Valpträff 26-27 september 2015

 
Sista helgen i september for jag och Magdalena med våra småtjejer till Kiruna för valpträff! Hugo och Trixie fick stanna hemma, dels för att vi skulle behöva ha så mycket prylar med oss så det var svårt att rymma 4 hundar, men också för att helgen gick ut på att träna småtjejerna och då skulle det bara kännas taskigt mot de stora hundarna att inte få göra så värst mycket! Så Hugo fick vara hemma med Jonas på lördagsmorgonen och Härja och jag fick tjej-helg i Kiruna. Det är faktiskt första gången vi är ifrån Hugo. Konstig känsla. 
 
Det gick ändå bra att köra bil till Kiruna. Framme en timme före utsatt tid, herre jisses! Och det trots en liten felkörning. Vi blev sedan bjudna på supergod lunch som Cari hade gjort, och efter det gick vi ut för att spåra i regnet. Jag valde att testa med godis i spåret, vilket jag ångrar och inte vill göra nu igen. Härja glömmer bort vad hon höll på med när hon börjar käka godis i spåret, då blir det godissök och inte spår. Extra dåligt på asfalten där hon ju kunde gå så mycket på synintryck och till slut chansade på att alla småstenar också var godis. Ne, godis får vi i så fall hålla oss till på grus eller gräs om vi absolut måste. Hon är ju så pass spårmotiverad och gillar föremål i spåret, så jag föredrar det helt enkelt! 
 
 
När man ser bilderna kan man ju dock inte riktigt se "det dåliga" i hur det gick. Så att säga att det gick dåligt var nog att ta i helt enkelt. Men det gick inte så bra som jag ville. Ingen progression i träningspasset direkt (så som Jens Frank från SWDI så fint föreläste om i fredags, mer om det senare) och därav är jag helt enkelt inte helt nöjd över min egna planering. 
 
Efter det gick vi in och fikade och körde sedan nosework. Helt sjukt hur snabbt dessa valpar lär sig! Första gången förstod inte Härja vad hon skulle göra, så hon sprang omkring glad i hågen och hälsade på allt och alla. Men hon är ju en glad tjej och när hon inte ens vet/förstod att de där stolarna och det i mitten var något att jobba med så är det fullt förståeligt. Andra och tredje gången var hon å andra sidan inte alls intresserad av syskonen, för då hade hon förstått att det gick att jobba!
Ingen blev förvånad över att Härja var den som lyckades hoppa upp på "koj-taket" 😅 När det sedan rasade var det som "jaha, min kong var ju inte där i alla fall, då letar jag väl vidare då". Medan matten jämnt och ständigt får ha hjärtat i halsgropen.... 😉

Kul övning! Vi presenterade helt enkelt en kong för valparna och sprang sedan och gömde den. Efter det tejpade vi fast små kongbitar på stolarna. Jätte kul att se dem jobba och direkt fatta vad de faktiskt letade efter! Att det stod stolar huller om buller spelade ingen större roll. "Det går ju att försöka springa rakt igenom" ungefär. 
 
Sist för dagen körde vi "mörkersök" inomhus. Vi sprang iväg och gömde oss och valparna fick leta oss. Kul att se hur de bara sätter fart i galopp och prompt ska hitta matte. Väldigt orädda!
 
 

Härja ville också vara med! 😂😍💘 valpträff i Kiruna 💞 #tandem #fotgående

Ett filmklipp publicerat av Julia Åström (@juastrom) Sep 26, 2015 kl. 12:37 PDT

Cari tränade lite med Trøkk på kvällen. Gulle-Härja ville också vara med! 

På söndagen körde vi först spår igen. Härja spårade som en Gud men matten klantade sig rejält. För först litade jag inte på henne och var helt säker på att spåret vinklade där hon ville rakt fram, men nej nej, det var ju inte så. Jag hade tagit sikte på fel träd. Sedan spårade hon som en Gud över asfalten och terrängskiftet till grus märktes inte ens. Men sedan inne i "labyrinten" av prefabricerade hus så tappade hon bort sig helt. Tråkigt att sluta på det sättet, men ändå en erfarenhet rikare. Dessutom hade jag tankevurpat när jag tänkte att jag ju kunde gå tillbaka till höger om spåret, men det gick ju inte eftersom att bilen stod till vänster och då hade jag behövt korsa mitt eget spår. Ja, en sjukt förvirrade spårmänniska denna gång helt enkelt. 



Efter det körde vi uppletande. Här fascinerde Härja mig något enormt i passiviteten. Vi skulle nämligen ha med alla valparna och sitta och vänta på vår tur. Jag har hela tiden haft bilden av att Härja har svårt för att chilla och vänta på sin tur, skriker som en gaphals och är allmänt bananas all the time. Men icket. Hon satt som värsta lilla ljuset och tittade noggrannt vad som hölls på med i skogen. Om något syskon kom fram viftade hon på svansen typ som att "jag tycker om dig, men jag har faktiskt inte tid just nu" och fortsatte titta ut över uppletanderutan! Endast när Jazza körde kom det några små pip. Det ger mig uppvaknadet att Härja är inte dålig på chilla, hon är ju bara världens morsgris! Det jag har trott förut ha varit när hon har gått bananas för att jag går ifrån bilen och hjälper de andra i träningsgruppen eller så. Då skriker hon ju helt enkelt för att jag försvann, inte för att hon hatar att ha tråkigt egentligen. Makes perfectly sense nu när jag lägger ihop 1+1 med övriga vardagen. Intressant insikt! :)

Uppletandet gick i alla fall bra det med. Hon lyckades att komma in med pryl båda skicken. Föremålshanteringen kanske inte var perfekt, men vad begär man av en 4 månaders gammal valp som aldrig har testat det tidigare? Rutan var ändå 50 meter djup. Kul att se hur hon direkt liksom bara visste vad som skulle göras. Av med kopplet och så swishade hon iväg i 190 knyck och slog på näsan. Kul att se! 
 
 
Vi slutade dagen med lydnad där vi körde en one-by-one (Maria Brandels koncept) med en ingång på plan, ett fotgående och ett zäta. Jag är inte alls nöjd med ingången, det blev bara som en vanlig koppelpromenad mer eller mindre för att jag inte hade någon bättre plan än så. Fotgåendet är jag nöjd över efter våra förutsättningar - hon har aldrig gått rakt fram i fotgåendet förut, bara svängt! Zätat då. Ja, damen har aldrig blivit berömd för ens ett frivilligt sitt eller ligg förut så jag exprimenterade bara, men jovisst, nog fick jag henne att utföra alla skiften med stadga och allt! Lite lite lyft på ligget, men väldigt bra med tanke på förutsättningarna ;) 

Sen körde vi bytesleken med hopp om att få tips på hur jag får henne att hålla den andra leksaken längre innan byte. Själva bytena är aldrig något problem. Även om hon är lekgalen så är hon typ mer matte-galen. Så om jag kastar en leksak och sedan tjoar, då släpper tösen oftast leksaken och kommer till matte för att matte tjoade! Men den knuten verkar ha släppt och nu ska vi jobba vidare med grunderna där! 


Efter det var tanken att vi skulle fota valparna ihop. Men jag tog sedan tillfället i akt att se om det gick att träna med Härja samtidigt som de andra busade - och JÄVLAR! Jag körde typ en tråkig övning. Dvs gå rakt fram och belöna följsamhet vid vänster sida. Som belöning fick hon en kastad korvbit varpå jag gick vidare och hon sökte vänstersida hela tiden. Detta alltså med syskon som busade huller om buller. Hon liksom ba "ne, det där har jag inte tid med, jag ska ju jobba!" Jävla stjärna!!! Och det trots att hon har haft superkul med syskonen hela helgen... Så imponerad och nöjd efter helgen så att det är helt otroligt. Blir bara mer och mer kär i den svarta lilla pärlan. 

Take it to the NEXT LEVEL

Igår hade vi upptaktsmöte med elitsatsningsgruppen som även fick namnet Team: Next Level. Jag gillar det namnet. Lite sådär lagomt kaxigt samtidigt som det inte blir någon ironi i det om man inte tar sig "till stjärnorna". Nästa nivå siktar man ju alltid på, oavsett var man är. 

Nå ja. 9 härliga ekipage från Luleå, Boden och Piteå. 2 tollare, 3 aussies, 3 schäfrar, 2 pudlar, 1 Border Collie och 1 kelpie. Nä, jag är inte dålig på matte, jag är rätt bra faktiskt, men några av förarna har två hundar. Superkul ska det i alla fall bli detta. En riktigt bra och kul grupp tror jag att vi kommer bli, med samma typ av ambitioner, men med olika erfarenheter och kanske även lite olika tillvägagångssätt i träningen men med samma huvudtanke - det ska vara kul att träna hund! 

De första 4-5 veckorna kommer vi ägna åt att lära känna varandra. Vi ska välja "ett moment som inte är ett lydnadsmoment" och visa upp lite hur vi tränar, vad hunden är för typ, osv. Jag tror det kommer bli riktigt bra! Vi kommer blanda in mycket teori samt lite mer "pappersgöra" än vad jag är van vid. Jag tycker att jag är bra på att planera men jag freebasear nog detta planerande mer i huvudet. Men det ska bli spännande att få testa lite nytt också! Och få nya ögon som granskar, hjälper och stöttar vår resa till toppen! 

Det går ju tyvärr inte att lägga upp filmer via mobilappen, och jag sitter så sällan vid datorn. Men jag och Härja har i alla fall börjat träna rutan. Mest för att det är mitt favoritmoment, men även lite för att jag gärna vill bli relativt klar momentmässigt med både klass 1 och klass 2 i vinter, och då är rutan ett sådant moment som kan vara lite svåra att få till inomhus. 

