nog. Det är jag övertygad om, men man måste börja någonstans. Rom byggdes inte på en dag. Nu vill jag bara prova vingarna, gå ut och ha kul och komma igång med detta. Det ska bli så kul att få dela dessa upplevelser och börja denna resa med min allra bästa lilla kompis. ♥ 

Även solen har fläckar

Jag läste just ett blogginlägg som satte pricken över i:et. Exakt såhär är det ju.
 
"Visst är man i många fall oerhört partisk med sin älskling, så även jag, men även solen har sina fläckar. Det vet alla om. Därför känns det så falskt på något vis när man aldrig någonsin nämner akilleshälen på sin stjärna utan bara framhäver det som är bra.

Vissa saker vill man inte dela med omvärlden, det köper jag, men har man valt att vara en offentlig person som det blir när man har en blogg så tycker i alla fall jag det är roligare om man får följa både med OCH motgångar. Att bara läsa en blogg där allting är så sockersött och perfekt är inte intressant för mig, för det speglar ofta inte verkligheten. Alla har ett träningspass någon gång som går åt helvete, ett hundmöte som blev uppåt väggarna, men vadå? Du har väl ingen sämre hund för det. Det är ju bra om man slipper uppfinna hjulet flera gånger. Om något gått fel och man hittat en lösning på det, perfekt! Då kan även jag eventuellt ta med mig det i min träning och fortsätta utvecklas.

Men smaken är som baken. Det som intresserar mig är ärligheten och känslan i det många skriver. Det får en att verkligen bli genuint glad om det fungerar och någon lyckas. Bara rapa upp ”duktigheter” utan att visa sig mänsklig är inget för mig, och tur är väl att jag har möjligheten att inte läsa dessa bloggar utan läsa de jag känner mig berörd av"

Som amen i kyrkan!

 

Inte bara medgångssupporter

Nu har vi tävlat för första gången. Förvisso bara en inofficiell tävling men upplägget var ju precis som på en riktig tävling, med en riktig domare osv. Jag var dessutom tävlingsledare för lydnadsklass 2. 
 
Hela ståhejet började egentligen med genrep på måndagen. Bilarna var parkerade på parkeringen och planen som var lite skymd hade vi inte spanat in förrän det var dags att gå in på planen med kommendering. Det gick inte alls bra. Härja kändes lite disträ och faktiskt lite obekväm i situationen. Egentligen inte direkt störd eller ofokuserad men hon såg ut att tänka "Det här känner jag inte igen. Det här var ju konstigt". Inte alls kul som förare att då känna att jag inte alls har lyckats förbereda Härja för detta... Men vi körde på med lite ingångar på plan och lite smått några moment. Det blev bättre och bättre och till slut lekte vi bara där på planen. Lite besviken (inte på hunden, bara på mig själv) men framför allt förvånad rullade jag hem till Boden.
 
Då var det dags för tävling på tisdagen. Jag hade hjärnan mer i hur tävlingsledandet skulle gå än hur det skulle gå med Härja. Jag ville typ bara få Härjas runda överstökad för att jag var så tankspridd över mitt TL-uppdrag. Vi fick startnummer 1 och jag ville inte lägga platsen. Härja som hade varit på en ordentlig rastningsrunda i området samt värmt upp lite fick ligga i bilen medan de andra körde plats. Sedan tog jag ut henne och försökte värma lite till, men hon kändes lite sådär som igår - loj och förvirrad. Låg är fel ord, men hon var inte riktigt den där spralliga glada Härja som jag och mina träningkompisar känner. "Jaja" tänkte jag och tänkte bara att jag skulle få till en positiv upplevelse. För lidande var hon ju inte, "bara" uppenbart oförberedd. 
 
 
Vi gick in på planen och körde först tandvisningen. Träningen hade gett resultat. Hon var lite glad-sprallig-lätt i rumpan när domaren kom fram, men helt ok ändå, allt gick på 3 sekunder och betyget blev 10! Man såg att hon förstod att det var ett moment. 
Tandvisning: 10 p
 
Då var det dags för linförigheten, och redan innan den fick jag henne inte att sitta ner. Hon vägrade typ. Askonstigt. Så var det även hela linförigheten, och halterna som i vanliga fall brukar vara vårt starkaste?!
Linförighet: 6,5 p med kommentar "sitter ej i halt, vid sväng"
 
Läggandet var snyggt! Men då på väg bort från Härja börjar mitt koppel dingla ner ända till fotknölarna så dum som jag är fixade jag det på tillbakavägen och då ställer sig Härja upp. Äsch äsch. Men om det inte vore för det lilla "tekniska felet" så var jag nöjd med läggandet :)
Läggande: 5 p
 
Härja joggade. Härja har aldrig joggat i hela hennes liv...?! Ingångsträningarna har i alla fall gett resultat. Inte supersnyggt men inte heller katastrofalt ;) 
Inkallning: 7 p med avdrag för tempo och avslut
 
