Debuten i brukset

För lite mer än en månad sedan, den 17 september, var det äntligen dags för debuten i brukset. Äntligen på så sätt att jag har längtat efter det sååå mycket, men egentligen ju inte haft någon plan för att starta förrän nu på höstkanten eftersom att Härja är en liten plutt och ändå inte får starta lägre klass pga åldergränsen förrän 2017. Typiskt mig, så anmälde jag till den typ sista appelltävlingen den här hösten. Det fanns två senare, men inom samma anmälningstid vilket betyder att jag inte kunde anmäla efter tävlingen, i Skellefteå och Umeå. Kniven mot strupen. Det hade ju varit irriterande att ha kvar appellen till våren, då vill jag ju vara redo för lägre klass... Men jaja, jag förlikade mig med min missplaneringen och tänkte att det får gå som det går, och oavsett kan vi träna för lägre klass.
 
Vi for till Gällivare på fredag eftermiddag efter att jag hade skrivit en tenta i Luleå. Egentligen skulle vi tävla Lydnadsklass 2 där på kvällen också, men det blev för stressigt så jag strök mig några dagar innan. Jag kom till klubben precis till när Cari och Trøkk körde sitt fotgående. Jätte fint var hela programmet, så de belönades med förstapris och klassvinst! Duktig brorsa, sa Härja!
 
Efter tävlingen for vi till campingen. Härja fick världens finaste present av världens finaste Anna. Ett superfint halsband och en kalender för 2017! Vad bortskämda vi är med så fina vänner!! ♥
 
Vi gick sedan över till Cari, Linda, Jennifer och Davids stuga och åt ost och kex och myste på innan jag och Anna sedan somnade vid 01.30 och det var uppstigning 05.30.

Kl 06.40 på lördagmorgon var vi på klubben igen för att anmäla oss och vänta på upprop. Nervositeten kom krypande när det började pratas om struktur för dagen och så. Jag drog startnummer 2 och det var dags att åka ut till spåret.
 
Vid spåret fick vi sitta och vänta själv i ca 30 minuter. Det hade ju inte slagit mig förrän jag var påväg till Gällivare att jag kommer vara rätt mycket själv under helgen. Jag hade ingen resekompis dit vilket innebar ca 40 mil totalt själv i bilen. Samt att alla de jag tänkte att jag kände på plats hade ju egna uppgifter eller startnummer så de skulle ju vara någon helt annanstans... Jaja, det gick ju bra :) Vi rastade, gick en liten pinnstig och myste på. När jag hade lagt ut spårselen redo och väntade, sittandes i den öppna backluckan slog det mig: "FAN vad kul att äntligen vara igång med brukset!", så jag sa det högt för mig själv och till Härja som svarade med några svansvift (vilket hon alltid gör, oavsett vad jag säger). Det kändes så jäkla kul att vara igång och oavsett hur det skulle gå idag spelade ingen roll.

Domarna kom, kommenterade att vi var ett par rosa tjejer lite skämtsamt. Jag svarade "japp, om det inte går bra idag så ser det i alla fall bra ut" och vi släppte på spåret. Härja började klockrent, tog spåret direkt och dammsög spåret till första pinnen. Sedan hände det någonting. Hon blev lite osäker och slog väldigt mycket, började hålla på med annat (?) kändes det som. Helt plötsligt så stod hon över pinne 2 tokglad. Jaha, okej. Så vi släppte på igenom och då tog hon slutet klockrent. Vinkel 2 var verkligen klockren, Härja liksom böjde sig själv 90 grader spårandes i vinkeln. Till slut närmade vi oss vägen och jag tänkte bara "snälla, hitta slutet, snälla hitta slutet". Tillslut la hon sig vid slutpinnen och ba "Im done, jag hittade den", ganska trött faktiskt, och jag jublade. Vad som hände mellan pinne 1 och 2 är svårt att säga. Spåret bredvid hade fått älg i spåret, så det är möjligt att älgen även gick i vårt spår. Oavsett så väljer jag att se det som att Härja är extremt pinnkåt - trots strul i själva spåret så ska hon hitta den där förbannade pinnen (och så är det även på träning, pinnarna är heliga), och i de högre klasserna hade den där spårtabben inte märkts av, vi hade ju haft alla pinnar med oss in... :)

Domarna diskuterade lite med varandra innan den ena kom fram och sa "skit också att hon skulle tjorva till det sådär, därför får ni en 9. Men du ska ha cred för hur du skötte dig i spåret. Hon fick verkligen jobba självständigt och pga att du inte la dig i löste hon det så fint". Den andra domaren instämde och de sa både 1 och 3 gånger hur snyggt jag (!) skötte mig. Det ni?!? Jag som har slitit med denna linhantering så länge, haha!

Foto: Emelie Jansson

Sjukt nöjda över oss själva promenerade vi lite och for sedan tillbaka till klubben, åt lunch, var beredda att fara med startkablar till Linnea som lyckats glömma tändningen på i bilen, hahahah ♥ men det löste sig innan vi hann dit. Sedan vid 12.00 var det egentligen dags för lydnad. Vi började värma upp med hjälp av Linnea. Då när nr 1 ska gå in och köra sin lydnad så ändrar helt plötsligt tävlingsledaren sig och säger "Vi kör platsliggning istället". What the fuck?! Värsta chocken. Nu hade jag ju värmt upp helt fel, och Linnea hade inte ens rastat Cola (startnummer 11, så det var ju så sjukt länge till hennes tur egentligen). Så det blev lite skrik och panik. Men som den grönsak man är under kommendering så hann jag typ inte bli irriterad egentligen utan det blev mer som att jag tänkte "skynda dig att rätta in dig i ledet, Julia!".
 
