På träningen i onsdags körde vi mycket störningsträning. Dels med leksak och även med andra hundar. Svårt sa Hugo och försökte springa till snygga Dimma en gång. "Så där gör man inte" av matte, och alla 6-7 lösa träningspass efter det gick kanon! Vi gick förbi Dimma och utmanade ödet så att säga, men jag tror att det är så han kommer lära sig.

 

Väldigt svårt sa Hugo, han gick bakom mig när han skulle gå fot (när vi försökte gå förbi Dimma). MEN han har börjat tänka. Det är det jag vill, för att sedan belöna rätt tänkande. Det ska inte bara råka bli bra, han ska veta vad som är bra och vad som är dåligt. Man ser nästan hur det ryker ur öronen för att hjärnan går på högvarv. När han får för sig att springa till hundar så tänker han inte alls, då kör han på impuls och agerar efter första tanken. Nu tänker han "matte sa att jag inte fick göra så" och så väljer han att inte göra så, sedan går han fot bredvid mig ca 20 gånger fram och tillbaka och han blir bara självsäkrare och självsäkrare för varje gång på att han inte ska springa till Dimma och på sin uppgift - att gå fot med full fokus på mig. Härliga killen! Vi tar stormsteg framåt! 

 

Vi körde efter det läggande och även hoppet. Vi märkte ju att de inte fungerade så bra när vi kedjade. Så nu delade vi upp dem! Här nedan en film på när vi testade tvåans hopp. Haha, lite bloopers ;)

Observera att nu testade vi bara. Så att han lägger sig och sådant och att jag fortsätter kör... Det är bara på ploj (skoj). Ibland ser det även ut som att jag belönar i filmen, men jag säger något i stil med "tokigt" "knäpper", väldigt glatt dock. Min filosofi är att så länge han anstränger sig men gör fel, då får han ett positivt felkommando som bara signalerar: Bra att du anstränger dig, men det var inte det där jag ville. Tänk er ett klicker-klick, fast reverse. Om han däremot gör nå fuffens, exempelvis luktar på backen, då får han ett negativt felkommando. Typ "lägg av" eftersom att då handlar det om att han inte anstränger sig. Att ge ett negativt felkommando och låta arg när hunden gör fel men försöker, tror jag bara sänker hundens självförtroende... Förstår ni vad jag menar?

 

Om jag hade velat träna det här hade jag sagt "tokigt" och inte fortsatt då han gör fel. Men nu ville jag bara känna på momentet. Hur känns det? Är det svårt? Läskigt? Hur mycket tid kommer vi behöva lägga ner? Om jag hade velat träna på det hade jag förmodligen delat upp det också. Men nu latjade vi bara. Märks det att Hugo gillar fjärren? Jo, tack. Men jag tror även att han får upp bilder/känsla av att "när jag är på såhär långt avstånd från matte och vänd mot henne, då är det skiften mellan sitt och ligg som gäller". Men men, detta moment tyckte vi båda var kul och det ska nog inte vara alldeles för svårt att printa in. 

 

Märks det att vi är lydnadspepp igen?! ;)

Igår spårade vi. Vilken spår-stjärna han är! "Ta vara på detta nu, och detta kan bli riktigt sjuhelsikes bra alltså!" ekar i min skalle. Upptrampet (visst heter det så?) hade han ett jävla sug i och sen bar det av. Han har ett bra tempo och jag bromsar honom så fort han försöker höja nosen lite för att kunna ta sig fram snabbare. Lätt att det blir så när de är taggade på att ta sig framåt i spåret. 

 

Första pinnen gick han kanske 3 meter ifrån och direkt såg jag hur han började söka av stället "VAR ÄR DEN?". Jaaa, han hittade den och kom stolt med den till mig. Vi lekte med den, bakåt i spåret, som jag har fått inbankat i skallen av Sussi. Vinkeln tog han fint, inte lika klockrent som jag vet att han kan, men han visste att spåret fortsatte åt vänster i alla fall. De två kommande pinnarna gjorde han likadant som första pinnen. Det som glädjer mig är att det "råkar" inte bara dyka upp en pinne framför näsan på honom och han "råkar" inte tycka att den är kul. Det har blivit tydligt att han VET: här är det en pinne, jag ska fanimej hitta den. Och så hittar han den. Toppen!

 

Leksaken var till min stora förvåning inte jätte kul. Med andra ord - pinnarna har fått högre värde. För leksaker är guld för honom i vanliga fall (lydnad, vardag, etc).