Film-återblick

Det var faktiskt rätt länge sedan jag uppdaterade bloggen med filmer, så här får det komma en liten återblick med filmer helt enkelt...
 
Vi börjar med en månad bakåt i tiden då jag och Amanda fick det hedrande uppdraget att visa upp tävlingslydnaden åt klubben på "Studiefrämjandets dag". Det finns mycket som jag säger på filmen som jag i efterhand tänker såhär "vad fan sa jag så för egentligen?" om, men jag tror ändå att vi fick fram rätt budskap och förmedlade rätt känsla - det ska vara kul att träna hund! och så fränt det är!

I efterhand har det verkligen slagit mig att jag aldrig var nervös. Jag bara ställde mig där och snackade på utan ett egentligt manus, och så naturligt det kändes! Jag hade ju såklart heller ingenting att vara nervös över, de hade nog köpt allt jag sagt ;) men nog är det väl mer än okej att känna sig nervös över att stå på scen och prata i mikrofon. Men icket. Det gick så bra så! Det är lite så det är för mig generellt med hundträningen, jag har det stora priviligiet att inte bli så nervös när jag tränar (tävlar) hund. Jag blir absolut pirrig och så småningom även adrenalin-hög, men aldrig prestationskravsnervös! Något slags pirr tror jag ändå att man måste tillåta sig själv att känna. För om det bara känns som att det aldrig spelar någon roll eller lite för mycket "who cares"-känsla över det hela så blir det ju inte det här roliga som jag brinner för. Man bryr ju sig. Och då måste man även få känna det i kroppen. Jaja, nog om det. Härja skötte sig kanon, snacka om arbetsfokus och störningstålighet! 

 
Jag och Hugo och Disse har börjat lägga fokus på jakträningen. Oerhört kul tycker vi alla tre! I helgen var jag och Amanda funkisar på tollingjaktprovet i Töre. Kul att se! och vilka kontraster det är mellan ett jaktprov och en lydnadstävling. Inte speciellt strikt med detaljer, massor av utrymme för "oönskade beteenden" på ett helt annat sätt. Det är verkligen skillnad på prov och tävling. Och jag vet inte vad jag tycker om det egentligen. Jag är ju en detaljnörd, om någonting kan bli top notch så vill jag inte nöja mig med att "det fungerar". Jag är en perfektionist. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra ändå... Jag får fortsätta suga på karamellen... 
 
 
 
Och så har Härja lärt sig rutan
 
 

Älskade lilla damp-unge vad kul du är! Fullt ös, men samtidigt så klok och förståndig. Jag behöver aldrig oroa mig för att hon hittar på nå dumheter egentligen. Här i veckan har hon påbörjat att jaga en katt, påbörjat att intressera sig för en igelkotte, och påbörjat att bli överraskad av människor. Låt oss ta det från början.. Jag kvällsrastar och morgonrastar oftast Härja bara på gården, sedan går vi in och äter frukost/kvällsfika etc innan vi tar den riktigt promenaden. Första incidenten var att jag "tappade bort" Härja på gården. Jag går runt busken och ser att hon står och tokviftar på svansen. Sekunden senare ser jag att hon står och gör lekinviter till en igelkotte som är mega-arg. Jag ropar som vanligt "Härja kom" och lilltokan, typ helt mekaniskt, kommer i 110 knyck och jätte glad i hågen. Och inte behövde jag tjata om att hon skulle fortsätta hålla sig vid mig heller. Hon bara glömde bort igelkotten och tyckte att jag var mer lattjo, till både min och igelkottens belåtenhet... ;) 

Någon dag efter så släpper jag ut henne på morgon, alldeles yrvaken själv. Hon strosar omkring och helt plötsligt hör jag hur någon säger "men hej" och så ser jag ju att grannen står och klipper häcken. Härja blev mega-glad såklart, varpå jag säger "oj, förlåt, till häckklipparen" ropar på Härja och Härja glömmer helt bort snubben som står och klipper häcken och följer nöjt med mig på andra sidan gården. Dagen efter ser jag hur en katt kutar över gården några sekunder efter att Härja redan sett den. Härja sätter fart i full galopp men tvärvänder på mitt "Härja kom", lika glad som vanligt. Snacka om lätt att ha att göra med?!? Trots att hon så uppenbart gillat dessa distraktionsmoment. Jag menar, det är ju inte så svårt att "bryta" en hund som ändå inte finner ett intresse, men Härja gör ju det och väljer ändå mig i alla lägen. Jag är bäst helt enkelt, klok hund ;)

Detta ska jag verkligen ta till vara på och bygga vidare på. Än så länge är hon ju bara en liten oskyldig valp, men nog vet jag att med sunt förnuft och samma sorts träning så kommer det gå i övriga uppväxtfaser med :) 
 
 
 

Kommentera här: