Time flies
Och så var Härja 12 veckor gammal.
Veckan i Umeå gick hur bra som helst. Snacka om att damen tar allt med ro. Eller ja "ro och ro", allt är kul och spännande om man säger så. Men ingenting är läskigt, jobbigt eller på någon annat sätt obra. Hon har pussats med alla som har velat pussats, men bara spatserat förbi dem som inte vill det. Hon har läst andra hundars kroppsspråk mycket bra. Hälsat på vissa av familjens hundar, men låtit de flesta bara vara (i deras hundgårdar eller på stan/tågstationen). Hon sover när hon är trött, hon busar med allt och alla, och är bara allmänt lätt att ha att göra med. På tåget upp var det en hund som typ ville käka upp henne. Hon vände sig bara med arlset mot och somnade om. På vägen hem somnade hon innan vi lämnat stationen. Underbara lilla valp!
Gulletjejen ville verkligen vara med och bada badtunna ;)
Nu är jag supertaggad för lite mer organiserad träning! Igår lattjade vi en massa på en ny fotbollsplan. För henne verkar ingenting nytt dock. "Gräsplätt som gräsplätt" liksom. I veckan har jag tänkt lägga fokus på byteslek, klossen, fotposition och ligg. Egentligen tänkte jag ju inte lära in några moment såhär tidigt, men hon har ju så jädrans lätt för "allt annat" så det är väl lika bra att börja, och såklart ändå ha i åtanke allt detta med störningsträning, engagemang, fokus och liknande.
Hugo var underbar att träna lydnad med igårkväll. Hans träningsplan går ut på att köra en och endast en gång per pass och då mest lattja och ha högra kriterier på engagemang och mindre höga kriterier på momentutföranden. Han är ju så himla kul att träna när han är sådan här. Så himla moment- och signalsäker, med attityd utan att tappa hjärnan. Ja, lille vän. Varför är du så störningskänslig för? Du hade liksom kunnat komma megalångt annars. Jaja. Vi tragglar vidare. Skam den som ger sig!
Hugo var underbar att träna lydnad med igårkväll. Hans träningsplan går ut på att köra en och endast en gång per pass och då mest lattja och ha högra kriterier på engagemang och mindre höga kriterier på momentutföranden. Han är ju så himla kul att träna när han är sådan här. Så himla moment- och signalsäker, med attityd utan att tappa hjärnan. Ja, lille vän. Varför är du så störningskänslig för? Du hade liksom kunnat komma megalångt annars. Jaja. Vi tragglar vidare. Skam den som ger sig!