Snyggt! Bra avslut också! 
Ställande: 10 p
 
Apporten valde jag att avstå för att vi helt enkelt inte har tränat det tillräckligt, jag har aldrig testat med någon annans apport. Så det kändes bara dumt att "kräva" det av henne i en sådan här situation. 
Apport: avstår
 
På hoppet var hon duktig vid uppställningen, annars har vi kämpat lite med att hon blir lite "Hey baberiba" och vill springa fram till hoppet innan. Men det gick bra. Det enda som blev knas var att när hon hade hoppat över hindret så sprang hon fram till korgen bredvid hindret som var ställt bara 2 meter bredvid. Det var nog faktiskt inte en enda hund i ettan som inte sprang fram till den korgen. Så det blev lite knasigt, men äsch, sådant som händer med en nybörjarhund kanske. Vi får träna mer på det bara :)
Hopp: 7 p med kommentar "avslut"
 
Helhet: 7p
 
Sedan när jag fick se filmen såg det i alla fall bättre ut än vad det kändes. Haha filmen nedan är den film som finns. Emelie som var gullig och erbjöd sig att filma råkade filma mest ner i marken haha... När hon trodde att hon filmade hade hon av kameran och tvärtom. Hahaha! Så det kan gå. Men det gör ingenting :) Det kommer hon få höra om dock ;) ;)
 
 
I efterhand inser jag att det inte var så himla dåligt. Kanske för att vara Härja, men egentligen inte för att vara en lydnadsklass 1-hund helt utan rutin och uppenbarligen med alldeles för lite tävlingsträning. Det är såhär det är och oftast ser ut i lydnadsklass 1, med några undantagsfall som briljerar här och där. Vi får träna mer helt enkelt.
 
Våra plus och minus att ta med oss från detta:
- Vi fick inte riktigt till uppvärmningen
- Förarens fokus
- Halterna?!
- Stadga i läggnade
- Önskar mer driv och galenskap.
+ Obrydd i TL, domare, publik och andra hundar! 
Ställande och tandvisningen!
+ Trots att hon kände att detta minsann var lite konstigt så var hon med mig hela tiden. Hon hade rent hypotetiskt kunnat bli släpig, kunnat nosa, kunnat hitta på annat som att pussa upp TL och/eller domare och liknande. Men Härja kämpade på vid min sida. 
+ Förhoppningsvis en positiv upplevelse och erfarenhet rikare! :) 
+ Ett bra kvitto på vad vi behöver träna mer på: Tävlingsträning!!!
 
Och så vill jag även påstå att min egen inställning är positiv också. Jag må vara lite förvånad men inte alls besviken egentligen. Det känns bara som ett "jaja, så gick det med det" och att det inte är så jävla viktigt. Jag fick även många frågor efter tävlingen "hur gick det?" osv och jag sa bara som det var "ne det gick väl inte så jätte bra, men det är ingen fara med det". Jag försöker ändå bidra med en känsla av att det är kul att tävla, nu vet vi vad vi behöver träna vidare på. Det är inte på liv eller död liksom. Annars vet jag många som till och med jag blir nervös av när de kliver av planen och har 1,2,3,4 och 5 förklaringar på varför det gick dåligt, massa hispigt intygande om att "vi har inte tränat på det där" och massor av ursäkter för att vi i publiken inte ska tycka att ekipaget var dåligt. Jag vill istället bidra med känslan att jag är människa och Härja är hund. Vi är inga robotor. Dessutom saknar vi båda rutin. Så nu får vi träna mer på detta och komma igen en annan gång. Det är inte värre än så. No biggie. "Jaja". 
 
Hur gick det med tävlingsledandet då? Haha! Inte bra... Det började bra egentligen men sedan gjorde jag tabbe på tabbe på tabbe. Försökte rädda upp mina tabbar med att tänka/förbereda nästa moment i huvudet men då blev jag ju som i något zombie-mode så jag råkade säga "momentet slut" när momentet inte var slut, råkade glömma att hämta apporten hos föraren efter momentet och råkade glömma att säga "lägg hunden" innan "lämna hunden" på fjärren. Som tur var var ekipaget ett väldigt duktigt och rutinerat sådant så det gick bra för dem ändå, trots ytterst virrig tävlingsledare. Ne, tävlingsledning är nog ingenting för min lilla förvirrade hjärna faktiskt. Uttrycket "rätt person på rätt plats" stämmer inte överens med mig och rollen som tävlingsledare. Men jaja. Då blev jag ytterligare en erfarenhet rikare och kan utesluta TL ur min framtida "karriär" i alla fall. ;) 
 
Nu blir det 2 st vilodagar och i helgen ska vi träna med både Therese och sedan med Cari, och på söndag ska vi på en introdutionskurs i vallning!! Spännande! :D