Kurs för Cari 22-23 november
I helgen kom Cari till oss för att hålla kurs i lydnad. Superkul och efterlängtat! Disse fick stanna hemma med mamma, och Hugo fick 5 pass fördelade enligt följande:
lördag: uthållighet fotgående, vittring, fjärr.
söndag: skall och tävlingskommendering
Vittringen och fjärren är jag väldigt överraskad över. För under en tävlingsmässig kedja på söndagen klarade Hugo av en 10 p-mässig fjärr som sista moment. Vi har tidigare haft problem med att han gärna ligger kvar i osäkerhet/bekvämhet/jobbigt att utföra i kedja, men nu så!
Vittringen har vi en plan för att lära honom att alltid börja från vänster. Samt att lära honom att växla från intensivitet till noggrant sorteringsarbete!
Skallet fick vi inte fram något, men fick lite verktyg att jobba vidare med, och igår lyckades vi närma oss någonting som kan komma bli ett skall. Kanske lite mer basstämma bara ;)
Tävlingskommenderingen var väldigt dyster att se faktiskt. Vi hade kanske skrapat ihop till ett förstapris med 10 p på både ruta och fjärr, men det är skitsamma i detta fall, för direkt när vi blev inkallade på plan var Hugo låg och släpade. Så är jag inte alls van att se honom när vi "bara" tränar fotgående och liknande "rakt upp och ner". Men så fort det vankas tävlingsmässig kedja så är det som att han har räknat ut att "nu är det ungefär 5 minuter till jag får någon belöning, shit vad jobbigt" och så är fotgåendet ungefär ett walk of shame. Jag blir bara mer och mer frustrerad och Hugo ser ungefär ut som att det är det tråkigaste och värsta han gjort. Efter det vill jag inte belöna honom, men om jag inte gör någonting alls åt det så blir det ju aldrig bättre. Mitt nya (nygamla) mantra är verkligen att jag inte ska behöva leka igång honom. Det är hans ansvar att han är på G, annars får han inte vara med. Att hela tiden hålla på att "busa igång" honom gör i princip att jag belönar att han är oengagerad. "Om jag är oengagerad så blir matte rolig". Nej. "Dåliga prestationer är inte värd bra belöning, precis som att bra prestation är värd belöning därefter. Värdera prestationen och värdera belöningarna! Det måste vara mer värt att utföra ett svårare arbete!" Sådant som är så logiskt egentligen, men som ändå tappas bort ibland.
Lite deppigt är det att det som är viktigaste inte fungerar. Dvs peppen och motivationen att köra en tävlingsmässig kedja. För helt ärligt spelar det ingen som helst roll hur bra ett fotgående är när vi bara tränar det direkt ute ur bilen. Det måste fungera i en kedja, annars är det skitsamma ungefär.
Lösningen blev i alla fall att peppa upp ingångarna med rejäla belöningar. I tid och otid avbryta ingångarna på plan och början av fotgåendet med att gå ut och belöna. Dessutom tipsade Cari mig om att gå saktare. I vanliga fall brukar man få höra att man ska gå fortare för att få med sig hunden, men ibland hjälper det istället med att gå saktare för då måste hunden koncentrera sig mer. Och det hjälpte! så nu ska vi börja gå saktare och belöna upp ingångar och fotgåendet! Jag är lite rädd för att Hugo är så beräknande. Han kommer säkerligen så småningom också märka skillnad på när det är träningstävlingar och när det är riktiga tävlingar. Men jag har en plan. Den går ut på att skynda långsamt och använda mig av riktiga tävlingar som träningar om jag så måste. Gå in och avbryta om fotgåendet går kalasbra, eller tvärtom, bryta om det går pissdåligt. Vi får se. Men nu känns det bara ännu mer som att vi inte ska ha bråttom någonstans. Vi måste vara försiktiga med att inte förstöra det roliga. "Skynda långsamt, så går det fortare" tror jag helt klart på i detta fall :)
Superkul och bra helg hur som helst, som vanligt. Jag avguuuudar Caris aussie-tokar Takida och Turbo. Mer (för det finns verkligen mer att berätta om det) en annan gång ;)
Tävlingskommenderingen var väldigt dyster att se faktiskt. Vi hade kanske skrapat ihop till ett förstapris med 10 p på både ruta och fjärr, men det är skitsamma i detta fall, för direkt när vi blev inkallade på plan var Hugo låg och släpade. Så är jag inte alls van att se honom när vi "bara" tränar fotgående och liknande "rakt upp och ner". Men så fort det vankas tävlingsmässig kedja så är det som att han har räknat ut att "nu är det ungefär 5 minuter till jag får någon belöning, shit vad jobbigt" och så är fotgåendet ungefär ett walk of shame. Jag blir bara mer och mer frustrerad och Hugo ser ungefär ut som att det är det tråkigaste och värsta han gjort. Efter det vill jag inte belöna honom, men om jag inte gör någonting alls åt det så blir det ju aldrig bättre. Mitt nya (nygamla) mantra är verkligen att jag inte ska behöva leka igång honom. Det är hans ansvar att han är på G, annars får han inte vara med. Att hela tiden hålla på att "busa igång" honom gör i princip att jag belönar att han är oengagerad. "Om jag är oengagerad så blir matte rolig". Nej. "Dåliga prestationer är inte värd bra belöning, precis som att bra prestation är värd belöning därefter. Värdera prestationen och värdera belöningarna! Det måste vara mer värt att utföra ett svårare arbete!" Sådant som är så logiskt egentligen, men som ändå tappas bort ibland.
Lite deppigt är det att det som är viktigaste inte fungerar. Dvs peppen och motivationen att köra en tävlingsmässig kedja. För helt ärligt spelar det ingen som helst roll hur bra ett fotgående är när vi bara tränar det direkt ute ur bilen. Det måste fungera i en kedja, annars är det skitsamma ungefär.
Lösningen blev i alla fall att peppa upp ingångarna med rejäla belöningar. I tid och otid avbryta ingångarna på plan och början av fotgåendet med att gå ut och belöna. Dessutom tipsade Cari mig om att gå saktare. I vanliga fall brukar man få höra att man ska gå fortare för att få med sig hunden, men ibland hjälper det istället med att gå saktare för då måste hunden koncentrera sig mer. Och det hjälpte! så nu ska vi börja gå saktare och belöna upp ingångar och fotgåendet! Jag är lite rädd för att Hugo är så beräknande. Han kommer säkerligen så småningom också märka skillnad på när det är träningstävlingar och när det är riktiga tävlingar. Men jag har en plan. Den går ut på att skynda långsamt och använda mig av riktiga tävlingar som träningar om jag så måste. Gå in och avbryta om fotgåendet går kalasbra, eller tvärtom, bryta om det går pissdåligt. Vi får se. Men nu känns det bara ännu mer som att vi inte ska ha bråttom någonstans. Vi måste vara försiktiga med att inte förstöra det roliga. "Skynda långsamt, så går det fortare" tror jag helt klart på i detta fall :)
Superkul och bra helg hur som helst, som vanligt. Jag avguuuudar Caris aussie-tokar Takida och Turbo. Mer (för det finns verkligen mer att berätta om det) en annan gång ;)
skriven
Låter som en grymt givande o rolig kurs!! :)
Tror på att din plan kommer funka. Den låter rimlig i alla fall! Håller ögonen öppna för utvärdering ^^