Nu har jag fått en till kommentar, denna gång av en annan tjej som läst vår blogg och som har tankar och funderingar hon gärna bollar med mig, så jag la till henne på Facebook, för så klart vill jag hjälpa till inom det allra roligaste jag vet; hundträning! 

I sådana här stunder, när jag får sådana kommenterar om att folk kollar genom vår blogg, bakåt i arkivet, blir jag så glad och tacksam över hur noga jag har försökt att dokumentera allt. Och då menar jag allt. I min värld är att bara skriva om vinst- och uppflyttningsresultat, och då det går perfekt falsk marknadsföring. Om jag vill läsa om perfekta utförande kan jag läsa regelböckerna. Jag är intresserad av att veta hur man tar sig dig, hur man tacklar vissa bekymmer, och hur man utvecklas som ekipage. Jag är inte rädd för att delge bekymmer och problem, då just "problem" i min värld inte är riktiga problem förrän man låter dem vara det. Och jag är superglad att jag kan bidra till att hjälpa till, och inte bara skryta om när det går bra och i samma veva även på något sätt bidra till den enorma press det är inom hundvärlden. 

Men tolka mig rätt. Jag avgudar min hund även om jag inte bara skriver om guld och gröna skogar. Han är svår många dagar i veckan, men det är oftast också just därför jag avgudar honom så innerligt. Ofta när jag ser andra hundar tänker jag "Gud, en sådan tråkig hund." 

Jag är objektiv i mina sett att se och dela med mig av sådant som jag tycker att vi har kvar att utvecklas inom. Om du som läsare tolkar det otherwise får vi helt enkelt agree to disagree och i alla fall enas om att; Gud vilken tur att det här är min hund, och min blogg. 😊