Men här får ni läsa tankar kring en film jag la upp på Facebook ("Hundar med stort H") och så får ni nyfikna helt enkelt kolla på filmen där så länge. ☺️

"Här är hela filmen från gårdens "rutan"-träning med Härja. Mitt favoritmoment ☺️ 

Jag har valt att köra lite samma metod som jag gjorde med Hugo, dvs att först lägga en leksak i rutan, och sedan LÅTSAS lägga en leksak i rutan och kasta bollen över huvudet på hunden när hunden passerat främre linjen i rutan. Även viktigt med belöningssignal just där. 

Det gäller sedan att fort fort arbeta bort den hjälpen. Det handlar inte om "några veckor", eller ens om "några pass". Redan från början testar jag att bara EN gång lägga ut bollen där, direkt efter låtsas lägga ut bollen, och direkt efter det se om hunden fortfarande tror att/förstått att belöning finns där på något sätt. Om det inte fungerar får jag så klart backa till att låta bollen ligga där, samt att gå ut och låtsas lägga boll där fler repetitioner, men det blir jätte fel att fastna i den här hjälpen som något slags "delmoment", för då tror jag bara att det förvirrar hunden till att bygga upp någon egen version av vad momentet är och inte är. 

I samma tankesätt gillar jag inte heller target-metoden. Då jag inte tror att i alla fall mina hundar hade förstått att själva rutan har något med saken att göra. Visst, kliva på en target är jätte kul, men om den står på en stubbe, i en grop eller i en ruta tror jag inte de reflekterar särskilt mycket över utan bara tänker "jag ska kliva på targeten". Men det finns många vägar som bär till Rom, och så länge man får det att fungera finns det ju ingen idé att ifrågasätta, men JAG gillar inte target-metoden, utan har valt denna metod istället. ☺️

Istället som visas i denna film blir rutan själv en target. "Passera första linjen och det kommer en boll över huvudet". Det blev inte jätte tydligt på den här filmen men Härja brukar kunna starta med ryggen mot rutan, med mig sittandes på huk med ryggen mot rutan osv. Det blir med andra ord inga framåtskick "bara", utan tanken är att hon verkligen ska lära sig att söka sig till rutan. Så småningom är jag väldigt snabb med att ta ut avstånden ordentligt och skicka henne med saker i vägen osv för att hon verkligen ska söka sig till rutan. Det handlar då inte egentligen om att "se så svårt min hund kan det" utan bara om att ge hunden en förståelse för var jag menar att hon ska springa på kommando "rutan", jag menar inte rakt framåt, jag menar inte heller till en tasstarget. Det är rutan som är själva targeten. Här har vi dessutom inte döpt "beteendet" ännu, utan jag uppmuntrar bara själva sökandet till rutan. 

Stannandet i rutan lägger jag in väldigt sent. Jag vill att hunden först har en ordentlig förståelse för vad (VAR) rutan är. Om jag blandar in stanna i ett för tidigt skede i träningen så kommer det mest troligt bara att leda till att hunden tänker "aha, det var att jag vände mig om och stannade som gav belöning" och det är väldigt vanligt att hunden testar att stanna innan rutan. Hunden har helt enkelt inte tillräckligt god förståelse för vad (VAR) rutan är i min mening. Så har jag valt att göra i detta moment som kanske är ett av de moment som har flest tillvägagångssätt av alla moment i lydnaden. ☺️

ÄLSKAR Härjas naturliga fart. 😍 Här har vi inte kört så pass mycket att hon har hunnit få någon jätte förväntan bortåt (mina bollkast), utan hon är helt enkelt en fartdåre! 
Det är snarare vanligare att hunden i ett sådant här tidigt skede travar till rutan för att hunden tänker och/eller kanske är lite osäker på vad den förväntas göra. Det hade jag dock belönat ändå, och sedan när förståelse för vad (var) rutan är byggt på fart i det hela.
 Men "trava" eller "osäker" finns nog inte i Härjas vokabulär. 
Snarare "Kör, bara kör!" och "den som bromsar förlorar" 💨💨

Vi har dock tappat lite av den bra:iga bytesleken vi hade påbörjat för någon vecka sedan. Men det får vi väl se som irrelevant för denna film just 😉"

Hugo tränar mycket jakt, främst sök, och springer mycket barmarksdrag med mig. Han verkar ypperligt nöjd med tillvaron, min prins. ❤️


K9 organize


AppStore's bilder 


Jag har hittat en riktigt bra planeringsapp i telefonen som har möjlighet att sätta upp mål, delmål, utvärdera med glada och ledsna smileysar samt betygbedömning och kommentarer "att tänka på till nästa gång" efter varje pass. I like it!