Vi gick in på planen, alla 9 hundar som skulle lägga platsen, men då visar det sig att hund nr 7 inte ens var på klubben ännu så då fick vi vänta säkert 10 minuter på den. Kaos. Till slut kommer hund nr 7, vi påbörjar platsliggningen. Härja är sååå duktig! Hon sitter kvar och tjuvlägger sig inte (vi har haft problem med det), såg helt lugn ut (platsen har förvisso aldrig varit ett problem men hon är ju ändå orutinerad i tävlingssammanhang). Ja vad händer då? Då har Cari sitt elitprogram på planen bredvid.

Härja ser ut att tänka "jaha, där är Cari" helt liksom utan uttryck i ansiktet men ändå som att hon såg och tänkte det. Några sekunder senare kommer första "HIT" och Härja liksom kollar dit med jätte runda stora ögon men fortfarande helt lugn i kroppen. Precis när hennes ögon har blivit mindre runda så kommer nästa "HIT" och Härjas ögon blir jätte stora igen. Då kommer det ett till "HIT" och Härja ser ut att tänka "VAD FAN HÄNDER?!?". Hahahah så jävla roligt det såg ut. Det hade inte alls känns roligt om hon såg orolig ut eller spände sig i kroppen, men Härja är ju inte reaktiv för 5 öre. Hon är en liten tänkare, och det syntes verkligen hur hon visste att hon skulle ligga kvar men samtidigt tänkte "VAD FAN HÄNDER?!?". Alla 9 hundar låg kvar fint och Härja belönades med 10-10. En trygg platsliggningen. Det är minsann aldrig några problem med Härjis.
 
 Foto: Emelie Jansson
 
Efter det var det dags för lydnad. Både jag och Härja var rätt trötta. Jag fick inte riktigt med mig henne in på planen som jag hade önskat, men det var ingen katastrof. Fotgåendet gick hyffsat bra med massor av neddrag för mina kroppskommandon. Läggandet nollade vi för 3e tävlingen i rad. Sjukt märkligt. Men jag har en plan. Jag har alltid en plan. B-)
 
Inkallningen hade jag önskat mer tempo på, likaså apporteringen. Men jag vet att vi har tränat mycket helhet och tappat massa detaljer den senaste tiden då det har känts som att vi har förberett för tävling konstant, ända sedan i juni liksom. Hoppet hade jag bestämt att ta ett DK då hon ca 50% av gångerna annars springer runt. Så jag gjorde enligt planen, även om det kanske där och då inte behövdes.
 
Vi sprang av planen och Linnea mötte upp och sa att vi hade nått uppflytt utan budföringen. Lyckan!!! Vi rastade och myste på. Jag hade bestämt mig för att skita i budföringen. Härja gjorde ändå sin första tävlingsmässiga bara två dagar innan haha ;) Men blev tillslut övertalad om att köra ändå. Vi gick och hälsade på mottagaren, Härja var glad som vanligt. Vi ställde upp för att skicka och då låser hon sig på en stol, så på mitt "marsch" springer hon dit med uttrycket "jag är helt säker på att det är stolen du menar", lika glad som vanligt. Jag börjar skratta och säger att jag bryter. Domaren frågade om jag ville göra om, jag fortsätter skratta och säger att det inte är någon ide samtidigt som jag säger till Härja "vad fint du sprang, synd bara att det var åt fel håll", alla skrattade och Härja var nöjd med sig själv ;)
 
Lydnaden. Jag ser att fotgåendeklippet är felvinklat, men resterande är åt rätt håll. Detta är förhoppningsvis så småningom långt ifrån vår bästa lydnad någonsin liksom, men det blir kul att kolla tillbaka på när Rom har byggts på flera säsonger och inte bara på en dag, så att säga :D ;)
 
Dags för prisutdelning. Många uppflytt idag, så roligt! Vi kom på en 6e plats av 11 st. Så roligt att vi på debuten blev uppflyttade, trots stor förbättringspotential både här och där - men ey, det ser jag bara som något bra, och det är inte så konstigt när man anmäler sig till tävling med moment som känns halvfärdiga. Om detta är vår lägstanivå så är den ju faktiskt väldigt hög. Nu är jag så sjukt taggad på att satsa helhjärtat på brukset, och strunta i tävlingslydnaden nästa år!

Minns inte alla kommentarer, men här är poängen iaf. 
Huvudmoment, spår: 9-9
Budföring: 0-0, springer ej
Linförighet: 6,0-7,5 DK mm.
Framförgående: 0-0, avstår
Platsläggande: 0-0, ligger ej
Inkallning: 8,5 - 9, tempo
Apportering: 10-10
Hopp över hinder: 8-8,5 Kraftigt DK
Platsliggande: 10-10
 
 
 
 
 

Kommentera här: