Full rulle! Sök-rulle?

 
Vi tränar på för fullt. Dock i Härjas fall inte ens jämförbart med hur mycket Hugo kunde i samma ålder, "momentmässigt". Härja kan inte ens "sitt" eller "ligg" eller något liknande kommando. Hehe! ;) Men jävlar vad bra hon är på "Härja kom" som vi egentligen inte har lagt någon avsevärd tid på, utan det har mer bara blivit att jag har haft bra rutiner och hela tiden haft det genomtänkt och väl fungerande i vardagssituationer. Hon går lös mer eller mindre överallt, och då bor jag ändå i stan. Det enda jag passar mig för är bilar såklart, men mötande folk, hundar, hästar, katter, igelkottar, barn etc etc är inga som helst problem! Hon är grym på att välja mig i alla lägen. Faktiskt har jag hittills inte stött på någon spökålder heller. Något litet "boff" har kommit någon enstaka gång, en gång mot en stol som stod ute i naturen med ett skynke över sig. Men efter att hon funderat i några sekunder insåg hon att det ju var rätt larvligt att "boffa" på något sådant... och det har gått över så fort och inte dykt upp igen att det är försumbart. Hon är så oerhört trygg och lätt att lita på i alla situationer. 
 



Igår var vi på hundpromenad med hundcafé efteråt. Damen sköter sig strålande. Hundar som skäller, morrar, gör utfall bekommer henne inte. Hon bryr sig faktiskt inte alls om att interagera med någon, medan de som kommer fram sådär "för fort för att matten har hunnit med att flytta på sig" viftar hon bara på svansen och är vänligt inställd åt. Förra helgen var vi och minglade på agilitytävling. Inte heller det störde damen. Hon bara satt där som ett knäpptyst ljus och tittade på, tiggde lite mag-kli och pussade på alla människor hon fick chansen att pussa på. Hon är fenomenal att ha att göra med! 
5 veckor gammal. 
 
Momentmässigt så börjar fotgåendet ta form - där är jag lite i valet och kvalet om hur mycket jag ska peta detaljer jämfört med helhet. Jag är rädd för att fastna i detaljer då jag anser att det lätt blir svårt för hunden att sedan då kunna gå ett helt fotprogram. Dvs att hunden då tycker att "vad är det här för konstig version?" för att hunden är för van en hög belöningsfrekvens. Jag tänker att inför en klass 1, så småningom, så kommer jag ändå inte sträva efter ett perfekt fotgående. Det får helt enkelt växa med tiden. Därav går mina tankar lite i kring att det är viktigare att från början få en bra och hållbar helhet där jag vill att hon ska förstå att det kan vara längre mellan belöningarna, och sedan börja peta detaljer, än att hennes världsbild blir att det kommer godis varannat steg...! Men det tåls att klura på :)
 
"Stanna kvar" börjar också ta form, och jag tror minsann att jag nu inom en snar framtid ska börja känna lite på platsliggningar och kanske ännu mer platssittningar! Det går liksom aldrig att börja för tidigt eller få en för trygg grund i dem... Varför jag hellre börjar med sittandet är för att jag dels anser att om hunden klarar av att sitta med bra stadga under längre tid, så blir liggandet sedan inget problem. Men om man får ett "för befäst" liggande kan det bli lättare för en sittande hund att vilja lägga sig ner. Men det handlar även om att de nya lydnadsreglerna har valt att börja med sittande i grupp före platsliggning. Konstigt, ja! Men nu verkar det ju bli så, så det är väl bara att rätta in sig i ledet! 
 
Byteslek och början på apportering höll vi på med mycket innan hon började få de stora tänderna i munnen. Då märktes det att hon var lite öm i munnen och jag ville helt enkelt inte utmana det. Det får vänta istället. Rutan har fått en bra början! Det svåra där ligger just nu i att döpa beteendet eftersom att hon hittills "bara" har kört den frivilligt med belöning då hon passerar linjen. Nu om jag säger "rutan" och försöker döpa det så blir hon frustrerad (läs: förbannad ;) ) på mig för att hon inte förstår vad jag säger. Det är lite som att hennes enorma vilja att vara till lags går i kras för henne när hon inte förstår vad jag vill att hon ska göra. Hugo hade snarare ba "vad säger kärringen? Jaha, jag testar väl något då..." medan det känns som att Härja tänker "jag vill göra rätt, jag vill göra rätt, jag vill göra rätt, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA" och inte riktigt har tid att kanske tänka själv i en sekund ;) Men det är utmanande - och kul - och ett lyxproblem i min värld! 
 


Jag har verkligen blivit sökfrälst också! Det är så ballt att se hunden springa iväg i 190 knyck (lite läskigt med hjärtat i halsgropen att hon ska dräpa sig också). Detta ihop med att det är ett sådant slags samarbete och en taktikgren! Samtidigt går det på tid och rutorna kan se så oerhört olika ut. Ja, det är bara en sjukt ball gren enligt mig! Jag har länge varit fast besluten vid att Härja nog får bli en skall-hund. Dels (mycket) för att hon inte ska dräpa sig med 2 rundor till per figge, men också för att jag har upplevt att hon har nära till skall. Men nu vet jag faktiskt inte om jag kanske har ändrat mig till att hon ska få köra rulle ändå... mycket för att hon älskar figgarna så mycket att jag är rädd att det kan bli svårt att hålla sig i skinnet från att hångla upp dem om hon "tvingas" stå kvar där i markeringen, men även för att jag har lyckas "släcka" hennes nära till skall-förmåga, och jag är nu osäker på hur nära till skall hon egentligen har. Men vi får se. Imorgon är det sökträning med Luleå-gänget kl 10.30. Där finns det både skall- och rulle-hundar, så jag ska klura vidare :) Perfekt att kunna kombinera svängen till skolan 08.15 till senast 09.45 med hundträning direkt efter! Älskar livet som student på det sättet - det är så oerhört enkelt att kombinera med hundintresset tidsmässigt! 

Kommentera här: